bloggfason!
Utifrån förra inläggets titel Blogghyfs? – med frågetecken – väljer jag för detta inlägg bloggfason! – med utropstecken. I övrigt anknyter de två inläggen inte så mycket till varandra. Men lite.
Förra och förförra inläggen med kommentarer plus en meddelandeväxling via epost fick mig att fundera över hur innehållet i min blogg ser ut och hur den kan uppfattas. Av kommentarer – en del arga – väcks på ett speciellt sätt min uppmärksamhet och jag blev osäker på till exempel omfattningen av inlägg med innehåll kring situationen Palestina-Israel och i vilken ton de ges.
Vad skriver jag om – egentligen? blev frågan jag undersökte.
Summa summarum finns 1275 inlägg. I en annan bloggportal startade jag i mars 2005 men efter ungefär tre månader flyttade jag det skrivna och mig själv hit. Detta blir alltså det 1276:e inlägget på snart sex år.
Efterhand kom jag att successivt dela in mitt skrivande i olika kategorier. Den sist tillkomna av dessa är Farfar funderar som faktiskt med bara drygt ett år på nacken redan har 42 Tyra-relaterade inlägg – förutom filmer och lite text på ÄNDRA BLOGGEN.
Den helt dominerande kategorin är givetvis Allmänt men 598 inlägg – plus detta – i de mest skilda ämnen från väderrapporter till kåserier eller annat av just allmän, inte specifik karaktär.
Några mer speciella och kanske överlappande sorter är Exe-geten bräker med sina 29 skrivningar om och runt Bibelvetenskap och Bibeltolkning, Studier – 24 inlägg – som också mest sysslar med Bibelvetenskap och de 59 inlägg som innehåller främst bokrecensioner under rubriken Predikaren 12:12.
Församlingskategorins 207 inlägg handlar om kyrkliga ting lokalt, regionalt, nationellt och internationellt. Att här på bloggen till exempel skriva kritiskt om sådant jag faktiskt i praktiken kan ta upp med människor på orten vore inte rätt och detta gör att jag, beroende på närheten till det jag berättar, anlägger en varierande grad av självcensur. På samma sätt blir det givetvis när jag berör sådant som anknyter till Folkhögskola – för närvarande 83 inlägg.
Då jag huvudsakligen på arbetet fungerar som lärare blir det bara sällan Predikan mm får någon text. 46 stycken har dock införts under åren. Speciella resor sker ju bara vid speciella tillfällen men jag tycker det för egen del då är kul att dagboka och det har lett till 77 rapporter från halvdussinet resor.
Minsta kategorin är Lokalsamhället med bara 13 inlägg som kanske lika gärna kunde ha satts in i den största gruppen – eller så inlägg därifrån till minstingen. Noteras kan dock att det är ett inlägg just under den kategorin som representerar ett av de tre datum min blogg fat sitt högsta besökstal – 2 februari 2009 när Lekenskolan brann.
Politik, till sist, med sina 97 inlägg visar sig vara en mindre kategori än jag trodde. Här finns en del kommentarer om svensk politik men också internationellt lite här och där. Onekligen är det dock så att jag i det internationella intresserat mig mer för situationen i Mellersta östern än på andra ställen. Detta är ett helt subjektivt val som beror på att jag för inte så länge sedan fick göra en resa dit – en resa som gav många intryck.
Skrivandet om konflikten Israel-Palestina innebär då och då läsarreaktioner av flitigare art från personer som är engagerade i frågan. En del tycker – försiktigt sagt – att jag är ensidig på något vis. Jag noterar den kritiken – som ofta men i sanning inte alltid är saklig – och vinnlägger mig därför om att vara noga med mina källor och ofta hålla en ganska frågande ton. Ett sätta att vara källnoga är att låta en hel del av inläggen vara översatta israeliska röster jag hittar i tidningen Haaretz som jag brukar titta till då och då. Dessutom ger det översättningsarbetet en god språkövning.
Vad är summan av detta allmänna inlägg?
