lunarstorm osv

Idag läser jag i artikel i Lokala Världsbladet* att Lunarstorm läggs ned och vad det har att göra med min tågresa Stockholm tur och retur skall nu i detta inlägg omständligen förtäljas.

Ändamålet med min resa var en samling för projektledare från folkhögskolor och studieförbund. Dessa projektledare är ett antal personer som på en skala från gladlynt entusiasm till butter motsträvighet detta läsår fungerat som sammanhållare för olika projekt inom fältet Flexibelt lärande. Flexibelt lärande handlar i sin tur om kurs- och studieverksamhet helt eller (för det mesta) delvis med internet som arbetsverktyg och då i större eller mindre utsträckning på distans.

Var jag ligger på skalan gladlynt entusiasm – butter motsträvighet beror lite på dagsformen men säkert är nog att jag just nu drar mer åt gladlynt än butter. Jag tror att det på nätet har öppnat sig nya och fungerande vägar för kommunikation och tankebyte och därför är det rimligt att kurs- och utbildningsproducenter som till exempel Älvsby folkhögskola funderar över hur internet kan användas för att stimulera kunskaps- och erfarenhetsutbyte människor emellan.

Men det är inte lätt och fallgroparna är många och en massa utbildningsaktörer söker begagna sig av nätet. Inte minst högskolor och universitet. Många gånger rör det sig då om något slags digitalt Hermods där lärare till elever levererar material elever individuellt skall reflektera över och producera rapporter kring. Den formen av nät-arbete framstår inte som ett ideal för den så kallade folkbildningen – alltså folkhögskolor och studieförbund. Den blir för likt mycket av studier på grundskola, gymnasium eller universitet som ofta präglas av en hållning uppifrån och ned där läraren-är-en-expert-som-levererar-till-eleven-som-är-okunnig-det-som-läraren-eller-någon-annan-bestämt-att-den-okunnige-eleven-skall-lära-sig-för-att-bli-konform-med-det-som-de-som-bestämmer-bestämt. Full hink som fyller tom bunke – typ. Givetvis har sådant kunskapande sin plats men risken blir att den som utbildar sig bara förväntas att individuellt ta emot och svälja, inte reagera och reflektera, än mindre organisera, gruppera sig för att förändra tillvaron.

Folkbildningens ideal
– detta liksom det nyss sagda är lätt överdrivet för tydlighetens skull – är egentligen det omvända. Bygger inte på läraren eller stoffet som man individuellt skall ta till sig av utan snarare på att okunniga sluter sig samman för att tillsammans i grupp skaffa sig insikter de inte tidigare hade. I det sammanhanget är en eller ett antal ledare eller lärare inte primärt kunskapsleverantörer utan snarare någon form av lärande-coacher. Och hur detta på en massa olika sätt kan fungera och utformas med hjälp av internet var ämnet för projektledarträffen.

Mitt första taffliga försök att ta det internet elever faktiskt vistas på till studieverktyg och samtalsforum skrev jag om den fjärde mars detta år med orden: För ett antal år sedan blev jag en på Lunarstorm. Utlösande faktor till detta var några elever med mycket trasiga hög-stadie-betyg och eftersom de som mest ”var på lunar skaffade jag mig också en identitet där och med Lunarstorm som överenskommet arbetsredskap baxades dessa elever till godkänt i religion. Detta var mitt första försök att delvis arbeta med hjälp av så kallade sociala medier.
Att en av de aktuella eleverna vid utvecklingssamtal sa till en kollega Religion, det var roligt! blev lönen för mödan.

Nu har alltså nätet flyttat sig. Lunarstorm går i graven – jag använde det bara den gången. Andra kommunikationsverktyg på nätet tas nu i bruk för lärande, samtal och undervisning: Facebook, Skype, bloggar och en massa annat i all oändlighet. Projektet på vår skola – det jag fått förtroendet att försöka hålla samman – har främst gällt sådant man kan läsa om här med tillhörande länkar. För den som är intresserad.

I övrigt kan sägas att tågresan hem liknade den ner med samtal i restaurangvagnen. Samt att tåget var i tid så jag han till den skolgudstjänst som inledde vår terminsavslutningsdag. Och det var en riktig gudstjänst med psalmsång, prat om Gud och Gud som människan Jesus, sång, bön, Vår Fader och välsignelsen + mer sång. Både rätt, rimligt, själklart och tillåtet när avslutningen sker i invigt kyrkorum.

Och inga ateister protesterade. Ingen av muslimerna heller – naturligtvis. Vilken Muhammed som helst är ju mer religiöst vidsynd än Förbundet Humanisterna eller Skolverket.


*  Alltså Piteå-tidningen.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0