stigstrombergsson

Igår – lördag 20 mars och vårdagjämning – körde jag 2x35 mil i tjänsten. Älvsbyn-Kiruna tur och retur för att vara exakt. Ärendet var att där ansvara för en kurs för nya och inte nya kyrkvärdar i Jukkasjärvi kontrakt.
Start alltså 05.30 med beräknad framkomst 4 timmar senare. Snöfall och snörök till Gällivare ungefär. Samt oplogat. Bara snörök till Svappavara och sedan toppenväder de sista fem milen. Hemvägen kalasväder hela tiden.

Att starta tidigt och på plats jobba en dag går bara finemang. Det är resan efteråt som tär. För att mota hemresetristessen hade jag erbjudit folk på skolan att åka med – gratis – för att medan jag hade min kurs ”göra Kiruna” inklusive ishotellet i Jukkasjärvi. Fem personer hakade på. En ung man från Columbia och en yngre kvinna från Honduras är på skolan inom ramen för ett volontärt utbytesprogram och de anslöt tillsammans med en relativt nyanländ stockholmare och två ”vanliga” volontärelever. Det fick en bra – men lång – dag och jag fick trevligt sällskap i bilen.

Kyrkvärdskursen var förresten omskriven i Kyrkans tidning redan innan den gått av stapeln. En lönearbetare vid bladet ifråga hade sett notis om kursen på stiftets hemsida och ringde tidigare i veckan för att intervjua mig. Tyvärr har jag – ännu – inte hittat den på tidningens webbplats och kan därför inte länka bloggläsaren till något i Kyrkans tidning som för en gångs skull är bra.
Om mitt kyrkvärdskursande kan också sägas att det denna dag byggde på en ganska ordentlig genomgång av Högmässan och utifrån och i denna genomgång fördes samtal i mångahanda ärenden. Givetvis ägnades också en del av dagen helt till vad de närvarande ville dryfta utifrån situationerna i de olika församlingar som var representerade.

Om arbetet på skolan kan vidare noteras att rådslag och förberedelser för kommande hösts omgång av Svenska kyrkans grundkurs pågår för fulla muggar samtidigt som vi söker genomföra denna vårs variant av kursen i bantad form och delvis på distans. Den konfa-fotbollsverksamhet vi avser genomföra till sommaren har en förträff kommande veckoslut och efter sportlovet har jag fått till uppgift att undervisa i ytterligare en grupp på skolan förutom Volontärlinjen. Det rör sig om en klass vi kallar Bas och som i realiteten är (delar av?) Älvsby kommunala gymnasiums individuella program utlagt till folkhögskolan på entreprenad. Med andra ord elever som grundskolan inte förmått lotsa till betyg i ett eller flera ämnen eller sådana som vill höja ett och annat G till ett VG eller så. Trevligt är det i alla fall att möta de ungdomarna och resonera om tro, religion, värderingar, livet. Riktigt skitkul!

Hösten 2011 – aviserar kommunen – skall man ta hem detta IV-program till den egna organisationen. Det sker i samband med att ansvaret för elever som inte har godkänt i grundskolan förs från gymnasiet till ett 10:e grundskoleår i den miljö och med den personal som under tre högstadieår misslyckats – eller menar och intalar eleverna att det är de som har misslyckats. Detta måste inte bli dåligt men det är sorgligt att folkhögskolan då tappar elever som i flera fall faktiskt går från att av andra och sig själva vara diskvalificerade till att växa till nivåer de inte tidigare letts att uppnå.

I samma veva – 2011 – tar också kommunen hem till sig det arbete vi kallar IVIK. Det är också ett kommunalt uppdrag folkhögskolan har och innebär främst undervisning i svenska för invandrarungdomar. Sådan verksamhet finns i flera kommuner men i Älvsbyn hade man över huvud taget ingen sådan för ett par år sedan. Engagerad person på folkhögskolan påtalade denna (upprörande) brist och föreslog att en sådan undervisningsgrupp skulle skapas – gärna på folkhögskolan. Sagt, planerat, utvecklat och kursupplagt som ett lego-jobb åt den kommunala skola som hitintills då inte uppmärksammat saken. Nu vill som man säger ta tillbaka verk-samheten. Ta hem hade varit bättre. Man kan väl inte ta tillbaka något man aldrig haft – eller?

Varför gör kommunen detta?
Svar: Budget! Och gissningsvis krympande årskullar i gymnasieåldern. Samt att en krympande del av de krympande kullarna väljer att gå gymnasiet i hemkommunen. Och då blir det lärare över som måste sysselsättas – eller?

I sammanhanget kan nämnas att utsocknes elever dock i stigande antal väljer att gå gymnasiet i Älvsbyn. Deras motiv är specialidrotter som längdskidåkning, skidorientering och numera också orientering på barmark. Den delen av deras utbildningar planeras, utvecklas och sköts av folkhögskolans idrottsfolk och bidrar aktivt till elevrekrytering till Älvsby gymnasium – som faktiskt skulle vara i rejäl volymkris om inte så skedde. Sådetså!

Det blev ju mycket det här!
Mycket mer än jag tänkte när jag efter att själv åkt skidor fattade tangenterna.
Och vad jag fattat mår Tyra bra.

Bilden? Svar: Tilltugget till kaffet jag fick vid 10-tiden väl kommen till Kiruna!