nuärevalt!
Det är inte mitt fel att det blev som det blev när högervindarna blå-blåser och alliansen sitter kvar. Dessutom har i blåhögerblåsten nu kommit en extra illaluktande vindpust i och med att Sverigedemokraterna i södra delen av landet klängt sig in i riksdagen. Fast egentligen är det dock ganska logiskt. Tillåt mig agitera.
Under långa tider har ju både borgare och sosserie flitigt sökt få min och andras röster bjudandes över varandra kring vad de kallar min situation, min ekonomi, min skatt, min individualitet, min vadsomhelst. Minminminminmin! Fast de säger Dindindindin!
På så sätt vill de att det ska vara egoismen, habegäret och självupptagenheten hos mig som jag skall använda när jag röstar fram dem som bäst kan inbilla mig att de skall ge mig allt för min egen individuella tillfredsställelse. Den övergripande frågan jag blir lärd att alltid fråga är: What´s in it for me? Huvva om frågan skulle vara: På vad sätt är det bra för någon annan?
Någonstans i den Goda Boken står det att i de yttersta tiderna skall kärleken kallna hos de flesta. Det står också att kärleken till pengar är roten till allt ont. En borgerlig regering en mandatperiod till är tamefaktiskt rena uppfyllelsen av sådana Bibelord.
Och i detta själviskhetens samhälle behövs då en syndabocksjakt. Naturligtvis inte då jakt på dem som sitter högt upp, binder småfolket till händer och fötter, försäkrar ut sjuka och arbetslösa och säger att nu får var och en klara sig själv. Att jaga dem och den så kallade Marknaden som sägs styra våra liv känner många som hopplöst. Det enda som händer är då att det skapas vanmakt hos all som inte hänger med när de uppmanas att ensamma vara sina egna lyckors smeder. Vanmakt när det gäller att jakten på de stora grabbarna alltså.
De vanmäktigas syndabocksjakt flyttas då till dem som konkret finns i den omedelbara närheten och är annorlunda än dem själva. Lika vänmäktiga - men annorlunda. Grannen från Somalia – typ. Detta, min käre läsare, visar att rasismen skär pipor i vassen när blå-blåsten blivit den förhärskande vindriktningen. Så var det när fascismen växte fram mellan världskrigen. Så är det nu. Sverigedemokraterna ett problem men är inte valets katastrof. De är bara toppen på den kärlekslösa osolidariska marknadsliberalism som i Biblisk mening besätter fler och fler i vårt folk och som för andra mandatperioden i rad bildar regering.
Detta var agitation, käre Bloggläsius.
Känslolös logisk analys av lokala siffror etc är det möjligt att jag återkommer till.
Till sist: Bilden är från ett inlägg för fyra år sedan – med sångtext.
"En borgerlig regering en mandatperiod till är tamefaktiskt rena uppfyllelsen av sådana Bibelord"
Nu får han ta och lugna ner sig lite, så illa är det inte.
Intressant blogg med politik, religion o livsåskådning. Verkligen sånt som folk har lätt att enas om...
Jag tycker det här var jättebra förutom det politiska! Det va ju ändå efter förra regeringen som SD fick sitt genombrott som rumsrena o det här valet känns mest som att dom följer upp det som påbörjades då. O att kuva småfolket e alla regeringars uppgift oavsett om dom e rödaste röda eller blådaste blåda. Kung eller president.
Jag skyller det här samhället "Jobba 7-16 i sitt anletes svett tills man e 65 så man får så bra pension som möjligt, helst vara på jobbet en halvtimma i förväg, skatta fram varenda krona, spara en liten penninghög o lägga sina pengar på sånt som e viktigt som en ny bil vart 10:e år o inte slösa pengarna på sånt som roligt o så samla grejer allt vad skåparna o ladorna rymmer tills den dagen man dör o egentligen inte fått så mycket mer uträttat än att man tjänat staten" på Martin Luther. O de regenter som införde hans tankesätt. För om folket måste betala skatt o gå med lite dåligt samvete om dom inte gör sitt bästa o veta att vi har en statsskuld så måste dom ta anställning o då snurrar samhället o regenterna får pengar o makt. Det där medelhavsklimatet dom pratar om som tex hur piano folket i Italien tar det tror jag helt enkelt beror på att dom sket i Lutherus.
I slutet av första stycket säger jag att jag skall "agitera". Det är något annat än "argumentera" eller "analysera". Helt legitimt givetvis men något annat. Grova penseldrag, värdeladdade ord, svepande formuleringar. "Agitation" är alltså en egen genre med egna uttryckssätt - inte ovanligt i politiska sammanhang.
