www.nordkirker.net
Rubriken går som synes till en hemsida vars innehåll jag tycker är viktig. Innehållet finns också i tryckt folder som jag kom över idag när jag promenerandes hem från lokala järnhandeln gjorde en avstickssittning i Älvsby kyrka. Tycker om att göra sådana. Sitta ner en stund. Be. Lyssna. Gå runt i tankar och funderingar. Fordom när jag som församlingspräst var betrodd med nyckel till sagda helgedom hände det inte sällan att sena ljusa sommarkvällsvandringar ledde till ensamhetens tillflykt* i det som faktiskt är den vackraste kyrkan i kristenheten.
Väl i kyrkan idag föll mina ögon på en mångspråkig folder som jag girigt greppade ett exemplar av. I foldern som utges årligen finns den länk som är inläggets rubrik – www.nordkirker.net.
När jag i början av 1990-talet – snart 20 år sedan! – arbetade som Stiftsadjunkt för Gudstjänstliv och Evangelisation låg på mina späda sluttande axlar ansvaret att samordna Vägkyrko-verksamheten i stiftet – alltså arbetet att med ett öppet och bemannat kyrkorum möta intittare, turister och hemvändare med ett personligt möte, budskapet om Jesus och en slät kopp kaffe. Givetvis bedrivs inte vägkyrkoarbete i alla kyrkor. Det vore inte ens smart. Men i flera fast alltför få.
Vägkyrko-konceptet hade importerats till Sverige från Tyskland och det hade gjorts försök att från Svenska kyrkan på nationell nivå att sprida tänket till Norge och Finland. Det gick inte så bra. Oslo och Helsingfors var slow starters. Våren 1991 anordnades dock i Skellefteå en konferens i ämnet Vägkyrkor på Nordkalotten med deltagare från de stift i Norge, Sverige och Finland som antingen skärs av Polcirkeln eller befinner sig helt norr om densamma. Konferensen ledde till ett gemensamt arbete med att ta fram ett koncept för och en årlig karta över Vägkyrkoverksamhet i norr.
Det var ett kul samarbete som jag lämnade när jag efter 6 år slutade på stiftet. Dock har det fortsatt och vidareutvecklats både kvantitativt och kvalitativt. Dessutom kom för Norge och Finland arbetet i norr att ge näring söderöver och idag finns Vägkyrkor i hela de länderna – som i Sverige. Och nu ät ryssarna också med...
Och idag fick jag i min kyrka årets karta i näven!
PS: Premiärdoppet för denna sommar skedde också idag - eller rättare sagt: igår. DS
* Tro inte sådana vandringar innebar och innebär att jag var/är på rymmen från något, alltså på flykt. Icke så! I stället var/är det frågan om vad jag igår i ett TV-program hörde är en unik egenskap som skiljer däggdjuret människan från alla andra grupp- eller flocklevande arter som föder levande ungar – det unika tilltaget att människan söker upp ensamheten utan att vara döende, sjuka eller i konflikt med sin grupp. Bara för att vara själv – typ.
