deckarflöde
De fösta åren av min levnad tillbringades mediamässigt med Sveriges Radio som etermedia. Program 1 och Program 2 noga räknat fast 3-an tillkom efter några år. Programkonsumtionen var Småbarnskvarten i P1 varje morgon 08.15 och Barnens brevlåda med farbror Sven en eftermiddag i veckan – tror jag. I övrigt innebar etermediabruset att råka höra vad föräldrarna valde att lyssna på typ Nyheter med dagens eko 17.00*.
TV4 tillkom – men då var jag ganska stor – och därmed var etermedie-situationen etablerad för flera år framåt och gav en lagom intressant mix av naturprogram, nyheter, filmer, serier av olika slag. Bland deckare var det amerikanare som Colombo, Baretta, Kojak, Spanarna på Hill Street som dominerade men ibland utmanades de av engelska klurigheter som till exempel den med kommissarie Daglish. Den enda svenska deckare jag minns var en gammal svartvit historia som hette Halsduken eller nåt sånt.
I och med att bara tre kanaler nu bara är ett minne blott har deckarflödet blivit oändligt och jag har utvecklats till en fena på att lösa mysterier, ana konspirationer samt hitta både ledtrådar som finns och inte finns. Britterna har kommit på bred front: Morse (numera efterföljd av Lewis), Mördare okänd, Morden i Midsomer, Lynley är bara några exempel. De amerikanska har tippat antingen åt det ganska ointressanta pang-bom-dunder-explosion-käftsmäll-aktion-hållet eller i riktning KLSSP** med Jordan och numera Bones i spetsen***.
Om alla dessa kan nu sägas att de vad det verkar går på minst tre kanaler som ingalunda är i takt med varandra utan befinner sig i olika faser av karaktärernas relations- och intrighistoria. Någon kanal kör ett eller två avsnitt i veckan medan andra nöter på med ett varje dag. Själva deckarföljandet blir i sig ett pussel och mysterium och då livet inte enbart innebär zappande i vardagsrummet kan inget av det myckna egentligen längre följas.
Det som borde vara en rikedom skapar alltså i stället irritation och otillfredsställelse vilket gör att jag dristar mig att travestera Mästarens**** ord till följande visa utsaga:
”Vad hjälper det en människa om hon kan se alla världens deckare men inte kan följa en enda?”
* Pappersmässigt ankom Norrländska Social-Demokraten dagligen och vuxenveckotidningen var kooperationens blaska VI samt en och annan gång den helt ointressanta tidningen Femia inhandlad av min moder. Rent privat konsumerade jag då jag blev läskunnig Kalle Anka & Co, tidningen Sveriges barn som jag fick i söndagsskolan – ganska tråkig egentligen – samt den i vanliga skolan distribuerade Lyckoslanten med sensmoralseriefigurerna Spara och Slösa. Den ersattes av den mer mellanstadiemogna Kamratposten i samma veva som jag böt Kalle mot Fantomen.
** KLSSP står för Kluriga Lätt Socialt Störda Patologer.
*** Svenska deckare – och danska och norska – har ju också intagit rutan med denna måndagskvälls Morden i Sandhamn som senaste tillskott.
**** Mästaren är alltså Jesus – om nu läsaren inte fattat det.
