laphroaig
23 juli kväll
Tre timmar på en smågungig Vestfjord senare anlöpte skutan Svolvær (bild) och efter en mat- och provianteringspaus – besök på bankomaten – styrde vi kosan knappt två mil västvart till Henningsvær där dottern arbetar. Smala, kurviga, backiga, havsnära fram till ett ställe som om det skulle beskrivas med biblisk formulering är lokaliserat ytterst i havet*. Stället är ordentligt och gediget inriktat på den så kallade besöksnäringen. Och kempe-mysigt!
I skrivande stund är barnen – hon som jobbar här (25 år) och den medföljande minstingen (18år) – iväg för att fiska. Vi som har varit unga längre än dem har förblivit inomhus där vi bor, ser på TV (amerikansk komedi med norsk text), smuttar på en liten tår av dotterns Laphroaig** och tar det lugnt – på kvällskulan runt 10.
* Psaltaren 139 vers 9.
** Laphroaig är en sorts skotsk destillerad läsk med mycket markant tjärsmak. Som att slicka på en gammal trävariant av åkverktyget skida som brukades i min barndom och som pappa grundvallade varje vårvinter.
Aj, aj, låt inte skottarna höra dig kalla Laphroaig för läsk. Det skulle kunna starta ett krig!
/Guddottern
