tio över ett
Klockan 01.05 i natt ramlade följande SMS in i min mobiltelefon:
Tjena Stig.
Vi sitter ett gäng här i Piteå och diskuterar om lite saker. Hoppas jag inte väcker dig.
Till att börja med: Kommer alla kunna ångra sig vid Guds domstol? Är det alla som kommer till Guds domstol?
För det andra: Kan man komma till Gud om man har en längtan efter honom och gör det via självmord?
Två minuter senare pep det på nytt:
Du behöver självklart inte svara på det här smset om du inte vill men skulle vara kul att höra din åsikt.
Tre minuter senare kom:
Sista frågan: Har gärningarna stor del i om man kommer till himlen eller inte?
Redan efter det första meddelandet började jag skriva mitt svar som dock inte var färdigknappat förrän både tvån och trean pipit in. Mitt svar som sändes tolv över ett löd:
Jag skriver sms så sakta. Tar upp saken på min blogg i morgon.
Omedelbart – inom minuten – kom:
Tack så mycket. Hoppas att jag inte väckte dig än en gång.
Till att börja med blir jag irriterad över det faktum att mitt smsande inte ens är en stilla pekfingervals utan mer handlar om att fingret – ett finger – sakta defilerar över telefonens knappar. Ungdomar i allmänhet, mina egna barn samt madammen i mitt liv skickar sms i farliga farter men jag kommer inte upp i högre hastigheter än en polioskadad daggmask med ryggsäck i uppförsbacke. Morr!!!
För det andra är det ju kul att bli tillfrågad. Då eftersom smsaren satt ut förnamn och www.hitta.se finns kunde jag identifiera typen ifråga som en icke helt obekant tonåring som bor i lokalsamhället och nyligen deltagit i lägret Livskraft Polar. Utifrån denna kännedom kan jag sluta mig till ungefär vilken typ av pratgäng det är frågan om. Tyckte dessutom att de i stället för att sitta uppe och snacka skulle gå och lägga sig så att de kan vara pigga och alerta i gudstjänsten om söndagsförmiddagen – alltså senare idag. Givetvis skulle de vara att rekommendera en helt annan ungdomstaktik än de är vana vid men som gubbe 56½ år ung kan man väl få kvirra lite – eller?
Nåväl – till frågorna!
Det är människans lott att en gång dö och sedan dömas står det i Hebreerbrevet kapitel 9 vers 27. Jag fattar det stället – och andra – så att alla människor – de som har dött och de som då lever – skall alltså vid Jesus återkomst mötas av en utvärdering. Det bekänner vi också i Trosbekännelsen när vi säger om Jesus på Faderns högra sida: därifrån igenkommande till att döma levande och döda.
Då sker alltså utvärderingen av livet och de val man gjort under livet. Lite sent att nyorientera då. Ångertiden är som över vid det tillfället eftersom det ju är livstiden som är valtiden – typ. Min rekommendation blir alltså att göra sina val nu, inte sen.
Fråga två blir lite komplicerad att svara på. Förstår jag frågan som Jag längtar efter Gud så mycket att jag vill kvicka på processen och hänger mig! så tror jag inte det är rätt väg. Gud ger ju människan livet för att det skall levas till nytta för medmänniskorna – som är samma sak som till nytta för Gud. Om en människa å andra sidan är så deprimerad att hon inte orkar leva kan hon ju ändå ha en gudslängtan. Observera här att en depression – och nu menar jag en riktig depression – är en psykisk sjukdom där individen inte längre är sig själv. Tar hon då sitt liv – i sitt mörker – kan inget lovas eller sägas mer än att Gud är en barmhärtig Gud.
Frågan är som sagt svår att svara på kort och snabbt – liksom alla själavårdsfrågor.
Tredje frågan om gärningarnas roll för att man skall komma till himlen har två svar:
Gärningarna spelar ingen roll alls!! och
Gärningarna spelar all roll i världen!!
De gärningar vi gör – goda som onda – meriterar oss inte inför Gud. Hur goda de än är når de inte den fullkomlighet Gud önskar. Gärningarna diskvalificerar snarare och att lita på sin hygglighet är som att försöka promenera på vatten och hoppas att ytspänningen håller. Dock – och detta är viktigt – räknar Gud bort våra onda och goda gärningar och väljer i stället att räkna med det Jesus gjort för oss. Alltså levt, lidit, dött och uppstått. Han blir den bridge over troubled water som vi får använda, lita på, tro på. Det gamla kristna ordet nåd – på latin gratia – alltså.
Samtidigt spelar våra gärningar mot varandra roll då de avslöjar halten av vår tro.
Tro utan gärningar är död står det i Jakobs brev. Gärningarna följer tron.
I Johannes evangelium kapitel 3 vers16 står:
Så älskade Gud världen att han gav den (=offrade) sin ende son,
för att var och en som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv.
Det handlar om tro utan gärningar.
I första Johannes brev också kapitel 3 vers 16 står:
Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken.
Också vi är skyldiga att ge våra liv för bröderna.
Det handlar om våra gärningar med Jesus som mall.
Tack för att ni frågade!
20 i 3 smsade jag att jag svarat.
Jag håller med bloggaren helt. Läs det flera gånger och diskutera. 3.e frågan: Tron på Jesus Kristus kommer först och är det enda saliggörandet. Han som då bor i oss, genom sin Ande, gör goda gärningar. Vi måste alltså förstå vad som är orsak och verkan. Man brukar prata om trons frukter.
Du skriver: "en riktig depression – är en psykisk sjukdom där individen inte längre är sig själv." Fick med mig en intressant tanke kring detta för ett par år sen. Att det finns sjukdomar som ibland har dödlig utgång, beroende på vilken behandling man får, hur den lyckas, hur allvarlig sjukdomen är osv. Depression är en sjukdom som kan ha dödlig utgång. Med det vill jag inte ta bort människans ansvar för sitt eget liv och sina handlingar, men det är ett perspektiv som kan vara bra att lyfta i det sammanhanget.
