ofoget över – tankeglid

I mitt förra inlägg, ädle Bloggläsius, förtalte jag hurusom det kupévärmarindustriella komplexet med benägen hjälp av SMHI på ett både förargerligt och försåteligt sätt manipulerat vintervädret. Den utvecklingen som sedan dess timat kan inte tolkas annorlunda än att detta mitt avslöjande – i andra sammanhang kallas sådant scoop* – fått de dunkla krafterna att upphöra med sin aktivitet. Utan att hemfalla till några som helst konspirationsteorier tror jag så har skett för att jag som grävande bloggoporter inte skall provoceras att spada mig ner djupare och kanske finna än fler ugglor begravda i garderoben**.

Tecknet på att kartellverksamheten upphört var att Idag var det samtidigt klart, soligt och – OBServera! – inte kallt. Således saknades argument att inte placera skidorna mellan mig och snöspåret och för första gången denna säsong gav jag mig ut på glid. Inte slalom dock utan längdåkning klassisk stil. Egentligen var det ganska njutbart men jag misstänker att jag i morgon och på tisdag kommer att veta att jag åkt idag – dryga timmen faktiskt i maklig joggande takt. Flåsåkning undviker jag men bara gå eller rentav stanna ville jag inte heller göra.

Jag är ju död redan!
hörde jag på avstånd en yngling skrika till sin kompis som manade på honom nog så ivrigt. Tyvärr var jag inte kvicktänkt nog att ropa vad jag då tänkte: Så är det för mig också – men jag tror på uppståndelsen!

Glidandes i spåret och efter det promenerades hem – bilen lämnades till madammen som åkte min tid x 1½ och min sträcka x 2 – både gled och vandrade tankarna i allsköna riktningar förutom att ett tag rotera kring det granna vädret i den vackra skogen.

Internationella dagen
som jag igår bevistade var ett sådant tankespår.

Det blev en fin dag i Arvidsjaur, inledd med mässa följt av föredrag och seminarium samt diverse årsmöten. Då dagen bara var en dag hade man inte som till Internationella konferensen som hålls ett veckoslut vart annat år uppbådat medverkande från när och fjärran länder. Den mest långtbortboende tror jag var från Uppsala och hon höll ett föredrag.

Jag hörde inte hela huvudföredraget men fick det refererat med tillägget: Det var bra fast ganska politiskt korrekt – alltså betonade inklusivitet, miljö och människovärde. Vad gäller det två sista orden finns väl ingen invändning att resa men tendensen i kyrklig officiell och halvofficiell retorik att nästan krampaktigt undvika allt som av någon känslig person kan tolkas som exkluderande – alltså avgränsande – kan vara värd en skidande fundering. Att kyrkan är sänd i världen med ett speciellt budskap som utanförtroende skall inbjudas till att tro på och uppmanas att omfatta delar ju så att säga människor i innanför och utanför vilket verkar vara något man tycker är alldeles jättelikt obekvämt – fast det är både sant och viktigt.

Inledningsmässan
förresten! En mässa är ju per definition bra då Kristus där delas till människorna. Dessutom var det häftig afrikans musik å grejer. Dock kan man ändå lägga iväg en liten undran kring den näst intill totala bekvinningen. Hade man haft en mässa ledd av en manlig präst biträdd av fyra manliga och en kvinnlig präst eller diakon tror jag att vänner av genusmedvetenhet ryckt ut med ylande sirener och blåljus på taket. Dock förefaller 5-1 till damerna vara ett helt naturligt jämviktsläge – eller?

Nu skall dock inte sådana petitesser förta vikten, nöjet och betydelsen av Internationella dagen. Vi var summa tio personer – elever, internationella volontärer och lärare – från folkhögskolan och det var bra att vara där. Till detta kom att ett seminarium bestod av att vår resegrupp till Palestina-Israel högkvalitativt rapporterade om och från regionen.

Kyrkoårets död
eller i vart fall krassliga tillstånd var ett annat tankespår mellan tallarna.

Skam att sägandes har jag bara glesligen den senaste tiden deltagit i söndagens gudstjänst i lokala hemkyrkan. Detta avser jag inte försvara men kan åtminstone förklara med att ange ett par orsaker. En är att flera helger sista tiden av arbete naggats i kanten – jag är ju som bekant anställd för att främst jobba på veckodagar – och det har känts skönt att åtminstone en dag i veckan inte ha någon tid att passa. En annan sak är att min motivation att ta mig till kyrkan – om detta är bra eller inte kan diskuteras – faktiskt sjunker ganska märkbart när man bestämt att ingen den aktuella söndagen skall få del av Kristi kropp och blod. Då kan jag lika gärna sitta hemma! känns det som. Men jag kan inte garantera att detta från min sida är ett rätt val.

