trollsländans land
O en så förfärligt tråkig bok!!!
Missförstå mig nu rätt. Givetvis var den intressant på sitt isolerade sätt. Och lång. Som halva förra vintern. Och späckad med fakta som Joakim von Ankas pengabinge. Men bara SÅ tung. Det är på ren viljestyrka jag nu till sist rott mig igenom den. Och viljestyrkan kommer av att halvlästa böcker retar mig ofantligt.
Den bok jag alltså läst är Trollsländans land – Japans historia av Monica Braw. Den har inneburit tvåspaltig text i 470 sidor i formatet 28x18 cm. Marginalerna borträknade blir det tolv och en halv kvadratmeter bokstavsfyllt papper om något jag inte visste något om. Alltså Japans historia fram till strax efter mitten av det vi kallar 1800-talet. Just avsaknaden av tidigare kunskaper att knyta an till och Japans historiska utveckling så långt borta och helt oberoende av den mer bekanta europeiska, nordafrikanska och västasiatiska historien gjorde den extra mastig. Inget att anknyta till – typ. Ändå givetvis kul att ha i sin boksamling. I all sin vikt – formatet gör ju att den inte riskfritt studeras av läsare liggandes på rygg – lever den gott upp till sin baksidestext:
”Trollsländans land" är ett urgammalt namn för Japan. Liksom trollsländan är Japans historia både skimrande vacker och grym. Med stark personlig närvaro presenterar Monica Braw, en av Sveriges främsta japanexperter, ny forskning och egna iakttagelser om kejsare, samurajer, munkar, kvinnor, bönder, stadsbefolkning och poeter.
Hon berättar om hur föga stängt ”Det stängda Japan” egentligen var, om hur nära landets utveckling alltid har varit nära förbunden med omvärlden och om hur samhället under Tokugawa-tiden – då shôgun, samurajledaren, regerade – sjöd av förändringar och förhoppningar, trots att det kallats förstelnat.
"Trollsländans land"" ger överraskande vidvinkelperspektiv på Japan och japaner från stenåldern till Meijirestaurationen 1868. Resultatet blir en ny Japanbild.
