fäjsboksplosion
I en kommentar till förra inlägget varnades för språkliga nybildningar å denna blogg. Rubriken skulle kunna vara en sådan som avser plötslig explosiv volymökning av meddelanden på Facebook*.
Det började igår vid 16-tiden och accelererade under kvällen och under denna dag har det fortsatt. Orsaken är att de 20 konfirmanderna någon gång mellan 15.30 och 16.00 igår nådde de hem de enligt eget snack inte längtat till alls men jag gissar att väl inkomna i egna rum återsåg de sina datorer och kunde ta ett rejält återfall i cyberaktivitet.
Ganska naturligt egentligen. De hade ju varit utan datorkontakt med omvärlden i två veckor. Tänk det: 15-åringar utan datorer i 15 dagar!! Mobiltelefoner har de givetvis och vad det verkar näst intill fastopererade i handleden. Dessutom rör det sig ofta om i mina (outvecklade) ögon tämligen avancerade tingestar som verkar kunna göra allt utom att koka kaffe – vara ljudmaskin, filmkamera, stillbildskamera, surfverktyg, sms-relä och allt möjligt. Mitt i allt går de nog också att ringa med men det gör inte tonåringar för de har slut pengar i mobilen – normalförklaringen alla föräldrar möter då de med sina tekniska attiraljer ändå inte hör av sig hem.
Den konfisar som inte tidigare varit mina eller varandras kompisar på Facebook blev det snabbt igår eftermiddag. Hemkomna med kameror och mobiler fulla med bilder dröjde det inte länge innan statusuppdateringar, meddelanden, bilder, taggar, gillar-markeringar och kommentarer började forsa fram.
Riktigt kul att läsa faktiskt – även om jag erkänner att jag inte tittat på alla bilder alla lagt upp. Särskilt kul är att de verkar tycka att de haft kul och trivts på lägret. Och att de redan saknar varandra, till och med (i ett fall) saknar att bullersamt bli väckt för att äta frukost klockan åtta.
Hur de fotbollsmässigt utvecklats kan jag inte bedöma. Det kommer att visa sig i respektive lag. Att de hittat gemenskap och vänskap är odiskutabelt. Att de varit i situationen då man får fundera mycket mer än andra veckor kring det här med Gud, tro, Jesus å allt är också odiskutabelt. För några (tror jag) var nog det näst intill helt nya funderingsämnen, för andra åtminstone intensivare.
En sådan situation påverkar. Vill man kan man prata om grupptryck men jag tror situationspåverkan är ett bättre beskrivning. I princip är sådant inte fult eftersom det är oundvikligt. Alla situationer påverkar. Ställs frågan Är du kristen? på en skolgård är den situationen sådan att man påverkas i en nej-riktning. Saken är i praktiken lika avlägsen som om man skulle fundera över gränsen mellan ryska och amerikanska fiskezoner mellan Alaska och Sibirien. Den är bara inte alls – typ.
Hamnar man då i Beringssundsområdet blir ju frågan mer relevant. På samma vis blir det ju kring det här med tro när man är på konfaläger där situationen är sådan att frågan, ämnet, är naturligt. Och man kommer på – i flera märkbara fall – att man nog tror mer än man tror att man tror fast man innan (och i början av lägret) inte trodde att man trodde alls – eller bara lite i smyg.
Vara hur det vill med dessa djupa konfaledarfunderingar om situationspåverkan och hur den kan yttra sig. Det känns i vart fall uppmuntrande för den gamle konfaprällen att de verkar så glada och nöjda. Och att de vill ha en som vän på Facebook.
Barnbarnet Tyra fick idag farfar- och fasterbesök.
Film kommer i morgon på ANDRA BLOGGEN.
* Den uppmärksamme läsaren ser säkert att formuleringen är en tårta-på-tårta-formulering. Kanske till och med en tårta-på-tårta-på tårta. Är något explosivt innefattas ju både ett drag av plötslighet och egenskapen volymväxt. Ändå ville jag rada orden ty det var omfattande det som skedde.