Sedan nämnde jag i andra stycket att det är "både borgare och sosserie" som jobbar på själviskhetens väg. Att SD kom igång redan i förra valet är därför inget Ann O Nym skall förvånas över. Liksom att Högern vann. Så blir det ju när det dansas kring guldkalven.
I denna agitation och andra inlägg jag läst om vilken politik de blåa står för så måste jag säga att jag hade absolut inte kunna uttrycka mig själv tydligare och bättre. Min åsikt har också alltid varit den att ju blåare ju mer "du skalla vara DIN egen lyckas smed, evigt ung och evigt frisk". Jag har aldrig förstått hur man som kristen kan motivera blått röstande då deras politik i grunden verkar i mitt tycke vara precis emot Bibelns ord. Sen är det såklart en annan sak att ALLA människor till max är bristfälliga på ett eller annat så så röda röster innebär såklart inte nått "paradis" heller ;-)
Kommande söndags texter med rubriken "Rik inför Gud" leder till jobbig eftertanke.
Vilket politiskt block skulle skriva under dem? Och vilket samfund i Sverige? Törs jag predika om detta och låta det drabba mig personligen?
Det är tur att jag har ledig helg ...
Tillåt mig, en oförstående Bloggläsius, spekulera/agitera tillbaka: Antar att om både di blåa och sosserie är dåligt, då är det MP eller V som gäller. Som Stig tidigare har agiterat i ilsket försvar av Ohly till Hägglund (lymmel!) tror jag det är V som råder. Och tänker: undra på att det skrivs som det skrivs, agiteras som det görs utrikespolitiskt och allmänt tas sida med dem som så aningslöst vandrar under utländska terrorgruppers fanor. Allt i tron att man gör gott.
Jag kan inte annat än spekulera, undra hur det står till däruppe i norr. Jag tänker på grannskapet, kirunasvenskarna, hur de hunsades till tystnad av svenskar i Ohlys dåvarande parti. Jag undrar och undrar om värderingar, medmänsklighet, hur religion och agiterande folkfientlig politik går ihop.
Men det är som det är. Det skrivs som det vore domedagen. Jag ser SD i riksdagen som katastrof. Själv skulle jag också se Ohly i ministerställning som katastrof. Hyckleri och penningbegär finns både till höger och vänster. I min syn är det bara SD och V som är extremister.
Intressant är att när jag byter genre från försök till saklig "argumentation" till svepande "agitation" ökar kommentarerna i antal. Jag har sett det tidigare och toppnoteringen vad gäller kommentarer kom för 1½ år sedan när jag agiterade mot folk som går fotpromenader i skidspår. Det blir alltså också formen som föder kommentarerna, kanske ibland mer än sakinnehållet.
Jag är ganska medveten om dessa skillnader - tror jag. Argumenterar därför vanligtvis och agiterar sällan. Utifrån samman medvetenhet menar jag att som ett känslofyllt agitations-led mot kommunism kan kanske hemvändande Sovjetsympatisörer på 1930-talet fungera. Men som "argument" när det gäller V-partiet 2010 är det faktiskt ganska tunt. I övrigt var A-K Roths slutsats V eller MP korrekt.
Undrar vad borgerligheten hade sina preferenser på 30-talet? Hur ska vi döma de partierna idag?
Bra skrivit Stig och stå på dig. Det är ju bara att titta på valresultatet på Riksnivå där ju självfallet SD skall räknas in som det högerborgerliga parti det är och då skiljer det drygt 11 procent och det är väl inte så underligt att många röstar på den hand som föder dem. Tänk om de rödgröna hade kommit med ett program inför valet som sa att vi skall plocka bort jobbskatteavdraget i dess helhet samt återinföra förmögenhetsskatten och fastighetsskatten för att använda pengarna till sjuka, gamla, arbetslösa då skulle marginalen blivit ännu större och det är lika säkert som amen i kyrkan. För det solidariska samhället det är bara en utopi idag.
Johnny
De flesta partierna har oacceptabla ställningstaganden och åsikter i sina förgångna, allt från rastänkande i biologiska institut till nazistiska böjelser och okritiskt stöd till kommunistiska diktaturer. Men i Ohlys fall är det inte lika förgånget. För övrigt verkardet vara många som gått från (S) till SD så inte behöver det nödvändigtvis vara högborgerligt att vara för SD.
