hur bryta spiralen?
Det är minsann inga skojiga nyheter som kommer in från Mellanöstern just nu. I Syrien fortsätter blodige Assad att på daglig basis skjuta på sin egen befolkning när de demonstrerar för förändring. Lite sent men ändå omsider har EU, USA m fl tagit bladet från munnen och kräver hans avgång. Också viktiga medlemmar i Arabförbundet har uppmanat honom att lägga av/ned. Dock sitter han – likt Libyens Khadaffi – kvar fast förankrad i sin egen världsuppfattning och syn på saker och ting och visar i allt på samma självfokuserade mentaltitet som verkar ha drivit den norrman som för fyra veckor sedan utifrån sen egen ensamma sanning massakrerade folk.
I slutet av September kommer den Palestinska Myndigheten att begär att FN skall erkänna ett suveränt Palestina inom (ungefär) vad som brukar kallas 1967 års gränser. Jag tycker det är en god idé och hoppas att Sverige och EU i höst skall ge Palestina samma erkännande som de gett Israel redan 1948. Alla gillar dock inte denna idé.
Bland ogillarna finns de som tänker Ja! Men inte nu!
Många sådana hittar man givetvis i Israel - ganska naturligt. Utöver dessa är väl den främste ogillare av denna typ USA som i princip är för en tvåstatslösning, att ockupationen upphör och byggnationerna avstannar – någon gång vad det lider. Att verka för att det skall ske nu, att bestämt uttala en mening och sätta någon form av (politisk och ekonimisk) kraft bakom orden gör man dock inte i reltion till någon av parterna. I praktiken handlar man som det invanda status quo är det mest stabila, det man föredrar. Det är nog samma förändringsoro som gjort att man väntat tills nu med att uppmana Assad att avgå och att man tvekade länge innan man tidigare i år tog handen från Mubarak i Egypten.
Andra ogillare säger: Nej! Aldrig i livet!
Ett sånt gäng är åtminstone vissa delar av Hamas och andra extremistiska rörelser på den palestinska sidan. De fattar ju att ett utropande av ett suveränt Palestina med (ungefär) 1967 år gränser samtidigt innebär att ett suveränt Israel erkänns – dessutom med samma gränser. Och det vill man inte. De mest extremistiska (men de är få) menar ju att hela Israel som sådant är en ockupation. Alltså inte bara Västbanken. Inte heller bara Västbanken plus de områden som israelerna intog 1948 utöver det de skulle ha enligt FN:s delningsplan. Nej, dessa extremister menar att Israel som sådant är en ockupation och då blir ju allt som kan leda till fred – förhandlingar, statsutropning, annat som indirekt skulle godta Irsael – något man ogillar. Och saboterar.
Jag tänker att angreppet för ett par dagar sedan på en buss och på ett par andra fordon i södra Israel var ett resultat av denna tanke*. Blir det bråk blir det inget FN-stöd i september. Låtom oss därför bråka! Då slår Israel tillbaka med råge – vilket man redan gjort mot Gaza – och vi kan panga på mer – vilket skedde igår – och de slår tillbaka. Resultatet blir kaos och krig i september och därför inget av som ens kan lukta ett erkännande av Israel – typ.
Andra Nej! Aldrig i livet!-ogillare hittar man på den israeliska sidan bland dem som absolut inte vill att det skall bildas en palestinsk stat i det område man kallar Samarien och Judéen som man anser skall vara en permanent del av Israel. Det är väl inget tokdjärvt antagande att det bland de 400.000 israeliska medborgare som lever öster om 1967 års linje finns folk som inte helt plötsligt vill finna sig olovligen vistandes i ett självständigt av FN erkänt Palestina. Dessutom skulle ju då Israel faktiskt ockupera en stat, inte något man nu hävdar är ett statslöst territorium (som man alltså utifrån sin egen logik inte ockuperar, bara är i).
Israel har inte just nu direkt startat den spiral av våldsurladdningar som sker. Det skall sägas. Visserligen har Nethanyahu-regeringen hela tiden motsatt sig ett palestinskt utropande och erkännande i september och internationellt lobbat mot saken. På något förvänt sätt spelar därför upptrappningen och skjutandet den regeringen i händerna – tyvärr. Och att man inte tänker vara återhållsam i sina svar mot dem som man angrips av har premiärministern redan deklarerat – och flyget visat.
Det är alltså inga skojiga nyheter som kommer från Mellanöstern just nu. Hur spiralen skall brytas vet inte jag. Inte heller vilka som skall våga. Men ett vet jag:
Just nu är det extremisterna på bägge sidor som tjänar på saken.
