hemma igen
Nu är det den 29 juni 2010 och detta blir månadens 29:e inlägg. I morgon den trettionde kommer ett trettionde inlägg om inte annat så för att bara helt kort på onsdagars sätt berätta hur många minuter det återstår till den kvällens avsnitt av LOST. Dock är det en sak för i morgon. Idag är ju idag som är dagen efter igår.
Igår runt 11 om förmiddagen styrdes kosan norrut och hela resan hem var avklarad vid ½1-tiden på natten. Eller skall man räkna på kvällen? Sitter man uppe i andra ärenden till efter midnatt räknar man ju som mentalt uppesittartiden till föregående dygn och inte det kommande. Därför känns det mer naturligt att säga att vi kom hem sent igår kväll än tidigt idag – typ.
Resan gick således lätt. Matpaus i Sundsvall – det onödiga trafikhindret som verkligen var trafikproppen Orvar igår – och sedan intitt till min mammas yngsta syster strax norr om Övik. Två fotbollsmatcher i radio. Samt tidigare ett intressant Sommar-program.
Det var säkert Fantomen som väl tillbaka i sin dödskallegrotta efter att ha varit ute på nåt äventyr tillsammans med sin häst och sin varg kom att för Gurans förfaders små men uppsnappande öron mynta det gamla djungelordspråket Borta bra men hemma bäst. Från Bengalis djungler har det sedan haft 400 år på sig att från platsen bakom vattenfallet spridas över världen och erhålla en mer generell betydelse så att det kan gälla hemkomstkänslor i allmänhet – också min*. Helt OK med andra ord.
Ovan nämndes att juni kvantibloggitetiskt** – alltså vad gäller antalet skrivna inlägg – inneburit ett skriveri per dag. Kollade hasteligen igenom månaden och fann att spridningen i stort varit ganska jämn. Några dagar kan det ha varit ett par inlägg men då är ofta det ena skrivet strax efter midnatt (och således mentalt tillhörande dagen innan) och det andra hopsnickrat efterföljande kväll. 10 inlägg – 11 med detta – är av kategorin Allmänt vilket innebär just allmänt innehåll om ditt och datt. Politik får denna månad onormalt många inlägg – 9 – därtill fram-provocerat av de milt sagt spektakulära händelserna i månades början kopplade till Israels desperata upprätthållande av också de inhumana aspekterna av belägringen av Gaza.
Farfar funderar, Folkhögskola, Församling (alltså kyrkliga händelser), Predikan mm och Predikaren 12:12 (om böcker) når dominerat av det förstnämnda sammantaget 9 inlägg medans Exe-geten bräker, Lokalsamhället, Speciella resor och Studier inte omskrivits alls. Bloggens tittare har sammantaget gett 65 kommentarer men då är kanske ½dussinet av dem författade av mig själv som svar på kommentatörers och kommentatösers kommenterande.
Är detta ett lagomt bloggande?
Sannolikt kommer jag inte att skaffa mig ambitionen ett inlägg om dagen men lite kul har det varit att under denna månad kunnat nå den nivån. Trist nog var det situationen Palestina-Israel som satte trenden som skapade volymen men jag tror att om jag inte haft 9 inlägg att skriva i den saken hade jag kanske upplevt annat att skriva ett par tre inlägg om – lusten som finns att ta bort syndabekännelsen ur Svenska kyrkans gudstjänster till exempel. Bara SÅ vansinnigt. Och samtidigt blir sådant och annat internkyrkligt eller Sverigelokalt käbbel så trivialt i relation till 1,5 miljoner blockerade människor i Gaza, knappt 0,5 miljoner illegala kolonister på ockuperad Västbank etc. Skulle riktigt rätt vara rätt borde situationen i östra Kongo, Colombia och på många andra platser också ha trängt sig in både i medvetandet och på bloggen.
Att så inte sker kommer sig ju av att jag också har ett annat liv – nu en åttondelsfinal.
Bilden? Anknyter till rubriken! Vårt hus så som det syns i GoogleEarth.
* Egen säng är guld värd är ett dito ordspråk som i mitt fall dock inte bara gäller en matta.
** Vad gäller kvalibloggiteten yttrar jag mig inte.
Kvalibloggiteten har i vart fall varit så hög att man följt med under månaden.
Kvantibloggiteten menar du väl Tobbe? vad avser kvalibloggiteten så kan det dryftas huruvida det upprätthåller den klass så att det kan definieras som hög
