stigstrombergsson

Nu har det gått en vecka – typ – sedan jag senast publicerade mig här. Orsakerna till dröjsmålet är att tiden bedömts vara otillräcklig samt att det inte varit någon brist på brist på inspiration*.

Dock skriver jag nu om något av det som hänt – eller i vart fall fyllt tiden.

Allt började redan söndag kväll för en vecka sedan. Vid full vigör gick jag för att sova och vaknade på måndag morgon och fann mig själv i sängliggande läge. Motvilligt pressade jag min juluppehållstidsomställda varelse ur bädden. Väl inne på toa förstod jag av mitt utseende varför det är lågkonjunktur i landet. Det är bara att bryta ihop och gå vidare!** lär någon idrottare sagt i ett vemodigt ögonblick och stärkt av denna livsvisdom tog jag tag i mitt liv på så sätt att jag kom att infinna mig till vårterminsstartspersonalkollegium å folkhögskolan 08.00. Där och då fann jag alla arbetskamrater – nästan – vara lika tuggade och utspottade som jag. Undantaget var möjligen en kollega som semestrat i Thailand och därför väl hemma på grund av tidsomställningen faktiskt upplevt det som en sovmorgon att få tryna till 06.30 lokal tid. Vi pratar inte med folk som är solbruna i januari! var den gemensamma attityden från oss andra. Utfrysning alltså – lämpligt i januari***.

Klockan 10.00 om måndag förmiddag startade vårterminens upplaga av Svenska kyrkans grundkurs. 20 nya personer kommandes från öst och väst och alla andra håll skall gemensamt denna vår söka komma fram till om tanken på att framledes arbeta i kyrkan är en bra tanke eller om det innebär att man hoppar i galen tunna. Upplägget på denna grundkurs är dock helt annorlunda än höstens. Då var konceptet 16 veckor måndag till fredag hel tid och gärna boende på internat. Dagligt möte och för flera deltagare också kvällsliga nattsudd skapar en speciell lär- och livsmiljö. Vårkursen å sin sida är en försöksvariant där kursen bantats till 10 veckor som dragits ut till 20 – alltså kursande på ½tid. Detta ½tidande är då så konstruerat att deltagarna befinner sig på skolan 3-4 dagar var tredje vecka och däremellan hjälps åt att fortsätta och utveckla sitt samtal, tankeutbyte och lärande via internet. En helt annan kurs alltså!! Krångligt och intressant!

Förutom denna nya grupp som var på skolan till och med torsdag möts ju alla redan etablerade grupper. Volontärlinjen på skolan drabbas då och då av min närvaro vilket åtminstone jag tycker är kul. Ofta intressanta samtal och idébrottningar**** kring tro, liv, religion, etik, värderingar, kulturer osv. Under rubriken Hur vi vill använda Stig under vårterminen – jag trodde först det stod omvända – fanns högst upp en genomgång av de olika stora världsreligionerna med start i hinduismen – vilket blir i morgon och på tisdag.

Fredag eftermiddag samlades lejonparten av den grupp som i månadsskiftet oktober-november förra året for till Palestina-Israel till två dagars uppföljningsseminarium alltså med byte av bilder, samtal, planering av fortsatt arbete med information, internationell solidaritet mm. Det av mig tidigare nämnda Kairos-dokumentet från de kristna i Palestina – ny och bättre länk här – studerade och dryftade vi extra noga. Givetvis har denna återträff än mer förstärkt mina funderingar och tankar kring situationen i Mellanöstern och då särskilt för de som bekänner samma kristna tro som jag själv. Att det dessutom kommer oroväckande uppgifter från Egypten om de koptiska kristnas situation där gör att det blir än viktigare att både söka förstå, be och stödja – typ.

Det blev alltså måndag till lördag i ett svep. Idag söndag har lokalförsamlingens pastorsadjunkt avtackats efter ett års introduktionsarbete. Tockena avtackningar sker medelst gudstjänst med extra maffigt efterfika och tal från alla möjliga personer. Allt gott önskas kollegan som framöver verkar vidare i grannpastoratet.

Medialt har naturligtvis också hänt en del.
Haiti dominerar flödet och självfallet behöver alla anständiga människor fundera över hur man kan bistå människorna där. En liten smula jättefascinerande var att igår på TV-nyheterna se en intervju med en av de drabbade som väl har fru och barn i behåll men i övrigt förlorat allt, och som tackar och litar på Gud.
Lokalt har de som arbetar på Dagcenter skrivit till kommunen och yrkar på att den habiliteringsersättning – typ fickpeng – som deras arbete tidigare gav dem och som drogs in för fem år sedan, skall återinföras. I Lokala Världsbladet kan man här läsa om yrkandet och en del av makthavarnas reaktioner. Förutom att saken i sig är viktig (och inte heller speciellt dyr) är det intressant att veta att Älvsby kommun tillhör de 10% av landets kommuner som inte avlönar utvecklingsstörda med 25 kronor/dag för producerande arbete. Skamligt! Tycker att kyrkan skulle ta bladet från munnen och agitera i ärendet för dagcentrarnas sak. En församlingsskrivelse i mycket frän profetisk ton ställd till den (s)ocialdemokratiska kommunledningen samt då undertecknad av den (s)ocialdemokratiske kyrkorådsordföranden skulle sitta fint – men är väl sannolikt otänkbar i den politiska korrekthetens blötfiltspålagda kyrka.

Till denna lilla kyrkopolitiska utflykt vill jag meddela läsaren att jag numera inte längre är förtroendevald i lokalförsamlingens kyrkofullmäktige samt en del suppleantplatser. De 8 åren är nu över. Jag saknar det inte och gissar att jag inte heller är saknad av någon. Gisslan är fri!

Rubriken? Livets källa är temat för idag – Andra söndagen efter Trettondag jul.

---

*  Brist på inspiration har aldrig hindrat dig förr, torde återfallsläsare tänka därmed byggande sin värdering på erfarenheten av tidigare skriverier.
** Det ser mörkt ut på Kameruns avbytarbänk! är ett annat slikt idrottsligt bevingat ord – dock icke brukbart när man blekspeglar i början av årets första månad.
*** För att inte läsaren skall få fel bild av den psykosociala arbetsmiljön vill jag säga att denna mobbande attityd bara bestod i två demonstrativa minuter – sedan vara alla vänliga.
**** När jag körde ordbehandlingsprogrammets rättstavningsfunktion föreslog maskinen att det i stället för idébrottningar borde stå sexdrottningar. Helt malplacerat!