inget försvar
Nu tänker jag inte skriva om att det i Sverige gjorts general-muck. Alltså att den allmänna värnplikten avskaffats och att värnandet av nationens intressen till lands och vatten på nationell och internationell arena hädanefter anförtros en professionell yrkeslegion. Inlägget handlar inte om det även om jag har uppfattning i frågan – givetvis – och kan uttrycka en viss tveksamhet inför ändringen. Värnpliktens stora styrka är att den ger soldater med den mentala egenskapen egendomligt utklädd mental civilist – i vårt samhälle dessutom försedd med demokratiska värderingar. En värnpliktsarmé får troligen inte numera riktigt samma stridsvärde som proffs men gör å andra sidan inga militärkupper. För detta ser jag väl ingen överhängande aktuell risk för nu heller men på sikt kan en olycklig värderingsklyfta komma att uppstå mellan landets folk och dess stridskrafter – om vi inte vaktar saken. Men det är som sagt inte den avsaknaden av försvar jag nu mediterar över även om inlägget bildbepryds av släktens siste värnpliktige soldat - äldre sonen, sedemera pappa till barnbarnet Tyra.
Det är exminister Littorins försvarslöshet jag funderar kring. Alltså hans försvarslöshet vis a vis de skriverier Aftonbladdret gjort om att han för uppfylld preskriptionstid sedan skulle köpt sex av försäljande fruntimmersperson. Som jag tidigare sagt har jag inget emot att moderata ministrar avgår eller tvingas avgå men jag är tråkig nog att tycka det skall ske som resultat av allmänna fria val eller på grund av styrkt brottslighet eller uppenbar försummelse. Knuffkampanjer* från kvällstidningar som sänkt sig till Fox News nivå är fel!
Ord står mot ord i frågan. Littorin säger att han inte betalt för könsumgänge. Den tidigare i branschen verksamma damen påstår att han har. Och Bladdret drar igån ett drev. Att indignationen är kvalificerat hycklig är ju uppenbart eftersom "tidningen" annars inte brukar dra sig för att i ickefördömande snaskiga ordalag vända ut och in på verkliga och styrkta snedsprång och skackelhoppningar gjorda av kända eller icke kända personer.
Hur kan Littorin nu försvara sig?
Hur kan han bevisa sitt inte i denna fråga?
Han är ju helt försvarslös och ryktet blir sannare och sannare ju längre tiden går.
Men förblir ju faktiskt bara ett rykte.
Ingen rök utan eld! brukar det sägas och utifrån det gissar ändå en del att det nog ligger något i vad som sägs. Och jag säger: Om det i så futtiga sammanhang som de kyrkliga finns puffmaskiner som utifrån dolda agendor, skumma avsikter eller personligt agg skapar rök där ingen eld pyr torde det i politiken verkligen finns sådana frestelser. Därför borde karaktären att stå sådana emot också finnas. Annars är personer som vill ta ansvar i samhället - moderater och andra - helt försvarslösa.
Littorin är skyldig till att vara moderat! – det är illa nog.
Littorin kan ha skuld eller oskuld i vårdnadstvisten! – det är faktiskt hans egen sak.
Littorin är oskyldig till sexköp! – tills skuld är bevisad.
Då jag inte vet om jag idag kommer att skriva mer på bloggen ger jag därför redan nu onsdags-kungörelsen om antalet minuter som återstår till kvällens avsnitt av LOST: 763 stycken.
* Om knuffkampanjer kan man läsa i kapitel 21 i Al Frankens bok LÖGNER och de lögnaktiga lögnarna som sprider dem – en rättvis och balanserad titt på den amerikanska högern. Boken handlar om George W Bushs valkampanjer och presidenttid. Att knuffa beskrivs där som ett sätt att hypotetiskt framställa antaganden och grundlösa påståenden i medveten akt och mening att påverka opinioner. Al Frankens bok är bra i samma stil och ideologi som till exempel Michael Moores filmer eller böcker av Noam Chomsky – googla på dessa!
