ord & tanke
Språket har makt över tanken!
Så brukar man säga. Val av ord blir därför inte oviktigt vare sig det sker medvetet eller av bara farten. Orden bär nämligen med sig lite mer än vad de säger – förutom det de säger.
Detta var ett djupsinnigt konstaterande i en liten paus från undervisningen och samvaron på det konfafotbollsläger som Lokala Världsbladet idag väljer att artikla om här och som fyller dagarna för tillfället. Vad det leder till för beteende- och livsförändring hos mig vet jag inte men i morse tog jag mig själv på bar gärning läsandes sportsidor i tidningen. Brukar aldrig ske!! Eller i vart fall väldigt sällan. Hockey-VM och liknande förlustelser kan innebära en och annan artikelläsning men annars är det bara elitseriehockeyns tabell som ibland får uppmärksamhet.
Konfafotbollslägret innebär verkligen full kubbning för de som deltar. Ungefär fyra timmars undervisning per dag samt två dagliga träningspass ger faktiskt ganska full dag. Bra är att ledarstaben är differentierad till de olika delarna.
Denna verksamhet – och annat jobb – har inneburit att det gått för denna blogg osedvanligt flera dagar sedan senaste inlägget, vilket också kommit att påtalats i en kommentar till förra inlägget.
Språket har makt över tanken! Så brukar man alltså säga.
Därför blir det viktigt att vrida och vända på ord för att kunna se underliggande – kanske omedvetna – attityder. Jag brukar tycka det är kul att göra så. Dessutom tycker jag det är ganska kul att ibland medvetet, alltså för själva vridningens skull, vända språket och se om nya betydelser uppkommer.
Som ett exempel på detta kan jag nämna de år jag arbetade som stiftsadjunkt, alltså hade ett uppdrag på det kyrkliga regionalkontoret Stiftskansliet. Där – men också i församlingarna – var det inte ovanligt att man pratade om uppe på eller inne i Stiftskansliet och ute i församlingarna. Man sa aldrig nere i församlingarna men ord som stiftsnivå och församlingsplan medförde ändå associationer i den riktningen. Sedan var det naturligtvis uppe på rikskyrklig nivå.
Jag roade mig dåförtiden med att för egen del vända språket så det skulle bli mer rätt – så som jag såg och ser det. Här borta på stiftet och inne i församlingarna och där borta på riks blev mitt medvetna ordval som det faktiskt hände att någon eller några upplevde provocerande. Jag för min del inbillar mig att orden så något modifierar otänkta hierarkisk-strukturella tankesystem*.
Tar man som ett annat exempel del av nyhetsflödet från Palestina-Israel den senaste veckan uppkommer samma fenomen. Israel besvarade Gazaattack har man till exempel kunnat läsa i Världsbladet och andra blaskor. På ett sätt är det givetvis korrekt just för det momentana ögonblicket men framställer inte själva rubriksättningen araberna som bråkiga och aggressiva och Israel som en defensiv part som (motvilligt) nödgas med dödlig eld besvara verkanslösa raketer?
I princip skulle ju rubriksättningen kunna vändas och till exempel lyda: Motstånd mot strypblockaden – raketer mot Ashkelon! men så skriver inte media. I vart fall sällan. Jag gissar att det av många skulle uppfattas som väldigt främmande pro-palestinskt och göra att Israel skulle kunna uppfattas som den expansiva pressande parten och raketskjutarna i Gaza skulle börja likna vilken patriotisk ockupantbekämpande Hjemmefront som helst – alltså så som de själva upplever sig**.
Språket har makt över tanken! Det är oundvikligt.
Därför finner jag som redan sagts en poäng i att ibland vrida språket för att se om nya eller åtminstone modifierade betydelser skapas. Och jag kan i nyss nämnda sak se att den nyhetsbeskrivning vi får ta del av egentligen i sin vanlighet är ganska omärklighet självklart pro-israelisk.
Nu förordar jag givetvis inte en 100%ig totalvändning av språket till att ensidigt ta den andra sidans språkbruk. Beslutad ensidighet innebär språkpolisiär hållning och det är bland det värsta jag vet. Men jag föreslår läsaren att i många olika sammanhang vrida – inte vränga – ord eftersom språket har makt över tanken.
I kväll kommer Tyra!!
* På en folkhögskola finns egentligen samma fenomen. När man säger inne på kontoret och ute i verksamheten anger man vad som är centrum och periferi på ett för en skola totalt felaktigt sätt. Givetvis skall det vara inne i klassrummen och borta på kontoret!
** I sanningens namn finns också rubriker som talar om Israel som den aktiva attackerande parten. Men texterna, förmedlade genom västerländska nyhetsbyråer framställer Israels åtgärder ändå som reaktioner eller svar – alltså en verkan av en (palestinsk) orsak.
