stigstrombergsson

En präst som är betydligt yngre än jag – Pär Parbring – skrev för en tid sedan ett inlägg på sin blogg* för att uppmana till samtal om framtidens kyrka. Det ämnet är med förlov sagt vidlyftigt och någon kommenterade hans passning med en länk till vad som skrivits på kommentatörens egen blogg. Seende detta utlovade jag att göra sammarlunda vilket jag inte gjort. Denna försummelse blev jag påmind om när jag för någon dag sedan läste Pärs då senaste inlägg.

Framtidens kyrka – och han funderar i ett tjugoårsperspektiv...

Det är för långt för mig. Visserligen lär jag enligt den samling av 130 lösryckta Stig-repliker en av höstens grundkursare sammanställt någon gång ha hasplat ur mig det begåvade: ”Hm, om 50 år… då är jag 107…” men faktiskt tycker jag tjugo år är för mycket!
Varför jag tänker så beror nog på att jag inte riktigt kan eller vill föreställa mig tillvaron bortanför den punkt jag har mänsklig möjlighet att påverka**. Om tjugo år är jag nästan 80 – om jag fortfarande är på banan. Så tio år blir mitt sikte! Alltså ett par tre år efter min pensionering. Vad ser jag då?

När jag hade hunnit såhär långt kom jag att fundera vidare efter några tanketrådar som bland annat gav avsnittsrubriker som En imploderande kyrka, En förledande kyrka – del 1 och del 2 samt kanske nåt till av samma uppmuntrande karaktär.
Kommen så långt gjorde jag halt i mitt tänkeri och undrade: Är jag såhär negativ!! När jag läste vad jag skrivit och tänkte på vad jag skulle skriva fann jag mig vara rent destruktivnegativ – typ. Och det är jag ju inte. Tvärtom är jag ju en glad lax som i kyrkliga utvecklingsfrågor bara kan förefalla vara något mitt mellan småsur och rejält härsken.

Dödsrikets portar skall inte bräcka Kyrkan! 

Det har gällt i alla tider, kommer att gälla om tio år och också om de tjugo åren som den andre bloggaren lade som perspektiv. Det gäller den kristna Kyrkan och då den Svenska kyrkan är en del av och ett uttryck för denna Kyrka delar den hennes obräckbarhet – faktiskt.

Egentligen är bilden om dödsrikets portar intressant. Ofta tänker vi i bilden att Kyrkan – både den kristna och den speciellt svenska – är under attack från motståndare av mer eller mindre läbbigt slag. Som om kyrkan var en befäst stad där porten är den mest befästa punkten som de runt omkring staden kryllade belägrarna angriper. Och dessa är en blandning av liberalteologer, sekulariserande kyrkopolitiker, lagstiftare, djävlar, demoner, folk med upplevelseinriktad New-Age mentalitet, lagiska evangelikaler och känslosvärmare av alla slag.

Men det är ju inte så det är.
Det är inte den attackerade Kyrkan det handlar om utan den attackerande.
Kyrkan med Kristus i ryggen, han som har all makt i himmel och på jord, angriper till och med själva Döden i förvissningen att Dödens starkaste kraftpunkt kan brytas ner.

Utifrån detta – att Kyrkan tror på den Uppståndne som levande – ser jag positivt på framtiden. Visserligen kan jag tänka om tiden efter min pensionering Efter mig syndafloden! men det är bara gammelmansprat. Om tio år är Jesus fortfarande uppstånden, Förlåtelse ges till människor, Dopet införlivar folk med Kristus och i Mässan ger Kristus sig själv till lemmarna i sin kropp – och Bibeln är fortfarande Guds ord.

Fast strukturerna där detta skall ske, statistiken kring, procenter hit eller dit, anställningsvillkor, folkförankring och ekonomi kan ju vara helt andra än idag. Kring sådant kan det vara anledning att vara både surmagad och härskentänkt – men det är som en annan sak.

Med denna framtidstanke önskar jag läsarna ett GOTT NYTT 2011
samt avstår från att ge en tillbakablick på 2010 – framsynt som jag är.

---

* Kanske behöver det inlägget läsas.
**  Vänner av sanning och hederlighet säger säkert att jag redan nu är bortom påverkansfältet då jag faktiskt knogar mot 60 och framlever mina dagar som skolpräst och lärare på en folkhögskola i Norra Norrlands inland fjärran från de kanslier och pastorsexpeditioner där beslut tas, fjärran från det inflytande som kommer av att vara anlitad av dem som menar sig driva utveckling och hantera framtid.
Som om Norra Norrlands inland inte vore tillräckligt befinner jag mig just nu nyårsfirande - med lätt bloggeri - i Björkliden djupt inne i Norra Norrlands fjälltrakter.