goda förvaltare
Idag började ett tvåveckors konfirmandläger på folkhögskolan i samarbete mellan skolan, Älvsby församling, KRIK (Kristen IdrottsKontakt) och Norrbottens fotbollsförbund. Ett tjugotal ungdomar från Luleå-Boden-Piteå deltar för att kombinera två goda saker: Konfirmation och fotbollsträning.
Lägret inleddes med att alla ungdomarna, deras föräldrar och hela ledargänget firade Högmässa tillsammans med lokalförsamlingen i Älvsby kyrka. I sammanhanget var jag betrodd att vara den präst som skulle ge ord åt de delar av gudstjänsten som inte formulerad i ritualet – alltså Beredelsen innan syndabekännelsen samt Predikan. Dessutom skulle jag välja psalmer*.
Nedanstående text är vad mitt manus kom att innehålla.
Egentligen är det nog två predikningar. Eller en tvådelad lång.
Beredelseord
Varje söndag har en överskrift, ett tema. Kollar ni i Psalmboken på sidan 1496 hittar ni dagens. Dels namnet på söndagen – 9:e efter Trefaldighet (som är söndagen efter Pingst som i sin tur infaller 50 dagar efter Påsk som är den största av alla helger och styr allt) – dels temat: Goda förvaltare. Om det handlar sedan på olika sätt de Bibelavsnitt som finns för idag. Vänd blad så hittar ni andra årgångens texter som kommer att läsas om ett tag. Lägg ett snöre där tills vidare.
Förvaltare.
Det känns som om ordet har med ekonomi att göra. Men är nog lite vidare. Handlar mer om att någon får i uppdrag att sköta om något för någon annan. Någon som skall fixa något för någon.
Om Gud tänker vi ofta att Gud är den fixaren!
Gud skall hjälpa dem som behöver. Dem som är oroliga, hungriga, sjuka, i krig, olyckliga, nervösa.
Det blir som om vi lämnar saker till Gud att förvalta – och gör det då när vi behöver det. Och då vi har det hyfsat bra behövs det ju inte så mycket. Och då glömmer vi Gud.
Och nog är det väl OK – inte att glömma Gud men att anförtro sig åt Gud. Men något missas. Detta att Gud gett oss något att förvalta. Anförtrott sig åt oss. Visat oss förtroende. Till och med gjort sig beroende av oss.
Det vi fått att förvalta är mycket – några exempel:
Tid. Vad gör vi av tiden? Använder den helt för vår egen skull eller – som Gud önskar – till nytta och glädje för andra människor?
Pengar – tänker man kanske först på. Vad gör vi av våra pengar? Använder dem helt för vår egen skull, egna verkliga och inbillade behov eller nöjen, eller – som Gud önskar – till nytta och glädje för andra människor som saknar vad vi äger och har?
Oss själva – alltså livet. Vad gör vi av oss? Hur ser vi på oss själva? Ska jag se till att jag får ut det mesta av livet eller ska jag – som Gud önskar – leva till nytta och glädje för andra? Familj, vänner, okända – till och med motståndare?
Hur är det förvaltat? Hur har du förvaltat?
Perfekt och alltid helt rätt? Eller har du förskingrat – alltså behållit för dig vad andra skulle haft – vad gäller tid, pengar, livet och annat?
Har du förskingrat – vi använder det ordet – är det läge att ändra på det. Första steget i ändringen är att erkänna det. Eller bekänna det som man brukar säga lite mer kyrkligt. I den bön vi nu skall be – syndabekännelsen. Vi ber den tillsammans men gör den till din bön.
Predikan – Lukas 12:42-48
Berättelsen var en liknelse. Påhittad story av Jesus. För att få oss att tänka. Och tänka efter.
Betydelsen är dessutom självklar. Alltså att den som fått något att förvalta skall ta ansvar för det och göra som det är tänkt – av den som gav uppdraget. Alltså Gud.
Och att den som fått mycket, vet mycket, kan mycket, har större ansvar än den som vet eller kan mindre. Med styrka kommer ansvar – typ. Det är ju också självklart.
