jul på gång
I Norge firades den 24 juni Sankt Hans dag. En liknande sed berättade någon i går finns i Danmark. I inget de länderna firas de små grodornas helg Midsommar.
Vi smågrodade igår. Det var mitt livs första midsommar i Dalarna som ju skall vara midsommarfirandes gräddernas grädde*. Dock var vi inte på de stora smågrodorsarenor som finns i till exempel Leksand utan på en mer återhållen tillställning i det stugområde som innehåller svägerskans och svågerns lantställe.
Egentligen ganska mysigt. Och märkligt. Alltså detdär med skutt kring lövad stång. I det gamla agrara samhället gissar jag att det var tonåringar och unga vuxna som flitigast trådde danser som maiden, maiden, maide, maiden pink och three small laydies samtidigt som de var invecklade i någon form av tjäderspel med tillfällig eller (förhoppningsvis) varaktig parbildning som mål. Nu är det inte så. De nutida ringdansarna är föräldrar och far- och morföräldrar tillsammans med små barn som förvirrade inte alls begriper vad det handlar om men vars ära, glädje och gamman sägs vara motivet för hela härligheten.
Sedan blev det regn!!
Midsommarmaten kunde dock ätas men inte som planerat ute i Guds knottiga natur. Fast inomhus fanns många av julbordets delikatesser på plats: sillar av olika smaker och karaktärer, likaså laxar, prinskorvar och köttbullar. Egentligen är det bara det på ett julbord som är direkt grisrelaterat som saknas. Samt tack och lov lutfisken! Den vidrigheten är något jag inte förstår hur någon någonsin kan uppleva avsaknanden av. Huvva!
Matmässigt är Midsommaren i Sverige alltså jul-lik. Liksom Sankt Hans dag i Norge att döma vad den yngre av döttrarna – Snorvan som liten – rapporterat. Fast inte lika våldsamt jul-lik. Bara römmelgröt och brus står på norrmännens meny. Det vill säga risgrynsgröt med socker och kanel nedspolat med läsk. Julgröt alltså den 24 juni – jul-likt.
24 juni var fram till 1953 oberoende av veckodag röd dag i kalendern. Sedan 1925 hade den hetat Midsommardagen och Johannes Döparens dag, innan dess bara det sistnämnda. Fokus var alltså på Johannes Döparen som enligt början av Lukas Jesusberättelse föddes ett halvt år före Frälsaren – och således firas hans dag motsvarande tidsmängd före kommande jul. Då Hans är en kortform av Johannes så det naturligt att dagen kallas Sankt Hans dag som således hör samman med julen. Därav maten gissar jag.
Men vi sjöng inte Snart är det juli igen, snart är det juli igen även om det kunde varit motiverat.
* Alltså créme de la créme.
Och i katolska kyrkan firar man "Kristi kropps och blods högtid" så här års. Eller som det heter i tyskland: "Frohnleichnam", vilket lustigt nog låter som om det betydde "glada kroppen", men härleds ur mittelhochdeutsch och betyder Herrens kropp.
För övrigt vore väl maiden "pure" bättre än "pink"? Som i skär-torsdag och skärs-elden.
Nu har språknörden fått sitt utlopp.
Jaja. Glad midsommar i alla fall!
Funderade onekligen på kommentatörens alternativ översättningsförslag men gjorde mitt val i tanken att det skulle locka fram någon språknörd ur slysnåren. Q.E.D.
Eftersom jag bott 12 år i Dalarna så vill jag verkligen betona att Sveriges "epicentrum" för midsommarfirandet är verkligen Dalarna. Att resa en midsommarstång/majstång är förknippad med komplicerade ritualer, det var synd att inte pastorn uppsökte tex. Tällberg eller Leksand. Gånglåt på fiol älgskinnbyxor med knätofs verkligen en fröjd för ögat.
