stigstrombergsson

Nu torsdag kväll är jag i Kyrkans lägergård i Jäkkvik för en andhämtningspaus. Imorgon fortsätter resan för att – om planerna håller – 10.15 ta båten från Bodö över Ofotenfjorden till Moskenes för bilkörning österut i cirka en timme till den plats där den yngre på säsongsbasis förtjänar sitt levebröd. Det handlar alltså om årets utlandsresa. Medans andra far till Thailand eller Rhodos eller Provence eller, om de är riktigt malliga, till Mallorca åker vi som brukligt norrut och nu alltså till nabolandet i väster för ett veckoslutsbesök därstädes.

Planen var hela tiden att lägga tre timmars körtid bakom avgasröret redan under torsdagen men då Tyra med föräldrar och ny bil var på visit försenades avresan några timmar. Ändå var det en vettigt tanke och därför är vi nu i Jäkkvik – i kväll både andningshål och blåshål.

Om måndagen bär det så hemåt igen men då rejält omvägandes. Sonen puttrar hem till det hus som även under helgen ingalunda står tomt och obevakat men jag och madammen sätts av på E6-an i Norge mitt emot Nasafjäll och inleder årets fjällvandring i huvudsakligen östlig riktning. Håller planerna bordar vi en buss på fredag på den plats där Polcirkeln skär Graddisvägen för att medelst kollektivtrafik snabbt och säkert befodras till hemorten. Lördagen kommer då att gå i efterarbetes och förberedelsens tecken. Efterarbete är tvätt och persedelvård. Förberedelse gäller det två veckor långa konfirmandläger som startar i och med Högmässan i Älvsby kyrka den första augusti. Predikan i den gudstjänsten innebär slutet på sommarledigheten.

Vad det kan bli i bloggeriväg de närmaste dagarna är av detta sagda höljt i dunkel. Dottern – Snorvan som liten – påstår att internätet är dåligt där hon bor och på fjällvandringen är det sannolikt ännu sämre och dessutom tänker jag helt enkelt inte släpa på en dator då.
Så galen är jag inte.

Däremot kommer jag att skriva i en för ändamålet medförd anteckningsbok. Vandringar och annat innebär tid för tankar och att sätta dem på handskriven pränt har alltid roat mig. Min ordinarie skrivbok är i det närmaste full men sökandet hemma innebar att jag återfann en gullig sak inköpt för en massa år sedan i El Salvador. I den var bara skrivet lite i och nu kommer den att få tjänstgöra som funderingsarkiv ur vilket valda delar i efterskott troligen kommer att kunna läsas härstädes under kategorin Speciella resor.

En sak till: Om LOST och ”slutet” igår har jag inga kommentarer mer än att det verkade hart när desperat. Som om det gällde att få ihop en knorr medan man hade några tittare kvar. Att den mystiska holmen de var strandsatta på var någon sorts skärseld hade jag misstänkt för flera uppehållsperioder sedan men slutet blev faktiskt ganska dåligt. Ingen förlust alltså!