Och det kan inte vara det som Jesus främst vill påminna oss om - rena självklarheter.
1. Gud har gett – och ger
Jag tänker att det i stället måste vara just detta att Gud gett, anförtrott sig, åt oss som är poängen. Att Gud visat – och visar – oss förtroende. Att Gud gjort – och gör – något för oss.
Gud har gett – och ger – oss livet, resurserna och tiden – de sakerna tog jag upp redan i början.
Gud har gett – och ger – oss jorden, naturen, världen att sköta om och förvalta.
Gud har gett – och ger – oss varandra att leva tillsammans med och samspela med.
Gud har gett – och ger! Det är poängen i berättelsen. Som beskriver Gud.
Ibland när vi tänker på Gud tänker vi på något avlägset. Långt ut i världsrymden och sedan tredje vintergatan till vänster – typ. Som inte bryr sig, inte känner, inte vill, inte tycker, inte agerar.
Sådan är inte Gud.
Gud betror. Är nära. Gör. Ger. Uppdrar.
Och som goda förvaltare har vi att svara upp mot det till 100% av vår förmåga. Därför att Gud är god!
En sak till – den viktigaste av vad Gud gav – ger:
2. Gud gav oss sig själv. Och ger oss sig själv. Tydligt och inkapslat.
Sug på den du: Gud gav oss sig själv. Och ger oss sig själv.
Gud såg människornas läge – att vi inte förvaltar livet, tillgångarna, varandra osv rätt. Att i stället för att tala sanning så ljuger vi. I stället för att älska hatar vi. I stället för att hålla vad vi lovar sviker vi. I stället för att bota skadar vi. Du kan själv hitta fler exempel på att vi och världen kommit snett.
Och för att lösa det tänkte Gud: Jag ger dem mig själv. En gång tydligt – och sedan inkapslat.
2a. Gud gav oss sig själv tydlig, en gång för alla när Gud valde att bli en människa som vi – alltså Jesus. Som botade, tröstade, vägledde, bjöd in dem som annars stöttes ut. Som var en god förvaltare. Som var Den gode förvaltaren.
Och som dessutom betalade för alla usla förvaltare. Gjorde så att fusket kunde förlåtas.
Det är viktigt: Gud gjorde något så att Gud skulle kunna förlåta vårt fusk. Inte tillåta utan förlåta.
Det var genom Jesus död och uppståndelse från de döda som Gud gjorde det. Genom korset – finns där på väggen – och uppståndelsen – avbildad där på altartavlan. Det är händelserna som är Guds stora gåva till en fuskande mänsklighet, myglare som du och jag.
Så – på så sätt – gav sig Gud tydligt där och då i och genom Jesus.
2b. Nu ger Gud/Jesus sig själv åt oss inkapslat – det är det sista i predikan.
En sak av detta har redan skett här i gudstjänsten: Förlåtelsen efter syndabekännelsen. Guds förlåtelse inkapslad i Yvonnes ord genom hennes röst. Och i Bibelns ord.
För de flesta av oss – så är det i Sverige – gav Gud/Jesus sig själv åt oss när vi döptes. Inkapslat i dopet fanns Jesus och allt han hade med sig: Också då förlåtelse, ett nytt samband med Gud, evigt liv.
Och i nattvarden kapslar Gud/Jesus in sig i bröd och vin för att på så sätt ge sig själv till dem som genom dopet börjat höra ihop med honom. Ny förlåtelse, närhet, liv.
Detta ger Gud oss att förvalta i förtroende. Och vi får vara goda förvaltare till detta – i tro på, i tillit till, i förtroende för Gud. Amen.
* Psalmerna var: Ingång 73, Lovsång 10, Graduale 37, Offertorium 62:2-5, Slutpsalm 285
Jag var där. En pedagogisk, väl genomtänkt/ genomförd och rik gudstjänst. Den tiden förvaltades väl.
Hur vore det om administratorn förvaltade denna blogg, det är nu snart ett dygn sedan han hade kunnat delge bloggosfären att han är LOST då han icke kan ange den numerära kvantiteten deltimmar innan ett visst etermedieprogram börjar