förenat jubel
Inget förenar människor så mycket som fest – och sorg.
Som jag tidigare nämnt lades orden på det sättet av kompis som var på samma mandeiska bröllop som vi på Skärtorsdagskvällen. Då var det fest med folk från alla världens hörn. Rena FN faktiskt.
På Långfredagen återanvände jag repliken när jag på bloggen berättade om gudstjänsten i Älvsby kyrka. Då var det sorgen – eller rättare sagt: minnet av sorgen – det gällde.
Och så gick helgen vidare.
Långfredag tippade till Påskafton som vändes till PÅSK-dag.
Kompiscitatet blev sant en gång till. Eller två.
Sent på Påskaftonskvällen sedan barn och barnbarn valt att göra kväll gick jag och madammen i mitt liv till kyrkan för Påsknattsmässa ½12. väl komna dit fastnade vi utanför tillsammans med några andra runt en öppen eld. Fler anslöt, också de som i förväg gått in i den mörklagda kyrkan.
Och det var utomhus gudstjänsten började med att det stora Påskljuset tändes.
Våra små ljus tändes på detta och så gick vi in i helgedomen där vi firade en från ortodoxt håll inspirerad liturgiskt rik gudstjänst. Rökelse som bild för bönen, många textläsningar om Guds agerande i historien för att befria människor, Johannes uppståndelseberättelse på svenska, arabiska, kirundi och tigrinja, dukning av altaret, predikan*, samling kring dopfunten för förnyelse av doplöften, förbön för allt löst och fast utöver världen samt mässa och avslutningsvis växel-Påskropet Kristus är uppstånden!Ja! Han är sannerligen uppstånden! på ännu fler språk.
Och just detta med flera språk blir viktigt. Vi var inemot 60 personer i kyrkan. Kanske var 20 av oss födda i Sverige.** Olika hudfärger, språk, traditioner på nästan varenda bänkrad men samma jubel, gemensam glädje och förenad fest över att döden dödades och Livet har trätt fram i och med Jesus uppståndelse från de döda.
Hemma var vi strax efter klockan 1.
Påskdagens förmiddag ämnade på natten sovande familjemedlem sig till kyrkan och jag anslöt för att fira Påsk en gång till. Nu var det ljust och nästan sommarvarmt ute. Kosan styrdes – just som lilla Tyra med föräldrar avreste – till EFS. Alla församlingar på orten hade denna Påskdag lagt samman sina gudstjänster dit till en gemensam Påskmässa.
Det var också en förenande gudstjänst. Dels ekumenisk, dels multinationell. Beskedet om uppståndelsen på tiotalet språk. Inte speciellt fosterländskt alltså. Då gudstjänsten firades efter det skick och den fason som råder i missionshuset blev den liturgiskt betydligt ”magrare” än nattens. Så bads till exempel inga förböner för världen i denna gudstjänst. Egentligen tycker jag det är märkligt då Jesus ju dog och uppstod för världen. Hyfsat fullsatt dock. Drygt 100 personer men denna gång var nog vi barndomssvenskar i majoritet – faktiskt.
I morgon – eller senare idag – är det Annandag Påsk. En helgdag till alltså. Då firas en gudstjänst i samhället – i Älvsby kyrka. Vid ännu ett tillfälle får vi då möta budskapet om honom som uppstod från de döda efter att ha stötts bort av alla och gett sitt liv för människorna i allmänhet och de bortglömda i synnerhet. En särskild klang – fast jag vet inte hur det blir i Älvsbyn – får Annandagen detta år utifrån det så kallade Påskuppropet kommet av att diakoner i Svenska kyrkan under våren pekat på situationen för de som utförsäkras, de människor som den nuvarande regeringen klämmer sönder med sin kallhamrade sjukskrivnings- och arbetslöshetspolitik.
* Predikan kanske blev i den sena timmen kanske lite av en överloppsgärning. Texterna i sig, bönerna och – om uttrycket tillåts – dramaturgin i gudstjänsten innehöll så mycket i sig.
** Skämtandes med vaktmästaren uttryckte jag den tillfredsställande tanken att beteckningen Svenska kyrkan snart blir missvisande.
Går man in på min blogg får man ett utdrag av denna dags predikan. De utförsäkrade uppmärksammas i kyrkans förbön. Förresten, jag tippar nog på minst 150 p i går. Det är ju 200 sittplatser där, och nog hade det väl gått att packa lite, men inte så mycket... Fin påskhögtid som du återgett i sin helhet här på din blogg!
