slagen i kyla
Yngste sonen är – trevligt tycker pappan – en smula historieintresserad. Främst militär historia hitintills. Han läser därför en del böcker jag köpt och jag läser det han köper – till en del. Senaste volymen han beställde kom jag att norpa innan han själv fått grepp om den men nu kan den förpassas ned till den kula han bebor i husets undre regioner .
Finska vinterkriget 1939-1940 av amerikanen William R. Trotter är således nu genomläst. 340 sidor berättelse om ett litet lands motstånd mot en stormakt och alltsammans i extrem kyla. Precis som midvinternatten köld är hård och flera sådana nätter på raken skapar en tung enformighet blir dock boken också lite monoton efter ett tag och tyvärr saknas kartor över de områden och händelser som skildras.
Författaren är ett amerikansk Finlandsfan och ibland tar hans beundran rent lyriska proportioner. Rent underhållande blir beskrivningen av det finska psyket på sidorna 180-181. Jag väljer att till läsarens fromma, i stället för att återge baksidestexten som i stället kan läsas här, att idas skriva av ett stycke så att vi alla kan veta varför det ibland går som det går i ishockey.
- En av de viktigaste faktorerna som gjorde det möjligt för finländarna att förinta styrkor som var mycket större än deras egna låg säkerligen i skillnaden i psykologi mellan de soldater som var engagerade på respektive sida. Ör den finländske soldaten var kylan, snön, skogen och de långa mörka timmarna faktorer som kunde vändas till has fördel.
Att säga att finländarna stod på god fot med vintern är en underdrift. I Finland är vintern själva faktum som allt annat – ekonomin, kulturen, den nationella psykologin – färgas av, eller härstammar från, den helt dominerande verkligheten. Förhållandet mellan finländarna och vintern utgör något av en motsägelse. Å ena sidan gör vintern livet hårt och ensamt och ibland grymt. Det är den aspekten av att leva med vintern, den samlade effekten av ändlösa subarktiska vinternätter, den överjordiska tystnaden i vinter-landskapet, den stränga och osäkra beskaffenheten av livet på landet, som ger den finländska karaktären denna envisa och grubblande karaktär som är så svår att tränga igenom för utlänningar.
Ändå är finländarnas förhållande till vintern mer symbiotiskt än antagonistiskt. Varje uns av ekonomisk tillväxt, varje kilo av spannmål, varje meter av stenlagd landsväg, varje ny elektrisk kraftledning på landet utgjorde en svåruppnådd seger, ett litet tecken på framsteg, som avtvingats det obarmhärtiga och flinthårda landskapet. Finländarna var 1939 stolta över dessa små, men ökande segrar över naturen, över det sätt på vilket de hade lyckats få snölandskapet att blomstra och fört ljus till byar där solen låg gömd från december till mars.
När finländare inte grubblar över naturens grymhet, är de benägna att jubla över att de behärskar den. Finländska barn som ännu knappt kan tulta, rultar omkring på skidor. De flesta vuxna är utmärkta på längdåkning i terräng. Också den mest kosmopolitiske finländare som är uppväxt i staden är beredd att lämna staden så snart tillfälle ges och att varje år tälta, vandra eller utöva den svårfattliga sporten orientering ute i skogarna och på fjällen.
Du på minner mej att nu är det dags att åka till biblioteket och låna upp böcker för semestern. Biografier och historia kommer det bli. Ang. finska vinterkriget har du rätt, Enligt uppgifter " så skickades ukrainska förband till Finland utan vinterutrustning och vita kamoflagekläder, det första de fick göra var att lära sig åka skidor för de hade aldrig stått på sådana förut (eller knappt förut sett snö)"
Ishockey?
De kommentarerna får man ofta här i Sverige. "Storebror" måste ibland hitta långsökta förklaringar varför man inte vinner över Finland i ishockey. Kan det vara för att Finland är bättre?
I övriga lagsporter är Sverige bättre. Finländaren är en typisk utövare av individuella sporter. Det har ganska långt att göra med den finländska mentaliteten.
Vårt land
Vers 4-6
Här striddes våra fäders strid
Med tanke, svärd och plog.
Här, här, i klar som mulen tid.
Med lycka hård, med lycka blid.
Det finska folkets hjärta slog.
Här bars vad det fördrog.
Vem täljde väl de striders tal.
Som detta folk bestod.
Då kriget röt från dal till dal.
Då frosten kom med hungers kval.
Vem mätte allt dess spillda blod
Och allt dess tålamod?
Och det var här det blodet flöt,
Ja, här för oss det var,
Och det var här sin fröjd det njöt,
Och det var här sin suck det göt.
Det folk som våra bördor bar
Långt före våra dar.
Jag anade att kamraten "Kyrkvärd med olika epitet" skulle höra av sig utifrån detta. Tyckte bara att beskrivningen av broderfolket var SÅ bra.
Odiskutabelt måste man - liksom alla då - bli imponerad av den sisu som Finland visade under vinterkriget. Och slås av den näst intill totala inkompetens som Röda armén led av åtminstone fram till slutet av januari 1940. Samt besinna att sedan man haft Finland som "sparring-partner" började ryssarna förändra sitt militära agerande så att man ett par år senare kunde - med enorma förluster - fånga upp den tyska anfallskraften för att så småningom nöta ner Hitler-Tyskland. Så indirekt kan det på något sätt sägas vara Finlands förtjänst.
Att något ha fått/hunnit diskutera med dessa åldrade kämpar som deltog är en stor förmån. Man såg det som sin plikt att lyda överheten och offrade sina bästa ungdomsår i nationens tjänst. Kombinationen av fosterlandskärlek och krigshat kan tyckas märklig, men är den kortaste och bästa sammanfattning av deras uttryckta känslor.
För några månader sedan var jag på vippen köpa denna bok från den enda bokklubb jag är med i "Svenskt Militärhistoriskt bibliotek". Men då jag just inhandlat så många andra böcker fick det vara. Men nu öppnar sig ju ev en möjlighet att låna den från gammal kamrat(s son)...
En fd. arbetskamrat berättade för många år sen att han var på en begravning i finska Tornedalen. Han frågade de åldrande husfadern ” har du inga barn?” Jo kom med skall jag visa dej. På en byrå stod fem foton på fem unga men, de var hans söner. Sen berättade han datum när de sändes till fronten och dödsdatumet. Priset för självständighet kan vara högt.
