tjuonavagge
27 juli eftermiddag
Tjuonavagge – eller numera Ćuonjavággi – är det riktiga fjällvandrarnamnet på den dalgång som på turistiskt vulgärmål kallas Lapporten. Där är vi nu. Närmare bestämt vid sydändan av den övre av sjöarna i dalgången. Vanligen brukar i svenska fjällen den övre i ett sjöpar ligga i nordväst* eftersom systemen avvattnas i sydostlig riktning. Här är det inte så då vattnet rinner åt andra hållet. Inte uppåt – knäppstare! Men norrut till Torne träsk genom den dalgång vi idag genomtraskat.
Vid 8-tiden ungefär vaknade vi och vid 10 var vi till fots. Mulet. Efter ett tag lätt regn. Sedan uppehåll. Lite regn till. och så uppehåll… – läsaren fattar mönstret. Varmt dock. Gissar ca 15 grader och enligt mötande vandrare som hade bättre koll på långvädret än vi skulle denna tisdag bli en mulen regnig mellandag som sedan skulle följas av sol och ökande värme.
Runt 13.30 matpausade vi dryga timmen men vid 17-tiden var vi lite småless regneriet och valde att gå i förläggning. Så gjort innebär att vi är kvar i dalen i morgon bitti då – förhoppningsvis – molnen lättat och de praktfulla massiven kan beskådas i bättre sikt. Sedan får vädret avgöra vägvalet.
Nu varm gulaschsoppa!!
* De övre sjöarna heter då ofta Alep någonting medans den nedre sydöstom benämns Lulep och sedan samma namn. Nedanför och sydöstom sammanfaller således ofta. Nederst och längst i sydöst i ett stort norrbottniskt sjö- och älvsystem ligger stifts- och residensstaden Luleå som nu läsaren efter denna onödiga fotnot kan förstå varför den heter som den heter.
