stigstrombergsson

Det är tisdag kväll och jag har äntra tåget med avgångstid från Älvsbyn 17.51. Målet för min resa är Stockholm som jag beräknas nå i morgon bitti. 06.45 om man får tro prognosutsagan på biljetten. Orsaken till denna min resa samma vecka som skolterminen slutar och yngste sonen – som liten Heffaklumpen – också tar studenten är Folkbildnings-rådet som är den myndighet under vilken folkhögskolor och studieförbund dväljes och blir statsbidragade – om jag fattat ekonomivillkoren rätt.

Vad har du där att göra? torde någon undra – eller så inte.
Jo det skall jag tala om fast det inte alls är intressant.

Jag är där för att säkra hem 84.000 svenska slantar till min skola. Enkronorsslantar alltså. Och detta på betald biljett av dem som jag skall säkra hem slantarna från. Därför – eftersom andra pröjsade resan – spände jag bågen lite extra och önskade om möjligt enbäddskuppe i sovvagn eller om det skulle ställa sig för kostsamt vanlig liggvagn. Men inte sittplats! Sitta hela natten ned genom landet är bara för träligt.
Jag fick min enbäddare! Inte bara ensam i kuppen utan faktiskt i hela vagnen. Än så länge.

Jag tycker det är vilsamt att åka tåg. Finns inget att göra förutom att skriva, läsa, ta en öl, mumsa en banan, läsa, skriva och bara låta sig transporteras. Som buss ungefär men med tillgång till servering. Alternativet hade varit att snällt sussa i den egna slafen hemma och stiga upp innan tuppen skott sig för att bilpila till Luleå för flygbefodran samt i stress och tidsnöd resa vidare till den adress som är målet för trippen. Motresa hem skulle då ske senare om eftermiddagen och kvällen för att sent kunna sussa i egen slaf några timmar innan torsdagen som är sista arbets- tillika avslutningsdagen med eleverna. Nu kommer jag i lugn och ro borda tåget i morgon kväll för att – om tåget håller tabellen – vara framme i god tid till skol-avslutningsgudstjänsten på torsdag morgon. Och skulle tåget vara sent får väl rektorn som också är präst prästa för glatta livet. Då folkhögskolan har kyrkan som huvudman för all sin verksamhet behöver vi inte tjafsa och vara försiktiga för att i alla lägen skona ateister med religionsfobisk beröringsångest från allt vad religion heter och vilken av oss prällater som prällar är av ganska underordnad betydelse.

Fast den yttersta orsaken till att jag nu tågar finns på Island. Resan bokades då flygtrafiken var över-ask-ad och fast inget då gick att säga om det nu som då var mycket senare valde jag att säkra min hemkomst till Heffaklumpens student på så sätt att jag inte skulle askas fast nere i Swärje.

Hade du bara inte kunnat hoppa över resan? kanske någon frågar – eller så inte.
Hade inte varit bra med tanke på de 84.000 som ligger i potten för ett projekt vi fått beviljat. Och där jag utsetts att vara projektledare – typ. Visst är det nu en gång så med många projekt, för vilka olika aktörer från andra aktörer kan erhålla extra medel, att de genomförs med armbågen (eller knappt den) bara för att man skall kunna få in pengarna. Jag – och alla berörda på skolan – tycker dock sådant är dålig moral och har därför lagt både tid och kraft åt att försöka genomföra det utvecklingsarbetet projektpengarna gäller. Och det är slutfasen innan rapportskrivningen som skall dryftas i morgon i Stockholm. Dit jag åker tåg.

Om nu läsaren läst såhär långt och undrar när jag skall börja berätta något viktigt eller något intressant vill jag bara nämna att ny kör tåget in i den stora staden Jörn och att detta blogginlägg därmed tar slut och det är dags för en pilsner i restaurangvagnen.