Freden, folken och framtiden står som förlorare.
* Tack och lov var bussen inte lastad med skolbarn eller pensionärer på utflykt. Soldater (på permission?) fyllde bussen. I krig – bägge sidor menar sig vara i krig – är ju soldater så att säga lovligt byte. Detta faktum till trots var tilltaget enligt min mening dumt, ont, illvilligt och onödigt.
Soldater eller inte, var terrorhandlingen helt oacceptabel, odiskutabelt, helt med dig. Du menar vidare i din sista kommentar att det oförhappandes skulle ha blivit en i krig "lovlig" handling iom att det fanns soldater i bussen? Om attacker på två fordon var mot civila och en var mot ett militärt fordon, kan man då kalla hela raddan "lovlig"? Långsökt.
Men man utveckla. Som Iran deltar aktivt i uppvigling och sponsring med vapen, träning etc, kan det då ses som krigshandling från Irans sida? I min syn har Iran och Syrien sedan länge drivit detta sorts krig mot Israel. Syrien har länge setts som en paria, ett tyranni, i amerikansk diskurs. möjligen trodde man att Assad den andre skulle reformera. I Sverige däremot har många varit rätt blasé, bland dem journalisten Stefan Hjertén och andra som traditionellt inte kritiserar arabiska diktaturer, som reserverar sin kritik till Israel.
Sedan följer på din uppgift om krigstillstånd och "lovligt" att bordningen på internationellt vatten av Ship to Gaza var lovlig/laglig. Då slipper man kvirulera om detta vidare.
Annars kan jag bidra med att terrorn riktades mot civila, de två systrarna och deras män som sprängdes av en anti-tank missil och sedan skjöts ner med extraskott för att man ville vara säkra på att de var döda. Det är inte alla detaljer som sänds i svenska media.
http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/146969#.TlEG3TvzKLk
http://www.israelnationalnews.com/News/News.aspx/146935#.TlENWjvzKLk
Svenska media har skrivit väldigt lite - inklusive tidningen Dagen. Jag läste om angreppet på bussen i Haaretz. Där står det idag att det INTE är Hamas som ligger bakom detta utan någon annan fraktion.
Vad vet jag? Jag tittar bara som snabbast i den tidningen som knappast kan anses Hamas-vänlig men ändå manar den egna regeringen till moderation och långsiktighet i stället för kraftfull hämnd och vedergällning. Tycker det verkar rätt.
Runt 5 timmar efter attacken mot Eilat så bombade Israel i Gaza, och premiärminister Netanyahu gick ut och påstod specifikt att denna militanta grupp, Popular Resistance Committees, skulle vara ansvarig för det som skett.
Det inte helt obetydliga problemet är att det inte finns några som helst bevis för att PRC stod bakom det hela. PRC själva har förnekat det och den israeliska militären vägrade omgående att ställa sig bakom Premiärministerns uttalande…
Det begicks ett brott i södra Israel där förövarna kom från Sinai, då måste man faktiskt ha bevis för att anklaga personer i Gaza, 15 mil därifrån.
Att som vanligt skicka ut mordpatruller är direkt ociviliserat. Tyvärr inte speciellt förvånande.
Vi vet så lite om händelsen, det är sant. Och IDF har tydligen inte publicerat alla detaljer. Det sipprar ut via bloggar att terroristerna hade skaffat egyptiska soldatuniformer, att flera egyptiska soldater dödats av terroristerna och att grupper därför ligger lågt med att ta ansvaret. Det spekuleras att detta skulle ha varit ett försök att kidnappa en israelisk soldat. IDF torde ha luskat ut varifrån de kom.
Jag vet inte vilken artikel i Haaretz du läste men undrar om den verkligen använde ord som hämnd (revenge) och vedergällning (vengence). Regeringen brukar kalla det att kraftfullt slå tillbaka mot terroristceller. Somliga har börjat slå bakut när dessa ord används i svenska media nästan slentrianmässigt, enbart om Israels aktioner, tycker att det vill forma en bild av Israel som blodtörstiga hämnare. Syftet är nog inte bara hämnd och vedergällning utan främst att slå ut celler av terrorister man vet är ansvariga. Somliga kallar det iofs brott och straff, snarare än en våldsspiral.
