stigstrombergsson

I mitt förra inlägg med rubriken ”tjuvstart”, ädle Bloggläsius, förtalte jag om den gudstjänst vi på folkhögskolan firade redan fredag före första Advent. Jag redogjorde i följd och ordning för gudstjänsts innehåll fram till dess jag skulle skriva upp den elevreflexion jag hade som utgångspunkt för ett fortsatt funderande – en reflexion som då fanns på skrivbordet på skolan.
Nu har papiret hämtats och jag kan knappra ner fortsättningen. Om du, käre Bloggläsius, inte läst förförra inlägget bör du göra det nu – innan detta. Har du det läst är det bara att gå vidare.

Det är intressanta tankar som jag kommer att fundera vidare kring nu. Men då måste jag ju först läsa upp vad som står på det här bladet. Alltså:

”Kära Guden…
Om det är du som styr över saker och ting på denna planet är jag evigt tacksam för att du placerade mig på denna plats som är mitt hem och som en av människorna i min fina familj. Tackar för att du gett mig möjligheten att träffa och lära känna flera brillianta människor här och för att jag har möjligheten att driva omkring på vackra platser på vår jord.
Men jag undrar…
Om du verkligen bryr dej om och har möjlighet att påverka, varför låter du människor plågas ihjäl i olika hemska sjukdomar? Varför låter du människor skövla, plöja ner allt i sin väg (andra människor, djur och natur) så fort det går att tjäna pengar? Jag undrar vad planen är, om det finns någon?”

Jag fortsatte ungefär enligt följande tankegång:

Dethär är seriöst. Och vettigt. Och många funderar nog så. Jag funderar så? Frågar mig så?

Och så tänker jag såhär:
Jag tror att Gud finns. Jag tror också bryr sig om lidande, förtryck, orättvisor, utplundring.
Och jag tror Gud vill både säga ifrån och rätta till. Men hur skall Gud göra? Hur?

En väg vore naturligtvis att busvissla genom ett hål i molnen och ryta med full kraft: ”Sluta!! Skärp er eller jag bränner er till sot!!” Då skulle vi ju nog fatta. Fast vi skulle skita på oss allra först – om man får använda sådana ord. Vi skulle fatta och lyda eftersom vi skulle vara så rädda. Men allt skulle bli bra genom att vi tvingades till lydnad – typ.
Och så skulle Gud kunna städa själv. Vad är BNP per innevånare i Malawi? (Här frågade jag en kollega som berättat det för alla på tisdagen) Drygt 400 dollar. Och i Sverige? (Kollegan gav ett svar). Var och en av oss – i snitt – har alltså ungefär 100 gånger så mycket att leva på, med och av som människorna i Malawi. Och det skulle ju Gud kunna rätta till. Enkelt. Gud skulle ju kunna dra upp allt vi äger, har och använder från jordens yta till ungefär 1½ mils höjd, låta det följa luftströmmarna och sedan ramla ner på så sätt att alla människor skulle få lika mycket av allting. Då skulle det bli rättvist. På så sätt skulle det bli rättvist – om Gud skulle lösa saken på det sättet. Tvångsstäda – typ. Och vad vi då får kvar kan man bara fundera över – en 100del av vad vi har nu.
Att göra så är ett av Guds alternativ. Att totalt underkänna oss och misstro oss. Och tvinga fram sin – kanske vår – vilja. Men så har Gud valt att inte göra. Än.

Gud valde en annan väg som innebär respekt för och förtroende för oss människor. Inte framtvingat ansvar utan frivilligt. Det var som om Gud tänkte såhär:
”Skriker jag åt dem skiter de bara på sig – fast kommer att lyda. Tvångsfördelar jag blir det rättvist – men framtvingat. Nej. Det är ingen bra väg. Jag vill inte tvinga. Eller skrämmas. Jag vill försöka tala med dem i stället. Och visa dem. Ge dem en mall att följa. Och en utväg…
Och för det behöver jag bli en av dem!!”
Så gjorde Gud. Blev en människa för att kunna berätta för oss hur vi skall fungera: ”Älska era medmänniskor som er själva” sa ju Gud som människan Jesus. Och så visade Gud som människan Jesus hur vi bör vara – goda, generösa, lindrande. Och dessutom lärde sig Gud som människan Jesus hur det är att vara människa. Delade våra situationer, framför allt deras som finns på livets minussida. Som baby blev han flykting, till exempel.
Och för att vi som gjort fel, plundrat och förtryckt, kapat åt oss och behållit, inte skall behöva möta straff offrade han – Gud som människan Jesus – sitt liv, dog och uppstod så att vi kan få förlåtelse och nystart.
Så valde Gud att göra för att visa oss att Gud bryr sig.

Berättelsen om Jesus är den stora berättelsen om hur Gud gjorde.
Och berättelsen om hur han red på en åsna är en länk i den berättelsen.
Den länk hör självklart till Advent som oundvikligt kommer varje år.
Nu psalm 104, två verser.

Sedan gick gudstjänsten vidare på det sätt jag beskrev i slutet av förförra inlägget.

Och det återstår nu 45 minuter till kvällens händelserika avsnitt av The Event.