insnöade tankar
Det hjärtat är fyllt av talar munnen! står det på ett ställe i Den Goda Boken*. Det är Jesus som säger det. Till denna sanning skall nog fogas att eftersom hjärtat – alltså sinnet, snarast hjärnan – minsann kan vara fyllt av både det ena och det andra är det viktigt att följa profeten Nickes** visa konstaterande: Man måste tänka på vad man säger så man inte säger vad man tänker. Hjärtat – alltså människans sinne, hjärna – är ju ett illfundigt ting ända sedan ungdomen – den tanken är åxå ur Den Goda Boken.
Det hjärtat/hjärnan är fyllt skriver bloggaren! är dock inte lika sant som det ovanstående. Käften kan ju löpa amok och hur kvickt som helst haspla ur sig både ditt och datt men de flesta bloggare – så ock jag – verkar ju ha något sorts filter mellan skallen och de över tangentbordet flitigt farande fingrarna. Kanske funderar de rentav över vad de skall skriva, tänker på disposition och sånt. Och rentav läser igenom vad de skrivit innan de placerar texten så att andra kan läsa den. Flera gör nog så när de bloggar – men inte alla. Till denna sanning vill jag dessutom tillägga att det åxå är så att flera vettigt tänkande personer jag känner har ett alldeles för kraftigt, tjockt och tätt filter. De skriver inte alls så högfrekvent som de borde klokheter till omvärldens båtnad. Och en del godåsiktare jag vet om har ju inte ens en blogg!!
I alla fall är det nu lördag och det snöar ute. Inga speciella planer finns för detta veckoslut typ att huset skall gästas av andra planerade mat-, sov- eller kaffegäster. Inte heller planerar vi att göra något speciellt av i förväg inbokad art. Slapphelg med andra ord. Faktiskt inte helt fel alldenstund*** sistlidna vecka verkligen varit full av allt möjligt arbete och merarbete. Kommande vecka är skolans elever (oförtjänt?) lediga men vi lärare har saker att göra åtminstone hälften av dagarna. I ”kyrksidans” fall handlar det om planering av kommande termins nya alternativa form av Svenska kyrkans grundkurs, nästa sommars fotbollskonfirmation samt den mer näraliggande resan till Norwich veckan efter lovet. Kommer vi väl hem från den resan är det tänkt att jag fredag-lördag-söndag 12-13-14 november på olika ställen Hortlaxområdet skall predika i gudstjänster med teman som Våga vara, Våga växa och Våga vila och detta beting kan väl ävenledes**** vara värt en eller flera förberedande tankestunder.
Till sist nämner jag att Svenska kyrkans kyrkomöte träffats denna vecka för sin andra omgång detta år. Kyrkomötet är Svenska kyrkans nationella beslutande instans – typ Riksdag. Jag var inte där och hade inte heller lust att vara det utan har genom Kyrkans tidnings nätupplaga, tidningen Dagen på nätet samt bloggarna tobbe lindahl och sandahl trampar på, vilka jag länkar till långt ner till höger, fått mig till livs en del av vad som därstädes sig tilldragit hafver – åxå en underbar gammal formulering jag dock väljer att inte fotnota till. Å Kyrkomötet har motioner jag inte i sina detaljer läst avvisats och tillslagits, debatter har hållits och kommentarer givits vilket i vissa stycken gör mig lite bekymrad. Att här och nu bre ut mina tankar i de sakerna skulle göra detta blogginlägg alltför olyckligt långt så jag sparar denna bekymmersamhet till ett senare mer genomfunderat inlägg om sak och form eller nåt liknande. Det gäller ju i dessa saker att tänka på vad man skriver så man inte skriver det man tänker på så sätt att de som inte tänker som jag tänker missuppfattar mina tankar – tänker jag.
* Med orden Den Goda Boken menar jag Bibeln i hart när vilken översättningsvariant som helst. Jag föredrar den som kallas Bibel 2000.
** Att kalla Nicke för profet kanske är slarvigt och lätt överdrivet. Ändå finns ett profetiskt sanningssägande inslag när lille Nicke trollar med orden. Mer information om gestalten hittas här och här kan kan belyssnas här.
*** I fotnot eller bisats har jag i flera tidigare inlägg understundom till ordet alldenstund fogat kommentaren: underbart gammalt ord. Glosan understundom kan ges samma karaktäristik.
**** Förra fotnoten gäller också här.
om han alldenstund han åstadkommer ett anförande i nätdagboken skulle försöka sig på att mer eller mindre uteslutande bruka dessa charmant ålderdomliga, eller som ätteläggen troligtvis skulle uttrycka sig, mossiga, glosor