mittimånanmittiveckan
Ur bloggografisk synvinkel måste jag, om jag får säga det själv, påtala att juni månad hitintills varit ovanligt produktiv. Detta inlägg är det 17:e och det skrivs på kvällskvisten den 16:e – mitt i månaden. Dessutom skrivs det en onsdag – mitt i veckan – som är en av mina vedertagna bloggdagar av skäl som framkommer i slutet. Och av det sagda fattar läsaren rubriken.
Flera av inläggen har varit ganska långa och fler än vanligt (6) har sorterats in under kategorin Politik – däribland par översättningar av artiklar från en israelisk liberal dags-tidning. Ett par Predikningar mm redigerades till blogginlägg i sin egen kategori och en bok kommenterades i avdelningen Predikaren 12:12. Kategorin Allmänt kom att innehålla 5 skriverier om 32 års äktenskap, en begravning, en resa med tåg och studentexamen i familjen. Kring Folkhögskolan skrevs en gång och den viktiga kategorien Farfar funderar kom att innehålla ett inlägg på denna blogg men också inskott i form av film på ANDRA BLOGGEN.
Så nog har jag varit flitig!!
Om folk orkat läsa skiten vet jag inte. Politikhändelserna gav besöktopp men det säger ju egentligen inte att de långa draporna blev lästa. Kanske bara noterade att de var där och överhoppade med en suck. Predikningarna blev ju långa som halva förra vintern och knäckte folk redan i sin muntliga form*. Värt att notera är att det kortaste inlägget – tyra was here – ändå är det viktigaste.
Mångordigheten är mitt kännemärke!!
En prästkollega sa vid ett tillfälle: Du kan prata på både in- och utandning!
Fattas bara annat!! Jag är ju endabarn och därför från nappflaskestadiet bortskämd med att inte måsta tystna därför att andra vill snacka. Präst kan kallas ett kallande kall där orden skall yra som snö i storm och i kombinat med lärarrollen blir slutprodukten öronbedövande.
Åtminstone i mitt fall.
Att uttrycka sig på tangentbordiska ändrar inte detta faktum. Lika gärna som jag muntligt berättar vad som händer, vad jag känner och sånt jag tänker** kan jag tänka mig att skriva om det. Och juni månad har till nu inneburit mycket. Också detta inlägg: nummer 17.
Och nu mittveckodagens meddelande:
Av tiden för väntan på kvällens avsnitt av LOST återsår nu ca 9½ minuter.
* Jodå! Från Lillstrands bara ett par dm upphöjda predikopulpet är utsikten tillfredsställande. Jag såg att ett par nickade till och att än fler började flacka med blicken. Jodå!
** En del folkhögskoleelever och andra känner bakom detta uttryck igen förhållningssättet exposuré samt gläds eller ryser därvid.
Hur ska man då förklara att jag är minst lika långrandig som du när jag predikar trots att jag har fyra syskon? Kanske att jag nu tar igen att jag aldrig fick en syl i vädret som ung?
*Jag känner mig inte särskilt träffad. Nickade inte till i alla fall. Flackade jag med blicken så var det mest för att inspektera de nymålade väggarna och taket.;)
Predikans kärna är lätt att återreflektera till vid lösgodisplockandet i affären eller när man avnjuter den obligatoriska öppningssången från allsång på Skansen.
Tobbes egenskaper har jag ingen förklarig till. De har alltid varit, förblir och kommer alltid att förbli ett snabbordat mysterium.
I förhpllande till "kyrkvärd på alerten" var det en bit bakom fast något åt sidan - säger inte åt vilket håll - som en slumrare satt. Och en till ganska långt fram.
