stigstrombergsson

Jag tror att jag vid något tidigare tillfälle här på min blogg nämnt att jag fått förtroendet att ingå i en grupp som tillsammans med biskopen skall tänka och föra samtal i en del frågor. Har jag inte nämnt det så nämner jag det nu och har jag skrivit om det förut kan jag ändå rimligen inte förutsätta att alla läsare på denna blogg är eviga återfallskroniker eller – om så vore – behäftade med ett hästminne som kommer ihåg allt som stått här de två-tre-fyra senaste månaderna. Alltså nämner jag det igen: Jag fått förtroendet att ingå i en grupp som tillsammans med biskopen skall tänka och föra samtal i en del frågor.

Det vi skall prata om är inte vadsomhelst eller vad som plötsligt faller oss in utan gruppen finns av en anledning och har en avsikt.

Anledningen är att ett antal så kallade tankesmedjor hållits i stiftet utifrån bland annat att ganska många av en minoritet av de kvinnliga kollegorna som svarat på en enkät angivit att de upplevt sig diskriminerade. Tankesmedjorna var bra och medförde bland annat insikten att det kan inte vara så enkelt att det är de så kallade kvinnoprästmotståndarna som står för diskrimineringen utan att den har mer djupgående orsaker. Roten till systrarnas upplevelse står snarare att finna i en mer allmän mullig-mansgris-mentalitet hos många, inte minst många män, som är för kvinnliga präster.

Avsikten med samtalen i gruppen är att en noggrann antecknare skall få stoff till ett material som kanske kommer alla i stiftet kyrkligt anställda och förtroendevalda till del vid en bautastor gemensam fortbildning till hösten.

Biskopens tanke med samtalen är att ”reflektera över hur vi som kyrka skulle kunna ge ytterligare perspektiv över grundtemata som övertygelse, jämställdhet, godhet och arbetsmiljö” samt ”hjälpmedel för detta i vår dopteologi och i våra olika bibliska bilder av församlingen som kroppen, trädet, byggnaden och så vidare”.

En gång har vi mötts – typ 8 personer – till ett givande samtal till vilket två i gruppen fått uppdraget att leverera några förtänkta tankar till utgångspunkt för träffen. Nu på fredag är det tänkt att vi skall mötas på nytt. Nu är jag en av de två som fått en förtänkeuppgift kring orden övertygelsekultur, godhetskultur och dopteologi.

Ett aber i sammanhanget är att jag inte kommer att kunna delta!
Jag kommer inte att kunna fullfölja min uppgift och motsvara förtroendet.

Jag gillar inte att behöva backa ut från tockenadäringa ting och detta gjorde att jag i morse riggade upp familjens digitala videokamera – som inte använts på över 1½ år – och satte mig i soffan och lät mig själv spelas in på film. Alltså det jag tycker känns angeläget att säga kring nyckelorden ifråga. Försedd med vinjettext kopierades det ännu inte Oscarnominerade materialet till en skiva som snigelpostats till Luleå för att vara framme innan fredag. Snigelposten blev alternativet eftersom rysaren är på ungefär 80 megabajtar som fick mäjlprogrammet att bäcka ihop alldeles.

På denhär bloggen vet jag inte hur man lägger ut film.
På ANDRA BLOGGEN fungerar det dock och i ett inlägg betitlat en soffpotatis filosoferar kan den sysslolöse ta del av en knapp halvtimmes internethackande funderationer kring orden övertygelsekultur (med en utvikning om trovärdighet), godhetskultur och dopteologi.