mer läseri
När jag nu lika har tröttat läsekretsen med texter från utländska tidningar om politik, rättvisa, fred osv kan jag lika gärna lägga en till lök på laxen nu när dygnet vänt och det blivit lördag. Texten är ledaren i den israeliska tidningen Haaretz den 28 april och handlar om effekterna av förändringar och oroligheter i Israels grannländer.
Bilden är en del av en duvflock jag plåtade i Jerusalem - en vit!
Israel behöver fred i Mellanöstern för att trygga sin framtid
Svagheten i freden med Egypten och Jordanien ligger i det faktum att freden bara har angått ett fåtal politiker, militärer, diplomater och grupper av affärsmän på båda sidor samtidigt som klyftan mellan folken har bestått.
I en opinionsundersökning gjord i Egypten av det USA-baserade Pew Research Center – som Natasha Mozgovaya rapporterade om i gårdagens Haaretz – stödde mer än hälften av de tillfrågade ett upphävande av fredsavtalet med Israel, jämfört med 36 procent som ville bevara det. Stödet för fredsfördraget är högre bland de egyptier som är välbeställda och de med högre utbildning medan oppositionen är utbredd bland de fattiga.
Resultaten tycks öka oron i Israel över att fredsavtalen saknar stabil grund och kan kollapsa på grund av regimskiften i grannländerna. En tvist har åter igen uppstått om huruvida stabil demokrati är en väsentlig förutsättning för fred. Utvecklingen i Egypten efter det folkliga uppror som innebar slutet för Hosni Mubarak långa regim leder till motstridiga slutsatser. Freden har överlevt också utan Mubarak. Gränsen förblir öppen och många israeler besökte Sinai under Påsken. Det finns ingen särskilda militär oro vid den södra gränsen och säkerheten består.
Vid Israels norra gräns är dock situationen annorlunda och oroande. Syrien är i öppen konflikt med Israel som ockuperar syriskt territorium i Golan. I avsaknad av fred, finns det ingen direkt dialog mellan Damaskus och Jerusalem. Eventuella framtida syriska härskare skulle kunna starta krig för att "återställa mark och ära" och i detta få både inhemsk och utländsk legitimitet. Det är mycket svårare att upphäva ett befintligt fredsavtal och betala det internationella priset än att vägra att ingå ett nytt avtal. Det är lärdomen från att ha missat tillfället till fred med Syrien.
Svagheten i freden med Egypten och Jordanien ligger i det faktum att freden bara har angått ett fåtal politiker, militärer, diplomater och grupper av affärsmän på båda sidor samtidigt som klyftan mellan folken har bestått. Den främsta orsaken till denna bristande koppling vidmakthåller allmänhetens kritik i arabländerna över hur Israel behandlar palestinierna i territorierna. De arabiska opinionerna bryr sig om palestinierna på samma sätt diasporans judar bryr sig om Israels välfärd, fred och välstånd. Israel har ett klart intresse av ett utvidgat internationellt offentligt stöd för fredsavtalen och att säkra deras stabilitet och utveckling. För att nå detta mål bör Israel också nå ett fredsavtal med palestinierna och bygga detta på en uppdelning av landet i två stater.
Som en "nischad blogg" kan jag bara berömma ditt engagemang för fred i det heliga landet, och din utomordentliga översättning från Haaretz.
"De arabiska opinionerna bryr sig om palestinierna på samma sätt diasporans judar bryr sig om Israels välfärd, fred och välstånd."
Jag frågade en sv. palestinier för ett par år sen "Varför detta "engagemang" i Israel/Palestina-konflikten från Iran?" Hans svar att Iran med sin hätska retorik mot Israel vill få inflytande i arabvälden, det finns ett genuint missnöje bland arabvärldens befolkning över arabiska staters ointresse för engagemang för palestiniernas sak tex av Egypten, men nu ändras situationen snabbt. Gränsen mellan Gaza och Egypten ska öppnas permanent, säger den egyptiske utrikesministern Nabil al-Arabi "lidandet och blockaden av Palestina" lindras, säger al-Arabi till al-Jazira.
Citat"Egypten har medverkat till blockaden av Gaza under kriget julen 2009 stängde Egypten gränsen till Gaza som förhindrade människorna i Gaza att fly till Egypten. Israel har byggt sin säkerhet på samarbete på en korrupt regim istället för en rättvis och långsiktig fred med palestinierna."
http://dessaminaminstabroder.blogspot.com/2011/01/israel-och-egypten.html
Visst behöver Israel fred, för sina medborgares skull, liksom palestinier behöver fred, för länge, länge sen. Jag instämmer i din önskan om fred. Frågan är om svenska inpyrade partiska aktivister gör det. De lyckas i alla fall inte ställa några reella krav på palestinska ageranden.
Frågan är vad Israel skulle kunna göra för att få fred, med realiteten att dagens makthavare, dem som har som mål staten Israels utplåning, skjuter och uppviglar på alla sätt, medan jag skriver. För dessa betyder tillbakadragande bara större chans att träffa fler oskyldiga mål, närmare befolkningstäta områden. Israel är skyldigt sina invånare att motstå att de får denna chans. Det blir oroliga tider.
Alltså något nödvändigt: Terrorgrupperna måste(!)avväpnas så att båda sidor kan kompromissa och skapa fred i god tro. De är redan olagliga. I stället ser man hur svenska vänstern bjuder in Laila Khalid, palestinsk PFLP-terrorist med brott mot mänskligheten på sin CV. (HRW, Amnesty). Detta initiativ är under Dror Feilers regi, bl.a., och är planerat att äga rum på offentliga lokaler, tom med ABF som sponsrare. Har Sverige blivit spritt språngande galet som tillåter detta?
