stigstrombergsson

Att som det heter ”vara på nätet” blir alltmer en sammansatt historia vad gäller både privat och arbetet – och den alltmer växande gråzonen där emellan. Det blir flera så kallade plattformar eller nätvägar jag använder och ett par av dem hamnar i någon sorts balanskonkurens med varandra.

Ta till exempel det här med Facebook. Där har jag nu 143 så kallade vänner vilkas inskrivningar jag kan läsa. Dessutom kan de läsa vad jag skriver där – vilket (inom parentes sagt) inte är mycket. Någon kort notis då och då bara eftersom min Facebooksskrivarklåda är av mycket lindrig art i vart fall om jag jämför mig med till exempel de konfirmander jag hade nöjet att få arbeta tillsammans med i början av denna månad.

OBServera vad jag skrev, käre läsare: …nöjet att arbeta tillsammans med...

Det är viktigt det!! Nog skall i sanningens namn erkännas att när tvåveckorslägret var slut och mässan med konfirmationen var genomförd så pustade jag ut. Tyckte det var skönt – typ. Så är det ju alltid när ett projekt avslutas. Men jag tycker att det var ett nöje att efter 20 års nästan totalt uppehåll få ha att göra med en klase 15-åringar igen. Jag saknar faktiskt fotbollskonfisarna och denna min saknad botas inte utan får snarare näring av att jag märker av dem på Facebook – som mina vänner.

Nu kan sägas att mycket av det som sker och görs på Facebook fattar jag inte alls. Gilla hit och gilla dit och grupper och länkar och spel och den onde och hans moster. Jag bara hoppar sådant och skummar sedan annat. Ändå är det som småkul att kunna konstatera att en person som jag inte sett på år och dar ägnat hela sommaren åt att måla sitt hus, vad det verkar strukit en bräda om dagen. Eller att en annan – i det fallet en sydsvensk prästkollega – har haft sin cykel trasig och oroat sig våldsamt över hur den skall kunna återställas i gott skick.

Just nu har dock Facebook accelererat i intresse alldenstund några av de elever som förra läsåret gick skolans Volontärlinje rest ut för att i dryga ½året arbeta volontärt i Sydafrika, Malawi och Göteborg. Beroende på deras internetmöjligheter kommer jag att kunna (åtminstone) följa dem via Facebook samt deras enskilda bloggar. Detta blir och är bra ”följeplatser” men tyvärr inte jättelämpliga forum för ömsesidig dialog och reflekterande samtal. Kanske kan här andra verktyg på nätet fungera som bärret redskap.

I någon mån tror jag att mitt Facebookande inverkat menligt på mitt bloggande. Men bara i någon mån. Bloggandet påverkas ju också av vad som kan tänkas vara för handen att blogga om.

Valrörelsen på riksplanet har jag inte gett mig in i men hoppas på ett regimskifte i höst. Lokalt är ett regimskifte politisk utopi – vet inte ens om jag vill det – men det vore inte fel om det (s)tora partiet kunde förpassas till läget att inte ensamma ha egen majoritet i fullmäktige. Skulle tvinga fram mer prat och mer eftertanke, tror jag. Så långt ämnena Politik och Lokalsamhället.

Kyrkligt händelser – kategori Församling – ger inte så mycket värt att beblogga. Detta märks också på andra bloggar, till exempel de jag länkar till till höger ganska långt ner. Kyrkomötet skall i och för sig träffas senare i höst men inga stora tunga frågor skall dryftas där så det känns som inte aktuellt att filosofera kring sådant.

Predika gör jag ganska sällan vilket innebär att blogginlägg med sådant saknas.

Böcker läser jag och de ger inlägg i kategorin Predikaren 12:12. Just nu håller jag på med tre-fyra stycken så snart kommer det nog något om Slaveriets historia volym 3, Japans historia, Förnyarna och The moral teaching of the New testament – den sistnämnda kanske mest hör hemma under kategorin Exe-geten bräker.

I morgon kommer höstens upplaga av Svenska kyrkans grundkurs vilket nog kommer att beskrivas under kategorin Folkhögskola. I förrgår utvärderades vårterminens experimentkurs tillsammans med folk från stifts- och rikskyrkan och nu är det alltså dags för en ny omgång – men en ”vanlig” sådan denna gång.

Min senaste – och mycket viktiga – kategori Farfar funderar skulle kunnat ha fått ett inlägg i fredags då jag efter träffen på Stiftskansliet svepte förbi för att hälsa på barnbarnet Tyra. Filmkameran var dock glömd hemma i Älvsbyn men tösen var givetvis glad och söt som alltid.
Värt att nämna är väl också att jag mellan stiftet och Tyra visiterade min gode vän Torbjörn Lindahl som utfodrade mig med lunch och ett par timmars samtal samt lånade mig boken Förnyarna.

En blogg behöver för att vara intressant åtminstone en viss frekvens av inlägg. Därför har jag som pliktskyldigast knapprat ned denna drapa av Allmänt innehåll söndagskvällen den 29 augusti 2010. Visst vet jag att frekvens inte betyder intressant utan också kan betyda rabblat nonsens men hög inläggsgleshet skapar definitivt ointresse hur bra de sällan skrivna än är – och därför skrev jag.