stigstrombergsson

Att börja på en bok man finner intressant men börjar tycka är seg när ungefär en fjärdedel återstår är ganska frustrerande. Den glömda armén – Norge-Sverige 1939-1945 av Anders Johansson är en sådan. Intressant men förödande detaljrik. Nu är de 550 pocketsidorna ändå genomlästa och kan bokhyllas. 

Förutom ren upplysning om hur det var då – givetvis intressant – gav den mig parallella funderingar kring flyktingskap, sorgen över vad man förlorat, lusten att fara tillbaka för att göra sitt land fritt, önskan att knäppa en fiende osv – alla känslor naturliga när man flytt. Och känslor intakta efter flera år i flykt. Samt behovet att få utlopp för sina känslor i förberedelser för det återvändande man drömmer om. Och jag tänker:

För norrmännen tog det 6 år. Andra har varit flyktingar i 60 år – och längtar än.
Ingen ifrågasatte norrmännens rätt att återvända – många ifrågasätter andras rätt.
Varför är det så? Varför är det inte som det var?

Men det är som sagt mina sidofunderingar. Åter till boken lyder baksidestexten:

Under andra världskriget flydde drygt 20 000 norska medborgare till Sverige och värvades till militär utbildning i hemliga läger. En upprustning av flera bataljoner – dolda bakom det vilseledande namnet ”polititroppene” – började 1943, inledningsvis bakom ryggen på den svenska samlingsregeringen och militärledningen.
En av hjärnorna bakom den militära utbildningen var kriminologen Harry Söderman, allmänt kallad ”Revolver-Harry” – en man som hade det mod,och den fräckhet som krävdes för att mitt under brinnande krig upprätta en hemlig armé på neutral mark.
Vid krigsslutet i maj 1945 stod cirka 13 000 norska soldater redo på svenska sidan av gränsen till Norge. De behövde aldrig slåss, men fick säkra lag och ordning då ockupationen avvecklades och Norge återupprättades som fri och suverän stat.

Anders Johannson har varit journalist på Dagens Nyheter i 35 år, främst som utrikesreporter, bland annat som tidningens första utrikeskorrespondent i Afrika. Tillbaka i Sverige, i jobbet som riksredaktör i Mälardalen, fick han upp ögonen för en befrielsekamp som försiggått på betydligt närmare håll. Vid Mälsåkers slott fick han sin första kontakt med norska veteraner som i hemlighet fått en militär utbildning där. Han hittade även sabotörsskolor på Ekerö och i Dalarna. Upptäckterna växte till en fantastisk historia, som hittills varit mestadels fördold.

Läs den!