stigstrombergsson

Jag antydde i förra inlägget att det kanske inte skulle bli mer bloggeri idag. Tyvärr måste jag göra läsaren besviken. Lite nätsurfande i syfte att fylla min ambition att läsa engelska minst 30 minuter varje dag gjorde att jag fann en sak jag vill dela med mig av: En debattartikel av redaktören Gideon Levy i dagens nummer av den Israeliska tidningen Haaretz.

Bakgrunden är att det i Israel nu läggs det fram ett förslag om att man skall svära trohet mot den Judiska staten Israel. Alltså staten Israel som just judisk, inte bara med inflyttningsrätt för alla judar. Det betyder att andra än judar – araber som är medborgare i Israel till exempel – skall svära trohetsed till just judiskheten hos staten. Till dett finns det önskemål att andra – palestinierna men också andra länder – skall godkänna statens religiösa judiska karaktär.
Egentligen är detta märkligt. Sionismen var från början ett sekulärt projekt och på samma sätt var det med staten som utropades 1948. Den var för judar men staten och kyrkan – förlåt: synagogan – var och skulle vara separata storheter. Regering och religion i kombination – det som genom seklerna präglat Europa och som plågat bland annat judarna – var på 1800-talet under avskaffande och den Sionistiska rörelsen var i detta stycke ett bedårande barn av sin tid. Så också Israel 1948. Helt i tiden och definitivt före så efterblivna länder som Sverige där skilsmässan mellan staten och kyrkan dröjde ända till år 2000.
Googles översättningsfunktion gav råtext jag sökt slipa till svenska.

---

DEN JUDISKA REPUBLIKEN ISRAEL
Att svära en ed till en judisk stat kommer att avgöra dess öde. Det riskerar att förvandla landet till en teokrati som Saudi-Arabien.

Kom ihåg denna dag. Det är den dag Israel byter karaktär. Som ett resultat kan Israel också ändra sitt namn till Den Judiska Republiken Israel, likt Den Islamistiska Republiken Iran. Visserligen berör lojalitetspropositionen som premiärminister Benjamin Netanyahu har som mål att ha få igenom bara nya icke judiska medborgare, men den påverkar ödet för oss alla.
Från och med nu kommer vi att leva i ett nytt, officiellt godkänt, etnokratisk, teokratiskt, nationalistiskt och rasistiskt land. Den som tycker att detta inte påverkar honom har fel. Det finns en tyst majoritet som tar emot detta med en oroväckande apati, som om de säger: "Jag bryr mig inte vilket land jag lever i." Också den som tror att världen efter denna lag kommer att fortsätta att förhålla sig till Israel som en demokrati förstår inte vad det handlar om. Detta är ytterligare ett steg som allvarligt skadar bilden av Israel.
Premiärminister Netanyahu kommer i dag att visa att han faktiskt är Yisrael Beinteinus ledare Avigdor Lieberman. Justitieminister Yaakov Neeman kommer att visa att han verkligen är en lojal medlem i Yisrael Beiteinu. Arbetarpartiet kommer att bevisa sig som enbart en dörrmatta. Och Israel kommer idag att visa att det inte bryr sig om någonting. Idag propositionen om lojalitetseden, snart en lag om lojalitetsed. Dammen kommer idag att svämma över och hota att dränka resterna av demokratin tills vi kanske har kvar en judisk stat av en karaktär som ingen riktigt förstår, men som säkert inte kommer att vara en demokrati. De som kräver denna lojalitetsed är de som underminerar lojaliteten till staten.
Vid sitt nästa möte ska Knesset diskutera närmare 20 andra anti-demokratiska förslag. Under helgen har Föreningen för medborgerliga rättigheter i Israel utfärdat en lagstiftningens svarta lista: lojalitetslag för Knessets medlemmar; lojalitetslag för filmproduktion; lojalitetslag för ideella organisationer; olagligförklaring av berättelsen om Nakba, den palestinska katastrofen; förbud ätt kräva bojkotter och ett lagförslag för att kunna upphäva medborgarskap. Det är en farlig McCarthy-dans av de okänsliga lagstiftare som inte en har börjat förstå vad demokrati handlar om. Det är farligt även om endast en del av förslagen blir lag, eftersom vårt öde och vårt väsen kommer att förändras.
Det är inte svårt att förstå paret Netanyahu-Lieberman. Som svurna nationalister kan de inte förväntas begripa att demokrati inte bara innebär att majoriteten styr, utan först och främst att minoriteter har rättigheter. Men det är ännu svårare att förstå den självbelåtenheten hos massorna. Gator och torg borde idag ha fyllts med medborgare som inte vill leva i ett land där minoriteten är förtryckt av drakoniska lagar som tvingar dem att svära en falsk ed till en judisk stat – men otroligt nog verkar nästan ingen känna sig berörd.
I årtionden har vi fåfängt dryftat frågan om vem som egentligen är jude. Nu kommer frågan om vad som är judisk inte att försvinna. Vad är egentligen "den judiska nationen"? Tillhör den judar utomlands mer än sina arabiska medborgare? Kommer de att kunna besluta om sitt öde och kommer detta att kunna kallas en demokrati? Kommer den ultraortodoxa sekten Neturei Karta, som motsätter sig statens existens, att tillsammans med hundratusentals judar som inte flyttat hit kunna göra vad de vill med staten? Vad är judisk? Judiska högtider? Regler om Kosherdiet? Det ökade greppet från det religiösa etablissemanget, som om det inte finns tillräckligt av det nu för att snedvrida demokratin? Att svära en ed till en judisk stat kommer att avgöra dess öde. Det riskerar att förvandla landet till en teokrati som Saudi-Arabien.
Sant, för närvarande, är att det är frågan om en tom och löjlig slogan. Det finns inte tre judar som skulle kunna komma överens om hur en judisk stat ser ut, men historien har lärt oss att tomma slagord också kan röja vägen till helvetet. Under tiden kommer den nya föreslagna lagstiftningen bara att öka israeliska arabers alienation och i slutändan leda till utanförskap för en mycket större del av allmänheten.
Det är vad som händer när elden fortfarande pyr under mattan, elden som är den grundläggande bristen på tilltro att vår väg är rättvis. Endast en sådan brist på tilltro kan producera ett sådant snedvridet föreslag till lagstiftning som det som kommer att godkännas i dag – men ett tydligt godkännande kommer det att bli. Kanada behöver inte att medborgarna svära en ed till den kanadensiska staten. Inte heller andra länder kräver liknande handlingar. Bara Israel. Antingen görs det för att provocera den arabiska minoriteten än mer och driva dem till en större brist på lojalitet så det en dag kommer ett läge att äntligen göra sig av med dem, eller så är avsikten att stänga möjligheterna till ett fredsavtal med palestinierna. Vare sig det ena eller det andra – det var i Basel på den första sionistiska kongressen 1897 som Theodor Herzl sa att den judiska staten grundades,. Det är idag den Oupplysta Judiska Republiken Israel grundas.