stigstrombergsson

Doktorsavhandlingar är lustiga böcker som ger festliga reaktioner.
Just det: Lustiga böcker! Festliga reaktioner!! Faktiskt!*

Jag äger några sådana nöjesalster. Fjärrlånar dessutom understundom** en och annan via kommunbiblioteket. I dessa yttersta tider går de ju dessutom att i pdf-format i vissa fall enkelt kopiera en avhandling från nätet. Gissar att det då är tänkt att man skall läsa på skärm vilket jag finner djupt opraktiskt. Understrykningar och marginalanteckningar gjorda med märkpenna på dataskärmen vill som till att ta bort en del av synligheten i korten när man senare, efter tio minuters avhandlingsläsning ungefär, medelst muspekaren önskar flytta dem i patiensen Harpan. Givetvis finns möjligheten att skriva ut pdf-filen men att skriva ut en bok på 200-250 sidor blir nästan lika dyrt som att köpa den.

Vara hur det vara vill med detta hamnar avhandlingar lätt i min (växande) hög för på olika språk författade sedemera partiellt genomläst akademisk litteratur i varierande ämnen.

Vad gäller språk drar jag en näst intill knivskarp gräns mellan svenska och engelska å ena sidan och alla andra rotvälskor å den andra. Engelskan fungerar bra och avhandlings- och facklitteraturläsande sker och kan mycket väl ske på det språket. På franska – schemaämne under högstadiet och ett år på gymnasiet – har jag inom ämnet Bibelvetenskap läst en avhandling och en annan bok. Dock vågar jag kan inte säga att jag noga läst dem i sin helhet eller att jag helt förstått det jag läst. Bägge innehåller dock tabeller och grafisk framställning av argumentation i olika Bibelböcker och då dessa scheman gjorts utifrån och med den grekiska texten funkar det ganska bra – trots franskan. Dessutom är de i sin specialitet oerhört facktermstäta vilket – tro det eller ej – ökar läsbarheten. Så kallas till exempel ett textavsnitt på svenskvetenskapliska för perikop, på franska pericope och på engelska pericop, vilket gör det hela ganska lättöversatt då man inte måste ta hänsyn till verbböjningar, tempusformer och andra läbbigheter. Till detta har jag märkt att om man läser fransk text med engelskt uttal drar det ganska ofta i någon riktning - om inte den rätta så i alla fall en begriplig***.
Tyska har jag aldrig studerat och läsbart material på det språket förbigår jag konsekvent liksom spanska – två år som C-språk på gymnasiet – som inte heller fungerar. Norska eller danska avhandlingar har jag inte med men material på dessa skandinaviska dialekter skulle nog kunna fungera.

Kom till saken, farsan!!
Vad vill du egentligen säga/skriva??

Så brukar mina otåliga barn ibland utbrista när jag när jag berättar eller argumenterar för något råkar hemfalla åt långa och vidlyftiga inledande kringelikrokar så att nyfikenheten på själva ärendet hinner slockna hos alla i min närhet. Snirklingarna medför dessutom inte sällan att tanken på vad som egentligen var på tapeten ramlar bort också hos mig själv****.

Alltså: Nu nog om det som jag inte alls tänkte hemfalla åt när jag satte mig vid tangentbordet för att skriva detta inlägg försett med den satta rubriken. Avsikten var i stället att fundera över begreppet trovärdighet som jag kommit att tänka på när jag nu läser en sådandär avhandling – faktiskt på svensko. Det är Anna-Karin Hammars Skapelsens mysterium, Skapelsens sakrament – dopteologi i mötet mellan tradition och situation som från nätet kan nedladdas här. Ingalunda har jag kommit mig igenom den utan för mig än så länge bara partiellt genomläst och jag befinner mig i de inledande resonemangen av problemställningar, begreppsdefinitioner, forskningsöversikter osv. Där - i det sammanhanget - väcktes funderingar kring hur vi använder och kan använda ordet trovärdighet. Dock ber jag att få återkomma i ärendet när läsaren är utvilad.

---

*  Den läsare som nu dragit ett djupt andetag grubblandes över hur jag egentligen mår har mitt fulla stöd. Jag blir själv lite orolig över mitt eget påstående.
** Som jag brukar säga i en regelbundet återkommande fotnot: Underbart gammalt ord!
*** Denna mångordighet om franska hemfaller jag åt bara för att göra mig till. Skulle nu någon vara intresserad så är böckerna La Structure littéraíre de l´épître aux Hébreux av A Vanhoye samt Le Christ de la passion, perspective strukturale av O Genest.
**** Huruvida det finns en diagnos på denna min egenhet vet jag inte. Bokstavsbeteckningen KLANT med betydelsen Konstig Löjlig Ansvarslös Notorisk Tråkmåns kan vara för handen tillika med variantåkomman FJANT – Förödande Jobbig Ansvarslös Notorisk Tråkmåns. STOFIL – alltså en Ständigt Talande Omständigt Förödande Invecklad Lärare kunde nog enligt personer på folkhögskolan vara en yrkesbeteckning att sätta på visitkortet. Eller TÖLP – Träget Överdrivet Löjlig Präst. Brutalt Lallande Omständlig Gediget Gnatig Allvarsamt Refererande Enstöring kanske läsaren också finner tillämpbart.