Jo att Politik-inlägg är betydligt glesare än jag trodde och inget dominerande inslag i min blogg som till sin fason är – som det står högst upp – en alltigenom privat och personlig blogg för åsikter, tyckerier och exponerad kreativitet.
"...hur innehållet i min blogg ser ut och hur den kan uppfattas..."
Jag läser in att du inte är främmande för självkritik?
Jag har sååå försökt vara snäll. Men ett exempel från dig på hur det man skriver uppfattas av medvetna och insatta läsare kanske ger insikt:
"...Då utredningar och undersökningar gick framåt och man började veta mer kom tanken att mordet var en privat vendetta mellan familjen och någon thailändsk gästarbetare..."
Sitter jag så här och tycker detta är bakvänt och fel beskrivet och undrar varför, om det är medvetet osakligt eller inte. Skulle israelisk polis ha kommit med tanken när man "började veta mer"? För så var det ju inte alls. Polisen visste givetvis att det inte fanns gästarbetare i Itamar. Passiv form är för ljummet. Någon/några hittade på.
Utredningarna hade knappt kommit igång när svenska ISM-medlemmar sa detta till kyrkoherde emeritus Inger. Hon i sin tur spred det vidare. Hon litar tydligen på ISM. Andra ser dem som Hamas medarbetare. Jag undrar varifrån de fick denna "information"? Det spreds samtidigt över hela bloggvärlden, i en australisk blogg jag läser, bl.a. Jerusalem Post uppmärksammade de palestinska ryktena. Folk som läser slarvigt tror det är sant, osv, osv.
En läsare som jag ser detta som icke sakligt och förment neutraliserande av det som gjorts, spridandet av dessa rykten. För jag känner till hur hatiskt mot Israel, judar och bosättare - som ändå är människor - många inom ISM är, det finns det gott om belägg på om man vill se det. Men det är en annan historia. Jag går inte på en enda sak ISM går ut med. Nog sagt.
De uppgifter som kom - varifrån de än kom - om gästarbetare kom ju i kontrast mot kategoriska uttalanden innan om att det rörde sig om ett terrordåd - vilket det mycket väl skulle kunna ha varit men i det läget omöjligt att veta. Och jag såg då inte någonstans att du hade reservationer mot den inledande osakligheten.
Summan av kardemumman är väl att man generellt inte skall 1: ta beslut för snabbt och 2: lyssna till sakliga fakta från flera håll. Det är därför jag läser Haaretz.
Jag blev så oheligt förgrymmad på kyrkoherden emeritus som borde veta bättre, faktiskt, att mina tankar kom sist. Jag undrade för mig själv om någon enskild 'homicidal maniac' från endera sidan hade mördat familjen, andra än d:o Hamas et al vill säga, samtidigt som jag är mer än väl medveten om vilken stor roll terrorn har spelat och fortsätter att spela.
(Hamas firar nu enligt rapport att 16-åringen har avlidit av sina hjärnskador och på VB har PM i förra veckan hyllat en terrorist igen - denna gång den som sprängde 30+ människor till döds i Netanya 2002, bland dem en svenska tycks jag minnas, dussintals för livet skadade.)
Vad skulle du gissa om förövarna med historien som facit? En thailändare eller Israel som det som spreds över hela världen? Men gästskribenten hos Egon spekulerade inte. Hon förde vidare skvaller. Och jag anklagade aldrig palestinier för att ha begått morden. Jag reagerade på Egons brådska att kasta misstankar.
Naturligtvis kan man aldrig veta säkert. Men polisen hade säkert många ledtrådar, inklusive den att det var inbrott utifrån.
Varifrån de än kom, uppgifterna/lögnerna? De kom till Inger från svenska ISM-arbetare, skrev hon ju. Om svenska följeslagarprogrammet vill kan de fråga ut dem som kom med detta, och fråga ut dem om varifrån de fick det. Om de vill undvika att upprepa misstaget och lära från det vill säga. Får se om de bryr sig. Vad tror du?
Håller med om 1) och 2). Jag gillar också delar av Haaratz men den behöver kompletteras med andra nyheter, annars blir det inte sakligt och från flera håll.
