stigstrombergsson

Utövande kristna
är ett ganska dunkelt begrepp. I undersökningar och annat brukar man använda vissa kriterier och månatlig gudstjänst är ett sådant. Jag tycker det verkar stämma hyfsat. Den som väljer att en gång i månaden eller oftare fira gudstjänst gör det sannolikt mestadels i en och samma församling och känner sig inlemmad där. Utövar – på just det sättet – sin tro där.

Det blir färre och färre sådana.
Om Svenska kyrkan kan mycket sägas och en sak man definitivt kan säga är att hon är en fena på statistik. Antalet gudstjänstfirare, kommunikanter, körsångare, närvarande vid begravningar och allt möjligt annat räknas, sammanställs och analyseras på både härsan och tvärsan. Varje år. Vad jag fattat är man inte lika sifferförtjust inom frikyrkligheten men då och då görs vane- och värderingsundersökningar också i de sammanhangen. Sådana visar på samma kurvor som Svenska kyrkans statistik: De regelbundna gudstjänstfirarna blir färre.
Sådant är fakta. Hur sådana fakta värderas och vad man gör av sina insikter är väldigt olika – och nu skriver jag bara om det jag känner till hyfsat: Svenska kyrkan. En del verkar blunda med ögon, öron och alla lemmar när de tröstar sig med att det ändå bara är 1% per år som utträder eller att det regelbundna gudstjänstlivet visar rejäl tappning. Framsyntheten att 1% per år blir 10% på 10 år saknas hos dessa. Krismedvetande likaså.
Själv har jag flera gånger i de forum jag har tillgång till – i sanning inte många – efterlyst oberoende lokala, regionala och nationella krisutredningar – rentav haverikommissioner. Ansvariga brukar inte välkomna sådant. Och om det skall analyseras vill de ansvariga själva göra det ifred – vilket är lika smart som att låta den överlevande piloten från ett störtat flygplan leda haveriutredningen i stället för att stå till kommissionens förfogande och rentav löpa risken att utredas av den.*

Nu har jag kommit från ämnet jag tänkte behandla och som rubrik och bild syftar på.

I tidningen Dagen kan det läsas att så väljarflödet bland så kallade utövande kristna går åt vänster med 10% av gänget. Läs artikeln här och bry dig inte om att pilen går åt höger.

Det måste betyda att fler utövande kristna stärker vänstern på sikt – eller?
Och att varje socialdemokratiskt lett kyrkoråd därför borde ta initiativ till ökad kristen profil i den församling de ansvarar för – eftersom det är kristen profil som genererar kategorin utövande kristna som alltså i större utsträckning går åt vänster. Progressiva initiativ för gudstjänstlivets fördjupning med söndaglig mässa, fler samlingar till studier av Bibel och bekännelse, daglig morgonbön i församlingskyrkan osv så att fler blir utövande – och därmed röstar vänster 2014.  Det vore väl grejer inför kyrkovalet 2013?
Detta mitt resonemang styrks av en annan Dagen-artikel som säger att kyrkligt och frikyrkligt engagerade ogillar SverigeDemokraterna ännu mer än folket i gemen. Skönt!

Mer evangelisation! – för en vridning åt vänster blir alltså min paroll.

Och för säkerhets skull, så att ingen missuppfattar mig:
Det jag ovan berört är ett intressant fenomen – alltså hur utövande kristna rör sig i valmanskåren. Givetvis är det inte och får inte bli huvudskäl till andlig fördjupning och evangelisation. Naturligtvis menar jag inte så.

Evangelisation skall ske därför att det Kyrkan ger besked om är sant.
Beskedet att Jesus har uppstått från de döda.
Beskedet Jesus där och då älskade världen tillbaka till Gud.*
Beskedet att den värld som är vänd från Gud tack vare Jesus kan återvända.
Att det tack vare Jesus blivit så är givetvis motivet för ett fördjupat gudstjänstliv, evangelisation, bön, Bibelstudier osv – alltså sådant som gör människor till och befäster dem som utövande kristna. Att de sedan rör sig politiskt åt vänster är liksom en kul bieffekt.

---

*  Samma resonemang tycker jag äger sin tillämpning när (s)-partiet nu efter andra katastrofvalet i följd skäll söka svar på sina rumpnissefrågor Vafför ere på detta viset? Både på nationell nivå men också i självaste hemkommunen bör man leja in andra än piloterna själva för jobbet.  Klipska, ifrågasättande, hänsynslösa, kloka personer – typ jag. :-)
Bibelteologiskt – detta är extrainformation – kan ju den litterära sviten Femte Mosebok till och med Andra Kungaboken i Gamla testamentet samt en hel del av profeterna ses som resultatet av en haverikommissions arbete. Den satt i fångenskapen i Babel och funderade på hur det som börjat så bra med uttåget genom Röda havet och buden på Sinai kunde sluta så tokigt att de blivit deporterade igen. Och så samlade de berättelserna som visar varför det gick som det gick. Berättelserna om hur folket fram och tillbaka glömt Gud och hemfallit åt rikedom utan att dra försorg om den fattige, den sjuke, den medellöse och invandraren. Alltså berättelserna om hur de efter hand sekulariserats och fått marknadsliberala värderingar.
**  Svenska psalmboken nummer 62, hela psalmen men särskilt vers 2.