mission-shaped
Detta är det tredje inlägget kopplat till resan till Norwich november månad 2010, skrivet på kvällen sista hela dagen. I morgon torsdag strax efter lunch kommer den buss med vilken vårt hemresande startar.
Förhoppningsvis anländer vi sedan i Luleå strax före midnatt svensk tid.
Inlägget publicerades tisdagen veckan därpå under en kort paus i arbetet.
Vad har hänt denna onsdag?
Rumskamraten, som sällan men i alla fall då och då å denna blogg benämnts Flygarn, och jag steg upp tidigt för att gå i mässa i katedralen 08.00. Det var som vi i våra sammanhang brukar kalla en välsignad stund.
Såhär långt skrivet slog tröttheten till och därför kom resten av denna berättelse om den tredje dagen bli skriven i efterskott, främst på flyget mellan Arlanda och Luleå.
I mässan var förutom Flygarn, jag, en präst och en svartklädd kor-gubbe, inalles 8 personer. En av dem var synonym med en tant som också var i mässan morgonen innan. Vänner av mammonistisk prestations- och effektivitetskristendom som mäter allt i arbetsinsatser och besöksfrekvenser skulle här ställa sig frågan: Är det lönt? Är det någon poäng med att varje morgon fira en gudstjänst med bara 6-10 deltagare förutom kyrkobetjäningsmännen?
Tydligen menar man att det är lönt. Annars skulle man ju inte göra så. Fira tre bönegudstjänster och två mässor i katedralen varje dag, alltså. Eller?
Jag gissar att man ser det som vettigt eftersom man har Gud i fokus. Att man menar att det är rätt att Gud tillbeds titt och ofta*. Gud får vara centrum för tron och tanke, inte Guds-effekten mätt primärt i påverkan på människor.
Men är det inte världsfrånvänt? kan någon invända.
Att sådär typ be som en liten iller? Borde man inte GÖRA något – va?
Jag är också från och till en mammonistisk prestationskristen men får faktiskt det synsättet rejält kantnaggat av just denna aktuella morgonmässa i Den helige Frälsarens kapell - bilden. Allt möjligt blev framlyft i böner till Gud: några av stiftets församlingar med präster och andra medarbetare - nämnda vid namn. Människor som själva bett om förbön – nämnda vid namn. Människor och problem och situationer som andra människor bett att man skall be för – nämnda vid namn. Jag räknade inte med nog var det fyrtiotalet namn som nämndes i förbönerna. En kvinna som måste hålla sig gömd och inte heller kan träffa sina barn eftersom en man förföljer henne, ett föräldrapar som letar efter sin bortsnappade eller ivägrymda dotter, en man med cancer i slutskedet osv. Och till detta givetvis böner för världen, människor i krig och förföljelser mm.
Inget snack kan vara annat än världen sådan den är i allt sitt spring och skubb så att säga ”landade” på det altare där fem minuter senare Jesus själv mellanlandade i det bröd och vin som bar Honom till oss som var där – för att vi skulle leva Honom vidare i den värld vi gemensamt bett för.
Jag tror sånthär kan ses som ett flöde – inte enda flödet men ett och ett viktigt sådant – av inkarnatorisk kristendom, alltså att det in i den värld som Gud älskar sker en ständig förnyad hopkoppling med Honom som är Guds mest bastanta insats för att dra världen till sig – alltså Jesus.
Kort promenad efter gudstjänsten och sedan för kyrkkaffe tillbaka till katedralens fika-avdelning när den öppnat. Samtal, läsning, lätt lunch och vad det led ett möte med ett par engelska präster och ett föredrag med PowerPoint och allt utifrån temat A Mission-shaped Church – en Missions- eller Uppdragsformad kyrka.
Ser man till de former som – utifrån föredraget – arbetet kan ha när man söker möta en kraftigt sekulariserad befolkning är det kanske inte så märkvärdigt: Hemgrupper, celler, Alphagrupper, alternativa gudstjänster osv har ju provats hemma också. Men intentionen, ideologin eller teologin under är viktig. Jag har nämnt det förr: accepterande av att folket behöver kristnas och en profilering av budskapet.
Nu landar örnen! – på Arlanda.
* Nämnas kan att ordvändningen titt och ofta fanns i 1917 års svenska Bibelöversättning syftande på Guds ihärdiga agerande när det gäller att söka och förmana sitt folk. Förutom i Andra Krönikeboken kapitel 36 vers 15 är det hos profeten Jeremia formuleringen förekommer. De passagerna skulle i sig kunna vara material för ett enskilt Bibelstudium. Det rör sig då om Jeremia 7:13, 7:25, 11:7, 25:3-4, 26:5, 29:19, 32:33, 35:14-15 och 44:4.
