stigstrombergsson

På en grannblogg har det utbrutit ett intressant samtal utifrån ett inlägg med rubriken att lämna svenska kyrkan. Jag väljer att lägga mig i samtalet genom att skriva ett inlägg här på min egen blogg och där bara ange att jag gjort så. På så sätt tar jag inte jättestor plats där.* Detta inlägg är alltså egentligen är en kommentar i samtalet hos tobbe lindahl vars blogg man finner via länk till höger. Om den bloggen kan vidare sägas att mestadels är skrivandet både tänkvärt och intressant. Ibland får han dock anfall av någon form av verbal motorcyklism men då även solen har fläckar är det något jag finner mig i.

Samtalet på tobbes blogg handlar om att lämna svenska kyrkan och är föranlett av utvecklingen i laestadianska sammanhang i Luleå och östra Norrbotten.** Där jag befinner mig i geografin är den laestadianska rörelsen inte nämnvärt stark men andra grupper och individer funderar av och till över sin relation till Svenska kyrkan. Det rör sig då om individer och grupper – inte nödvändigtvis organiserade grupper – som inte haft några problem med att kvinnor kan bli präster men som reagerar starkt på den förändrade syn på äktenskapet som kyrkan knäsatt. Och man utträder eller funderar på utträde för att inte ha del i och besmittas av den ogudaktighet man tycker kyrkan nu representerar – inte helt ovanlig tanke, faktiskt. Eller åtminstone ser man det som att man i alla fall markerar mot.

I dessa frågor flyter alltid profeten Jona upp på ytan av mina tankars djupa ocean. Boken om honom och hans attityder finns i Bibelns Gamla testamente och är bara fyra korta kapitel lång. Således lämplig för snabb genomläsning i samband med toalettbesök eller en stunds vistelse i läsfåtölj eller vid ett skrivbord. Toaletten är givetvis inte nöd-vändig – i vart fall inte för Jona-läsningen.

I boken ställs profeten Jona inför uppdraget att förmedla Guds vilja i den stora ogudaktiga bortkomna staden Nineve. Det vill inte Jona. Hans protesterar eftersom staden är alltför stor, ogudaktig och bortkommen från Guds vilja och avsikter. Nineve är för Jona ett sammanhang det för liv och pina gäller att inte ha del i eller låta sig besmittas av! Markering mot Nineve skall göras och avstånd skall tagas ut och då blir bästa läge att befinna sig i så långt bort från detta ogudaktighetscentrum som möjligt. Således mönstrar Jona på en båt för att komma så fjärran från gudlösheten som det går. Resmålet blir Tarsis, dagens Spanien, som är den plats i den då kända världen som har geografiskt maxavstånd till den stora ogudaktiga bortkomna staden Nineve.

Sjöresan blev märklig och returresan för Jona milt uttryckt anmärkningsvärd. Vad det lider kommer dock avståndstagaren ändå att (motvilligt) befinna sig där Gud hela tiden velat att han skulle vara: mitt i den stora ogudaktiga bortkomna staden Nineve. Där var hans plats och där var hans uppdrag att proklamera Guds vilja och avsikt. Inte på säkert smittfritt avstånd med munskydd och plasthandskar.

Det kusliga med Jona är att han är så fylld av renhetsnit och andlig bacillskräck att när väl hans förkunnelse går hem blir han inte glad. Han unnar inte, vill kanske innerst inne inte, att det sammanhang han önskat ta ut avståndet till ska bli bra, förändras. Han surar över att Gud är barmhärtig och att Nineviterna vänder om. Jag undrar över varför men tanken guppar att det beror på att han i det ögonblicket nineviterna ansluter sig till den rätta linjen så är ju Jona inte längre ensamt rättrogen med avståndsmarkeringsattityd till dem som avviker från Guds vilja. Och det är klart att det var lättare att stå i centrum för sig själv när man var ensam om sanningen – eller? Så Jona blir Bibelns surpuppa nummer ett – Kajafas och Hannas medräknade.

Denna utläggning av Jona-boken är näppeligen exegetiskt fullständig, inte ens anständig. Därför kategoriseras den inte heller under Exe-geten bräker. Den är snarare bara en jämförelse med maning till att undvika onödiga kyrk-andliga sjöresor. Den är också en fundering kring hur man skall ställa sig till vad man upplever som stor ogudaktig bortkommenhet: markera avstånd eller profetera på plats. Och i den funderingen tycker jag man skall ge akt på Jona tecken!

---

*  Dessutom - fast det kanske inte är ett så rent motiv - lockar jag kanske någon av tobbes läsare som inte ännu läser min att börja göra så.
** Faktiskt korteligen berört också i Kyrkans tidning här och här.