Under juli och augusti har det regnat raketer mot södra Israel. Eftersom detta pågått hela tiden, se på listan attacker i länken nedan, speciellt senaste tiden, är det svårt att säga att händelsen i Eilat skulle ha startat en ny omgång. Det har ju aldrig slutat! Säkert har Israel anledning att försöka stoppa ett antal celler som sysslar med terrorism. Titta bara på juli och augusti:
https://secure.wikimedia.org/wikipedia/en/wiki/List_of_Palestinian_rocket_attacks_on_Israel,_2011#August
Ordet som användes i Haaretzartikeln om vad Nethanyahu skulle ha sagt var "retaliation" som enligt google blir "vedergällning" - om det nu är så viktigt att märka dessa detaljer.
Ord från en petmoster:Ord kan vara viktiga, Stig. Bildas ett mönster uppmärksammas det och folk har ett och annat att säga. Och jag säger. Du behöver inte hålla med men många notarar ett mönster inom svenska nyhetsmedia i hur man presenterar nyheter där Israel finns med som part. Tar man det till ytterlighet, kan man säga att ord inspirerar hatare, som Anders Breivik. Ord föder hat på många olika håll.
Orden du använde, "hämnd och vedergällning" kan var för sig betyda retaliation enligt google. Ett av dem hade väl räckt, eller? Undrar om jag är ensam om att uppleva hämnd och vedergällning, speciellt det senaste som mer intensivt och laddat, lite sådär gammaltestamentligt blodtörstigt?
Nu har jag ingen länk till din artikel i Haaretz. I denna nämns inte retaliation, utan ord som "respond with force":
http://www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/netanyahu-we-will-respond-firmly-when-israelis-are-hurt-1.379340
I denna från JP citaras ingenting om retaliation; andra ord används:
http://www.jpost.com/Defense/Article.aspx?id=234333
I denna sajt, från KTH, står "hämnas, ge igen" för retaliate. Ett annat vore "slå tillbaka".
http://folkets-lexikon.csc.kth.se/folkets/folkets.en.html#retaliate
A-K Roth!
Den avgörande frågan i mitt inlägg var "Hur bryta spiralen?" - och jag menar den som kanske nu och framledes snurrar igång. Har du något bidrag till den huvudfrågan är du välkommen att dela med dig. Tänker du fortsätta att märka ord eller begagna utrymmet här till att ta upp andra saker säger jag som jag förr sagt: Skaffa dig en egen blogg!! Det tar fem minuter. Där kan du vara proaktiv, förorda dina egna åsikter självständigt utan att vara beroende av att andra skriver tankar du reagerar på - men inte vill ta in huvudpoängerna av.
Tog ungefär 7 sekunder att hitta artikeln:
Netanyahu: Killing of PRC heads 'only beginning' of Israel retaliation
http://www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/netanyahu-killing-of-prc-heads-only-beginning-of-israel-retaliation-1.379573
Om det går att bryta våldsspiralen beror på hur hårt man pressar situationen från israeliskt håll.
Man hoppas på att styret i Israel inser att dagens Egypten är annorlunda än gårdagens, och för mycket våld mot Gaza ytterligare skadar Israels redan skadade relation med Egypten.
Förra inlägget var från mig
Tack för länken, Guardian. Rubriken som förmodligen sätts av tidningen, som i andra tidningar, talar om retaliation. Artikeln citerar ingenting av Netanjahu med detta ord. Men vem vet? Helt klart går de efter de ansvariga för dåden. Att terrorledare inte skulle vara ansvariga om de sitter 15 mil från attacken håller inte.
Både israeler och palestinier vill ha ett slut på krig och terror. Det är i min syn uppenbart att terrorgrupperna måste avväpnas och det för länge sen. När våldet stoppas finns inte längre ett behov att söka upp och oskadliggöra terrorceller. Så en fråga borde vara: Hur avväpna terrorgrupperna?
http://www.haaretz.com/print-edition/news/israeli-ministers-vote-for-restraint-as-gaza-truce-holds-1.380121
Som jag förutspådde i går så har man från israeliskt håll valt att backa ner, och kyla ner situationen, just med hänsvisning till Egypten.
Man får hoppas på att inga "frilansare" och konkurenter till Hamas i Gaza försöker eskalera situationen, igen.
Precis; det är en farlig situation, en risk att Israel och Egypten ryker ihop. Somliga spekulerar att det är en del av strategien att vända blicken från Assad och Syrien. Iran sägs vara gramse på Hamas för att de inte hoppar till Assads stöd i hans "svårigheter" just nu. Alltmedan Assads trupper skjuter på palestinska flyktingläger...