Sittandes hemma om söndagsförmiddagen placerar jag mig dock så att jag kan lyssna till jadron*** där det söndagar klockan 11.03 sänds gudstjänst som faktiskt lämnar en del blandade intryck. Förra söndagen var det en katolsk mässa från Stockholm och det pratades om Jesus som förkroppsligad Gud igenkänd av åldringarna Symeon och Hanna den dag det begav sig. Alltså rörde det sig om en till Kyndelsmässodagens texter och tema välförankrad gudstjänst – bra. Idag på Fastlagssöndagen pysslades det från Malmö inte nämnvärt kring att Jesus startar sin vandring upp mot Jerusalem där han skall utlämnas för att lida och dö för människornas synder och sedan uppstå, utan i stället var det en temagudstjänst kring ämnet tolerans genomförd av präst och buddisttroende tillsammans. Jag har inget mot tolerans i sig men tycker nog gormig som jag är att det fastiskt – förlåt: faktiskt – är att ge kyrkoåret en riktig käftsmäll när man bara hoppar över Fastlagen.
Och för några veckor sedan var det ett annat tema man samtalade om varvat med trubadurlåtar och en annan gång repriserades en gudstjänst från förra året om att det var 50 år sedan de första kvinnliga prästerna togs i bruk i Svenska kyrkan.

Vart tog det lilla kyrkoåret vägen? Ingen som vet! Ingen som vet!

gnolade jag under hempromenaden.
Andra tankespår kanske jag vittnar om en annan vacker dag.


* Beteckningen scoop har sistlidna dagar förekommit på bloggarna sandahl trampar på och tobbe lindahl – länkar finns längre ned till höger.
** Prydlig blandning av hund begraven, ugglor i mossen och skelett i garderoben.
***  Jadro har varit familjens namn på den den P1pratande apparaten ända sedan äldsta dottern var i åldern då hon ännu inte kunde prata rent.


Kommentarer
Postat av: Tobbe

Rätt så att vara ute på skidor denna dag. Min förre chef fd kh i Nederluleå sa alltid "om det inte är soligt andra söndagen i februari så får luleborna inte ut skidorna detta år". Gäller det även Älvsbybor?



Fel så. Det är bara på Sandahls blogg som ordet scoop förekommit men det sk scoopet (enl honom) var på min blogg.



Rätt så. När du konstaterar att kyrkoåret på div ställen försvunnit. Välkommen till Hertsökyrkan. Där firar vi kyrkoår enligt evangelieboken året om. Närmast itur står askonsadagsmässan.

2010-02-14 @ 23:21:43
Postat av: bloggaren själv

Jag gissar att det är så i Hertsökyrkan. Jag tror dessutom att det ofta eller oftast eller rentav alltid i de flesta lokala församlingar är så att man håller fast vid kyrkans år. I Älvsbyn är det definitivt så vilket innebär att mitt hemmavarande gett mig inblick i en i och för sig lite annan värld.

Jag gissar att det är när man skall göra "jadro" som man spänner till det under devisen "nu måste vi hitta på nåt" och så blir det som det blir. En eller två kyrkoårsbrytare per år per församling gör ju inget i sig men när detta från flera församlingar sammanfaller i P1 - vilket jag gissar sker - blir det sammantagna faktiskt nästan vämjeligt - ibland.

2010-02-15 @ 15:45:08
Postat av: Ann O Nym

Undrar om inte den där skolprästen på Äfhs kommer att göra någoting xtra som bryter kyrkoåret, ev efter önskemål från tjifen RM, om televisionen å jadron önskar sända gtj eller helgsmål från skolan

2010-02-15 @ 18:27:02
Postat av: Ann O Nym

tjifen RA ska de va

2010-02-15 @ 18:43:23
Postat av: Kyrkvärd som var där

Söndagens temagudstjänst På psalmens vingar, var en fin blandning av körsång, gemensam psalmsång och solosång. Fastlagen kom ändå fram tydligt i kh:s predikan och till yttermeravisso vad som komma skall.

Även jag var på glid denna dina soliga söndags em, dock ingen skymt av bloggaren. Skogsmeditation på medelhög pulsnivå är bra för fysiken, psyket, och blodtrycket.

2010-02-15 @ 21:31:50
Postat av: SvBG

Jag håller med dig om detta med kyrkoårets död. Jag som trodde att fastlagen var fastslagen, s a s...

2010-02-15 @ 23:34:08
URL: http://www.svenbertilgrahn.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0