om IKEA
Jag brukar försöka undvika IKEA. Inte för att grejerna är dåliga men för att människors Å-nu-ska-vi-fara-till-Haparanda-å-gå-på-IKEA-å-handla-en-hel-underbar-dag-iver är så stark och varuhusen så bedrövligt stora. I en av sina romaner – minns inte vilken – beskriver Ulf Lundell helvetet under bilden av IKEA i Kungens kurva. Klarsynt.
Igår kastade sig dock IKEA över mig radiovägen. Bilkörning betyder radiolyssnande och radiolyssnande betyder i mitt fall främst P1. En utflykt till P4 för sport går också an.
I gårdagens nyheter meddelades då att IKEA i Israel inte levererar möbler eller annat till Betlehem eller Ramallah eller andra palestinska orter på Västbanken. Däremot levererar man utan vidare till de israeliska illegala bosättningarna på samma ockuperade Västbank*.
Agerar IKEA rätt eller fel?
Först så är det inte IKEAs fel att Israel inte tillåter fri passage av varor och tjänster till exempelvis Betlehem. Det är Israels apartheid- och ockupationsregim som bär ansvar för den situationen. En IKEA-jurist sa på radion att IKEAs policy är att följa lagar och regler där man verkar. Givetvis också internationella lagar och regler men det lokala betonades. Jag har förståelse för den hållningen. Klart att företag och verksamheter liksom människor skall rätta sig efter de lagar, regler och avtal som gäller där man befinner sig.
Men i och för sig vore det festligt om en IKEA-budbil lastad med bokhyllan Nisse – om den fortfarande finns – skulle försöka ta sig förbi vägspärrarna men risken nu blir väl bara att kunden inte får sin hylla. Jag funderar dock över om inte stora miljardföretag skulle kunna – rentav borde kunna – kosta på sig att visa lite civil olydnad och fredligt utmana korkade och orättfärdiga regler. Att sedan man meddelat världspressen provköra soffor och spjälsängar till Betlehem skulle så sett vara en spännande utmaning. Eller bombardera israeliska myndigheter med ansökningar att få leverera stolar till palestinska kunder.
Vara hur det vara vill med leveranser till palestinierna skulle det dock inte strida mot några regler och förordningar om IKEA vägrade leverera till israeliska bosättare på Västbanken och i östra Jerusalem och motivera detta med: Tyvärr! Ni koloniserar ockuperad mark i strid mot folkrätten och Förenta Nationernas vilja och beslut. Till er kör vi inte! Det skulle vara helt lagligt och vara en bra markering.
Andra svenska och europeiska företag aktiva i Israel skulle kunna följa efter och agera likadant. IKEA som finns över hela världen skulle kunna gå före utifrån Bamseprincipen att Om man är stor måste man vara snäll.
Då jag tematiskt befinner mig i området vill jag påminna bloggtittaren om de palestinska kristnas gemensamma KAIROS-dokument – här. Jag vet det är lång men ändå läsvärt om man är intresserad av en seriös teologisk reflexion och inte bara upprepa slagord. Nu har Svenska kyrkan gett en officiell reflekterande respons på palestiniernas upprop – hittas här när jag får fatt i länken.
* Gaza nämndes överhuvud taget inte eftersom jag gissar att blockaden där inneburit att gardiner, spjälsängar, bokhyllor och annat som ingår i IKEA-sortimentet automatiskt klassas som kontraband och hittills setts som farligt i händerna på någon som har en fars kusin som sympatiserar med Hamas och kanske kan frestas att använda ett stolsben som tillhygge mot beväpnad israelisk trupp.
