stigstrombergsson

Så är de då över…
Nästan alla helger som av tradition och hävd har definierade innehåll. Julen har jag tidigare berört och släktingarnas avresa avlöstes av arbete kopplat till ungdomslägret Livskraft polar vilket bara till sin del omberättats i det internätbaserade lebensraum som denna blogg utgör. Det gamla årets bortgång har också skett i stillhet i kretsen av (några av) de närmaste, som det brukar heta om andra former av minnesstunder.

Tidigare och nu har jag funnit att bloggande är likt en köttfärsbiff klämd mellan brödskivorna intensivt arbete och frenetisk ledighet. Att få tid att blogga blir i detta läge som att kryssa mellan Scylla och Karybdis – om man tar till en vanlig metafor som förutsätter att läsaren har insikt i den klassiska bildningstraditionen eller vet hur man googlar. Det jag försöker säga är att det inte sällan blir ont om tid att fokusera tankar till blogginlägg.

Fast – kräver läsare att jag skall skriva? Eller ens önskar de det?

Vad vet jag! Själv läser jag några bloggar och uppskattar givetvis att dessa bloggare bloggar tätt och flitigt*. Skall jag bedöma alla efter mina egna tankar och impulser gissar jag att ingen någon varje jämt klockslag tittar in på min blogg och sedan gråter sig till sömns om kvällen för att jag inte skrivit något under den just förlidna dagen, men att några dock vill jag skall skriva. Att varje dag i den bloggeriets lågperiod som just genomlevts mellan 20 och 30 personer tittat in och kunnat märka att just ingenting hänt, tyder på detta.

Nu först vill jag i alla fall önska alla läsare ett riktigt gott 2010!
Några nyårslöften vad gäller bloggfrekvens avger jag inte. inte heller om annat.

Den önskan jag har mer för livet i stort än bloggskrivandet nådens år 2010 är dock denna: 

Herre, gör mig till ett redskap för din frid.
Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hopp.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädje.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljus.

Gudomlige Mästare,
låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.
Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet.

---

*  En del av deras möda brukar jag dessutom hemsöka med att kommentera. Ingen medveten strategi eller specifikt urval ligger dock bakom denna aktivitet utan det blir som det kommer – alltså inte hos alla och inte utifrån allt.