stigstrombergsson

Att något är grymt eller någon är grym betyder numera inte alls samma sak som förr. Då var till exempel SS grymma i Auschwitz. Att låta folk svälta ihjäl var grymt. Förutom att grislätet kallades grymt. Så är det inte nu. Orden har fått en annan betydelse och då en positiv sådan.

Ni är grymma! betyder ni är bra, fantastiska eller nåt sånt. Pratar man om ett grymt läger betyder det inte nödvändigtvis Auschwitz utan kan lika gärna handla om ett konfirmandläger på Älvsby folkhögskola med lilla jag som lägerkommendant – eller i vart fall en av dem.

I två grymma veckor har vi haft ett grymt läger som avslutats idag med en grym gudstjänst i en grymt fullsatt Älvsby kyrka med ett efterföljande grymt fika med en grymt massa tårta som alla grymma konfirmander slogs om att få en grym bit till av. Grymt grymt alltså – eller lika gärna nöff, nöff.

Konfafotboll 2011 är över nu.

Alltså lägret och den intensiva delen. Uppföljning och fortsatta kontakter återstår givetvis. Men just nu, söndag kväll, sitter jag njutbart nöjd efter de två grymma veckorna.

Det var 34 konfirmander idag i Älvsby kyrka*. I Mässa med konfirmation i fullsatt hus. Nästan 400 och ett 110-tal valde att också kommunicera – alltså ta del av Kristi kropp och blod i Mässan.
Och det blev en tät gudstjänst – om läsaren förstår vad jag menar. Seriösa ungdomar som frimodigt visade sina anhöriga på personer ur Gamla testamentet, ett par av Jesus under i dramatiserad form och Jesus sista vecka i detalj – alltså hans lidande, död och uppståndelse.
Och sång!! av hjärtans lust och gamman.

Egentligen förvånar det mig att psalm 235 år efter år blir så populär bland tonåringar. Pärleporten jämt och ständigt! Fast lite upphottad blir den ju kul. Särskilt att upprepa ...så att jag kan komma in med ett till ...komma in – idag utvidgat till ...komma in till pappa**.

En kollega med tjänst i Älvsby församling – när hon nämns på min blogg brukar hon betecknas brunetten – coachade ungdomarna i själva konfirmationen och jag bar uppdraget att vara celebrant, alltså hålla samman själva Mässan.

Inför den i mitt beredelseord – detta skedde efter själva konfirmationen – anknöt jag just till den nyss sjungna 235an. Betonade att Jesus öppnat (pärle)porten för alla, för hela världen. Och gjort det med sin död och uppståndelse.
Gå in genom den trånga porten är då hans uppmaning till oss – faktiskt denna söndags evangelietext. Detta är viktigt eftersom Gud inte kollektivansluter folk till himlen utan bara ställer saken i ordning. Öppnar porten. Och så uppmanar oss att ta till vara detta. Ungefär som en spelare som gör den helt avgörande löpningen och sedan slår drömpassningen som man måste ta ner på bröstet – med hjärtat – och sedan sätta i mål.
Gå in genom porten är alltså ett val. Bekänna och be om förlåtelse samt ta emot Jesus kropp och blod är ett sätt att göra detta. Och det är öppet för alla.
Ungefär så sa jag.

Sedan efter gudstjänsten fika och kramring på skolan. 300 tårtbitar – typ. Och nu är konfirmanderna hemma och jag kan ärligt denna söndagskväll säga att jag nog blir lite trött av konfirmander – sex dagar i veckan och en och annan natt. Men jag blir inte trött på dom!! Trött av, inte på, alltså. Egentligen har jag nog ett av världens grymmaste jobb som innebär att jag fått ha med dessa ungdomar att göra – som helt enkelt är grymma.

Bilden? White-board-tavlan avfotograferad vid planeringen 10:e mars. Vi följde planen.

---

*  Egentligen även en 35:e då även en av de mer fotbollsmeriterade fritidsledarna konfirmerades – hela 19 år ung.
** Teologin i saken är ju klockrent korrekt.