stigstrombergsson

På sistone har jag snubblat över ett par mycket bra presentationer i vitt skilda ämnen. Dessa snubblingar får mig dessutom att fundera över vilka budskap vi människor tar in och hur vi skyddar oss mot sanningar.

En elev på skolan – Muhammed – tipsade mig på Facebook om ett UR-program han tyckte jag skulle ta del av. Muhammed kom för några år sedan som flykting hit till Sverige och är praktiserande muslim. Det program han tipsade om hittar du här och jag tycker verkligen att du som läser denna blogg skall ta dig femtio minuter till att höra ett föredrag av professor Mattias Gardell – Islamofobi i ord och handling – hållet på Internationella Brotts-offerdagen tidigare i år.

Jag tror att det finns många som om de skulle lyssna till Mattias Gardell skulle känna sig utmanade och därför slå dövörat till. Gardell utgår ifrån fakta och använder logik och saklig argumentation. Han vänder på frågorna. Han kommer fram till ganska avslöjande sanningar. Mycket som sägs och skrivs om islam och muslimer i press, på TV, i bloggar och annorstans är ytligt, kaxigt, fördomsfullt, okunnigt, banalt och elakt och faktiskt en god portion 30-tals-antisemitism i repris.

Gardell utmanar. Tyvärr blir det nog hos många som det ofta blir när man lockas eller utmanas att fundera utanför sina invanda banor och tänka utanför sin egen lilla låda att man avvisar det hela med ett besvärat: Varför måste man krångla till det sådär? Jag vill inte få mina cirklar rubbade!! Och att resonera så – det är rubbat!!

Under rubriken En appell för mission i Sverige läste jag i förra veckan en alldeles utmärkt text där författarna utifrån tendenser i samhället, värderingsförskjutningar och inte minst kyrklig statistik drar en hel hop mycket korrekta slutsatser. Den bärande är: Sverige är idag åter ett missionsland.

Jag gissar att många kyrkliga typer – lekfolk, anställda, till och med beslutsfattare – i församlingar och på regionala och nationella kanslier konstaterar att resonemanget är korrekt men många kyrkliga typer i församlingar och på regionala och nationella kanslier kommer att ignorera, rentav avfärda, resonemanget.
Varför? Inte för att det är osant. Icke det! Nej, men det kommer felifrån. Det är fel gäng som säger sanningen och därför slår många dövöron igen.

Och det är en mycket trist kyrklig tendens. Att inte vilja få sina cirklar rubbade från "fel håll" hur välbefogat det än kan vara. Vad som sägs är mindre viktig än vem som påstår. Argumenten väger lättare än argumentatören. Och det är inte bara i kyrkan det är så. Samhället tenderar att bli likadant. Vem är viktigare än vad.
Och enkelt bättre än krångligt.

Läs dokumentet från Kyrklig Samlings teologiska råd.
Se UR-programmet med Mattias Gardell.