stigstrombergsson

Ett par kommentarer till förra inlägget är en faktor bakom detta inlägg.
En annan blogg som en av kommentarerna länkar till är en annan.
Och sedan finns det givetvis fler anledningar.

När begreppen folkkyrka och folkkyrkoteologi diskuteras tycker jag att man ofta pratar förbi varandra och kanske menar olika sak med samma ord. Dessutom är det inte oviktigt var diskuterarna uttalat eller outtalat själva befinner sig. Vilka perspektiv de har – typ.

Så kan till exempel frikyrkliga – den angivna bloggen är ett exempel på detta – både tydligt ange och omedvetet utstråla ett utifrånperspektiv på Svenska kyrkan. Då, när man tillhör ett sammanhang som ser sig som ett utifrånalternativ, är det naturligtvis mycket begärt att man kan – ibland inte ens vill – se, bedöma och förstå vad som händer och sker. Man ser ju på det utifrån och givetvis är det då ytan man betraktar och det ger en bild. Till detta vill jag inte underskatta lusten hos en del frikyrkliga att se reporna i den svenskkyrkliga lacken eftersom det just är sådana repor man med rätt och orätt haft som en del av buketten anledningar till att bryta sig loss och bilda eget samfund.

Perspektivet är alltså viktigt!
Liksom vilken karta man brukar. Därav bilden.

Utifrån det resonemanget säger – rättare sagt skriver – jag vad jag flera gånger tidigare har sagt/skrivit: Svenska kyrkan har, äger och uttrycker en kristen evangelisk och luthersk teologi. Det är den teologin hon har i sina dogmatiska bekännelser och uttrycker i sitt sätt att fira olika gudstjänster, i den sångsamling hon beslutat använda osv. Enskilda personers uppfattningar i enstaka frågor – om så än ärkebiskopars – är inomsvenskkyrkligt sett inte med nödvändighet kyrkans tro. De har helt enkelt inte makten att definiera den. Därför bör den som undrar vad kyrkan lär mer ägna sig åt att till exempel analysera hennes gudstjänst – så som hon ber – än ta fasta på hur man (ofta i andra hand) uppfattar rapporter man läst i pressen om vad enstaka personer (eller flera) uttalat i någon enskild fråga. Utifrån detta är det alltså så att Svenska kyrkan tror, lär och bekänner: …avlad av den Helige Ande, född av jungfru Maria…  och …återkommande till att döma levande och döda… vad än någon som anses viktig än säger.

Med ett exempel till vill jag söka belysa vad jag menar.

I bloggen som fjärde kommentaren till förra inlägget länkade till för en pingstpastor ett resonemang om att Svenska kyrkans präster på grund av att folkflertalet tillhör kyrkan skulle vara pressade att förkunna sina icke troende kyrkotillhöriga till lags och i kraft av detta välja att vara lösa i det teologiska hullet.
Jag tror inte det är så! Att församlingarnas styrelser – kyrkoråden – eller stiftens tillsyns-funktioner – domkapitlen – agerar utifrån vad präster säger i predikstolen är extremt ovanligt! När det i enstaka fall sker finns det – oftast men tyvärr inte alltid – fog för det och ett ingripande behövs eftersom också en präst kan missbruka vad som brukar kallas predikstolens frihet*.

Jag tror att det just är utifrånperspektivet som gör att den bloggande pingstpastorn resonerar som han gör. Han som utifrån hans kyrkas organisation har en annan och ofta närmare relation till ”sitt folk” kommer att tillämpa det på ett annat sammanhang och landar då faktiskt på sidan om verkligheten.

Jag har i min tur ett utifrånperspektiv på frikyrklighet så jag vet ju inte om det jag nu påstår är korrekt men rent hypotetiskt kan jag ana att kanske står en frikyrklig förkunnare verkligen inför frestelsen att stryka sin församling medhårs så den inte krymper så att han/hon förefaller misslyckad eller det blir så få kvar att lönen kommer i farozonen. Eller att man av hänsyn till några i församlingen som är stora gåvo- och bidragsgivare väljer att parera. Men, som sagt: Jag kan inte säga att det är så. Utifrån sett kanske jag kan ana sådant. Eller gissa. Och gissa fel. Förhoppningsvis. Och att det generellt skulle vara så i frikyrkan tror jag inte alls!**

Med snacket om utifrånperspektiv menar jag inte att frikyrklig kritik av Svenska kyrkan inte skulle vara befogad. Långt därifrån! Med det menar jag att den faktiskt inte sällan är fördomsfull och oinformerad, kan rentav bära drag av skadeglädje. Men sådant är inte helt överraskande eftersom det rör sig om resonemang ur ett utifrånperspektiv.

Kommentarfrågaren utifrån förra inlägget undrade över sambandet Rosenius och den blogg han länkade till. Sannolikt har jag inte besvarat den frågan utan skrivit om något annat. Viktigt att veta är att Rosenius inte kände till frikyrkor som vi gör. Hans skrivande och agerandet var helt inom en rörelse som existerade inom ramen för Svenska kyrkan, de då enda tillåtna.

Till sist – för den mer läshungrige:
Om svenskkyrklig teologi, praxis och profil samt hur jag inifrån uppfattar den och dess kritiker med utifrånperspektiv har jag skrivit i många tidigare blogginlägg. En del av dessa är:
vanka i vankelmod då vank vankas – 1 (2008-12-06)
vanka i vankelmod då vank vankas – 2 (2008-12-06)
evangelikal intolerans 2 (2009-01-26)
bbb – bloggens bitvisa besked (2009-01-29)
skäl att högakta (2009-01-30)

---

*  Exempel på sådant kan vara att labil präst begagnar sig av predikan för att göra personliga utfall mot enskilda personer eller att någon i löjlig dager framställer annan form av andlighet än den han/hon själv har. Sådant är givetvis fult och upprepas sådant måste ju sådan präst tas i hampan.
**  Dock vet jag från säker källa att åtminstone en målgruppshänsyn tas i frikyrkliga samman-hang. Tidningen Dagens nyhetsbevakning av händelserna i Mellanöstern undviker att kritisera Israel för övervåld, bosättningspolitik och murbyggen eftersom stor del av dem som prenumererar på tidningen inte vill ha Israel-negativa meddelanden. Fel eller inte?? Money talks!