palestina IX - gudstjänst
Noterar någon vilken tid på dygnet detta inlägg publiceras vill jag för den orolige läsaren nämna att jag valt att skriva i väntan på semifinalen Sverige-USA i juniorhockeyVM . Matchen börjar 03.00 och bloggskrivande är väl ett lämpligt sätt att utnyttja väntetiden – eller hur?
Under tiden i Palestina-Israel fick vi möjligheten att tillsammans med andra fira ett par gudstjänster. Dels var vi på en pampig sak tillsammans med en hoper lutheraner i en kyrka inne i Jerusalem i akt och mening att fira Reformationsdagen. Så sjöngs där exempelvis Vår Gud är oss en väldig borg på tyska, engelska, diverse skandinaviska dialekter samt arabiska alltefter de närvarandes antal och kappsjungningslust. Texter och annat på diverse olika språk*, predikan av biskop Younan** samt vickning*** för alla på biskopshusets innergård.Den gudstjänst som gjorde mest intryck på mig var dock söndagens gudstjänst i den lutherska kyrkan i Beit Sahor – en del av Betlehem – samt det besök i ett hem som följde på gudstjänsten.
Denna lokala lutherska församling vi besökte bildades i slutet av 1800-talet och är inte stor. Tyska missionärer fanns som inspiration och basen var givetvis inte muslimer som konverterade utan i stället bildades församlingen av några ortodoxa familjer som böt kristendomsform – proselytism alltså.
Gudstjänsten, som ungefär var en Högmässa, firades på arabiska men med en agenda**** som för vår skull också var på engelska. Predikan – viktig i lutherska sammanhang – var på arabiska men en sammanfattning på engelska gavs efter gudstjänstens slut. Det är från detta summary in english som nedanstående tankar är hämtade och vidarefunderade kring.
Texten som den lokale kollegan utgick från var olika utsagor i Bergspredikan – Matteus kapitel 5-7. Där finns ord som Älska era fiender och Saliga är de som håller – eller skapar – fred.
Budskapet både i och från Betlehem blir här glasklart.
Skapa fred står högt uppe på prioriteringslistan för kristna och att befästa eller fördjupa konflikter kan inte vara Jesusfolkets kallelse. Intressant är att översättningen skapa fred – något aktivt – är klart grundtexttrogen och givetvis är naturligt när man lever under krigsorsakade förhållanden där fred just aktivt måste skapas. I den svenska Bibel 2000 står i stället håller fred som inte riktigt gör rättvisa åt grundtextens aktiva betydelse men verkar varit mer nära till hands för översättare i ett land som åtnjutit fred i 200 år.
Att i en konflikt älska sina vänner är inget märkligt. Så gör också hedningarna säger Jesus.
Att älska sina fiender eller sina motståndare är något mycket mäktigare och det är vad Jesus säger åt oss att göra. Prästen på orten betonade med kraft att detta inte betydde kapitulation eller underkastelse för fienden/motståndaren. Inte heller innebar det att man skall förneka konflikten man står i när det gäller den illegala åtskillnadsmuren, restriktioner, rörelseförbud mm. Motståndaren – han föredrog det ordet om Israels regering och armé – förblir motståndare som det gäller att älska samtidigt som man kämpar mot honom för rättvisa och fred. Det är den kristna kallelsen. Och de medel man brukar i kampen mot sin motståndare måste stå i överensstämmelse med kärleken och vara i samklang med Jesus sätt att lära, vara och agera. Våldet är därför ingen väg. Sanning, rättvisa, försoning blir vägarna till fred.
Två och två var vi sedan gäster i familjer som tillhör församlingen. De som fått mig och en av medresenärerna på sin lott var en familj jag bedömer som lägre medelklass. Mannen arbetade i eller ägde ett tvätteri och kvinnan hade precis öppnat ett privat dagis för tre eller fyra barn. Själva hade de en flicka i 10-11-årsåldern.
Gästfritt bemötta blev vi och umgicks några timmar med hjälp av kvinnans ganska knackiga engelska. Vi blev bjudna på lunch vilken för mig kom att introducera en måltidsdryck jag aldrig tidigare fått till soppa och kyckling – tre delar CocaCola och en del Grants whisky. familjen var glad av att ha oss som gäster men samtidigt generade över att de inte kunnat städa då de varit utan vatten i ett antal dagar innan vi kom. I den illegala israeliska bosättningen Har Homa en kilometer därifrån hade man av någon oförklarlig anledning dock hela tiden haft vatten till sina pooler.
Vi skiljdes åt och vi for tillbaka till vårt pensionat i östra Jerusalem – ett gott möte rikare.
Slutligen vill jag nämna att bilden som pryder inlägget är från kyrkan i Beit Sahor, Bilden har publicerats tidigare men jag tar med den i detta inlägg också. Krumelurerna är Jag är Vägen, Sanningen och Livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig på arabiska.
* Kvällen innan när hela vår grupp satt på en restaurang kom en bit in i måltiden ytterligare ett par in på mathaket och satte sig vid ett eget bord. De så europeiska ut och jag tänkte: domdär ser kyrkliga ut. Så illa tänkt var det inte eftersom det visade sig att mannen ifråga deltog i gudstjänsten och var dansk biskop. Vi skrattade gott åt detta tillsammans.
** Biskop Younans hela titel är Biskop för den Evangelisk-Lutherska kyrkan i Jordanien och det Heliga landet.
*** Vickningen var inte ett vanligt pietistiskt nordsvenskt kyrkkaffe utan bestod av kyckling, snittar, diverse lokalt småtugg nedsköljt med den mängd vitt eller rött vin man önskade. Drycken Kåkkakåla fanns givetvis om någon nu önskade något så sliskigt.
**** Kyrksnobbigt ord betydande ungefär gudstjänstprogramblad – typ.
Tyvärr får du av mig två fel av två möjliga då det gäller dels tidpunkten för bloggande, dels anledningen till den sena timmen! Jag är nämligen dels påtaglig morgonmänniska, så att vara uppe till kl 3 är i princip otänkbart, dels är jag nästintill sporthatare. Så att kombinera dessa ting, vara uppe så sent för att se en sportutsändning är något fullständigt främmande för mig! Och jag som att efter ha följt din blogg en tid alltmer började tro att du är en "vettig" person, haha! ;-) ;-)
(Min ovilja mot sport på den nivån, dvs tävlingar som VM/OS/SM/m.m kommer sig iaf delvis av att jag inte kan se mig själv "supporta" den jakt på världsära och pengar som främst professionellt sportutövande utgör, liksom att så många har sport som sin "gud".)
Ääh! Förlust med 2-5! Inget att sitta uppe för. Du borde varit med mig i lördags istället och sett Lule mot Skellefteå VINNA med exakt samma siffror!
har prelaten i (snart)kyrkliga regionhuvudkommunen tänkt att Hr klubbdirektören ska måsta ge bort ytterligare ett årskort?
