kåobåjs å äjliens
I mitt liv händer och sker inte bara tankemässiga tungsintheter av typen funderingar kring reformert teologi eller situationen Israel-Palestina eller andra allvarligheter. Också alldagligheter av annat slag timar och äger rum.
Så var vi – madammen och jag – på gratiskonsert i Lomtjärnsparken igår kväll. Efter att i en gräsig nedförsbacke halkat och kört högernäven in i ett nässelsnår blev det trivsamt med mycket folk på plats. Höll man sig på avstånd från scenen kunde man ju dessutom prata med folk man kände. Musiken var väl inte riktigt mitt stuk men onekligen imponerades jag av vad jag såg. Fast jag begriper inte hur man kan hoppa omkring som en damp-diagnostiserad känguru hög på ecstasy samtidigt som man spelar saxofon utan att med instrumentet som redskap slår ut tänderna på sig själv.
Morgonbläddrandet i Lokala Världsbladet* avslöjade att en massa av mors lilla Olles kompisar strosar omkring i tätortsbebyggelsens absoluta och omedelbara närhet. Tjugo nallar inom fyra kilometers radie från Cooperativabutiken är inte illa. Läs gärna mer här.
Omflyttning av arbetstid denna fredag gjorde att vi under eftermiddagen kunde fara till stan** för att egentligen inte göra någonting speciellt – madammen och jag alltså. Köpte te, tvål, skosnören och en porträttram till en bild av lilla Tyra***. Och så åt vi på lokal samt gick på bio och såg en underhållande skitfilm: Kåobåjs & Äjliens.
Nu är ju världen så förunderligt vist ordnad att en dålig västern är bättre än ingen västern. På samma sätt är en dålig sajensfiksion bättre än ingen sajensfiksion . Dålig västern plus dålig sajensfiksion blir ju dåligt i kvadrat – så dåligt att det faktiskt blir bra. Är man ute efter filosofiska funderingar om universum och hur rymdtiden fungerar i maskhål enligt strängteorin eller moralistisk problematik kring förhållandet vita nybyggare och indianer eller hjältemanligt och kuttersmycketoppsnäckigt är den i kväll sedda filmen inget att ha. Vill man unna sig en stunds förströelse är den matinéaktigt åckej****.
Jag fick ingen ny dator idag. Dröjer till in i september.
* Alltså Piteå-Tidningen.
** Stan - det är Luleå. Inget annat.
*** Tyra är barnbarnet - om nu någon missat det.
**** Vid lunchbordet en dag denna vecka förde några av oss lärare ett språkfilosofiskt samtal om huruvida engelskan kommar att ha tagit över om ett par hundra år och svenska språket och modersmålet fallit i glömska. Den radikala egenordbildningsrörelse som präglar norskan och framför allt islänningarna såg vi som orealistisk - men kanske inte att skriva inlånade ord med svensk stavning, som här.