Palestinier behöver ta tag i sin egen framtid, bestämma om de ska låta krigslorder föra deras talen via terrorism och attacker eller bygga upp ett fredligt samhälle sida vid sida med Israel. Bara våldet stoppas kommer Israel att kunna kompromissa,ge och ta, är jag övertygad om.
Ingenting Israel gör eller inte gör kommer att breda väg för palestinskt välstånd - det visar historien - om man inte först ser till att palestinska aspirationer vilar på fredlig och stark grund, med målet att leva i fred sida vid sida med Israel, inte i stället för Israel.
Har den arabiska opinionen verkligen brytt sig om palestinierna i samma grad som den judiska diasporan har de judiska flyktingarna? Har den arabiska opinionen haft en chans att visa så stor praktisk, reell och hjälpsam medmänsklighet visavis palestinska araber som möjligt? Det finns likheter men också stora skillnader.
Israel och diasporan gav uppehälle och nya livsmöjligheter till uppåt en miljon judar utslängda från arabländer. Vad har arabländer gjort annat än permanenta flyktingläger? Har de betalat och verkat för för att bygga permanenta bostäder, för att avveckla flyktinglägren, satsa på att bygga en framtid till palestinska araber, integrera palestinier där de bor i arabiska grannländer?
Många skribenter har ju beskrivit palestinier som "arabvärldens judar", inte helt accepterade, hållna i ghetton i decennier, utkastade från Kuweit och Saudiarabien när de sidade med Saddam Hussein, nekade skolgång, husköp, utbildning i Libanon och andra platser.
Jag ser ingen anledning att själv besvara A-K Roths alla frågor i hennes långa inlägg. Svar han hon - och andra - få från opinionsbildare och debattörer i Israel, inte minst säkert på Haaretz ledarredaktion. Tycker hon skall skriva till dem...
Bra, det tycker jag också, Stig. Absolut. Bry dig inte om att jag filosoferar. Försökte väl bara än en gång vidga dina, i min syn, aaaningen inskränkta vyer. Men det är ju det jag alltid har tyckt; att svenska besserwissrar ska söka svar hos dem som lever mitt i en krigszon, som har ansvaret för sitt lands säkerhet. Jag läser en mängd debattörer och källor inom och utom Israel. Det är ju därför jag har andra perspektiv än de ständigt israelbelackande och därför jag opponerar mig mot de alltför lätta svaren och de lättsinta anklagelserna - ensidiga förstås. (Rackarns svenska norrtlandspredikanter som beter sig så man skäms föttren utå sig)
Inte kontroversiellt alls: Här blommar nu liljekonvalj och en sorts vit hepatica, violer av olika sorter, wild geranium (midsommarblomster), mayapple (slå upp det om du ids), massor med annat i detta vårblommornas paradis Indiana, plus inte minst King Solomon's Seal och med det slutar jag med föhoppning om en vishet för oss alla likt Kung Solomons.
Jag tog mig friheten att ta bort tre av de fyra exakt likalydande senaste kommentarerna från A-K Roth. Gissar att det antalet uppkom genom att bloggverktyget ibland inte omedelbart verkställer det man önskar och att man därför - i tron att inget hänt - publicerar sin kommentar en eller flera gånger till.
Jag kan försäkra A-K Roth att jag också tar del av lera källor. Den israeliska regeringens syn på saken får jag ju av den politik och de åtgärder som de facto verkställs av dem "som har ansvaret för sitt lands säkerhet". Att jag också läser den andra israeliska åsikten - till exempel ledare i Haaretz - innebär väl rimligen ändå att jag fortfarande tar intryck av "dem som lever mitt i en krigszon". Så jag begriper egentligen inte A-K Roths utfall - särskilt som jag inte brukar läsa arabiska medier alls.
Intentionen att vilja vidga mina "aningen inskränkta vyer" och bota "besserwisser"-mentaliteten hos en "rackarns svensk norrtlandspredikant" har A-K Roth all rätt i världen att ha och utöva i långa och många skrivningar på en egen blogg som tar fem minuter att skapa. Skriver hon i en sådan kommer jag att läsa inläggen, kanske till och med om resonemangen är sakliga och tankevidgande länka till den. Däremot har jag svårt att känna mig motiverad att ta emot oförskämdheter HÄR för att jag översätter israelisk press.
Mycket riktigt simmade det runt några liknande inlägg i cyberrymden då jag trodde det kom bort och skickade igen med någon modifiering. (rensade lite för att vara snällare, eller åtminstone mindre elak).
Ber om ursäkt för att jag raljerar och blir sarkastisk ibland. Som norrlänning till börden, älskar jag Norrland men inte nödvändigtvis det radikala politiserandet bland kyrkans folk. När jag inser att svenska själasörjare promotar idéen att Israel inte behöver erkännas som judisk stat, att det judiska folket har uppfunnits, etc, ser jag det som helt enkelt otäckt. Det är inte att du översätter israeliska texter, Stig, eller att dessa idéer inte finns. Det är det du zoomar in på som kan uppfattas som ensidigt och som vore det mot en judisk stat. En enda judisk stat i en värld av 22 arabiska stater ifrågasätts. Jag finner det konstigt. Men förlåt min idoghet. Ska försöka sakta ner.
