Ogärna men nödvändigt bekänner jag att jag är med på fäjsbåck. Minns jag rätt har jag erkänt detta tidigare. Varför jag är med vet jag fortfarande inte och vad man ska ha sitt deltagande till vet jag inte heller. Ändå är jag där vilket innebär att ungefär 30 minuter – detta är inte tidsangivelse som handlar om kvällens avsnitt av LOST – per dag vistas jag i den nämnda digitala miljön för att ytligt och översiktligt ta del av vänners göranden och låtanden. Och det verkar sannerligen vara mer låtande än görande.Så vittnar någon vän om att han eller hon märkt att solen skiner. Helt enastående iakttagelseförmåga som skapat ett vetande det bara är så viktigt att dela med sig av. Någon annan tänker dricka kaffe och väljer att göra denna unika tilldragelse känd bland alla sina bekanta. Ännu någon annan spelar både ett och flera mystiska spel och rapporterar att man avancerat flera lävvlar i jakten på jag-vet-inte-vad.
Grupper är något många går med i och i flera fall verkar det som om man önskar vara med i så många sådana som möjligt. Varför behövs garderober när det finns golv? är en retoriskt frågeformulering på en grupp som flera mestadels yngre personer är med i och den rubriken verkar i alla fall seriös jämfört med vad som står till buds.
Själv är jag inte med i många grupper alls!
Undersökningar – så kallade Quiz – blir man ideligen tipsad om. Eftersom jag är en mogen person struntar jag naturligtvis mestadels i allt sådant men när jag idag ställdes inför frågan Hur väl känner du dig själv? lät jag mig förledas att klicksvara* på sju-åtta töntiga frågor vilket gav följande personlighetsbeskrivning som resultat.
Du är den folkvalda kanske inte alltid den populäraste i alla lägen - men diplomat rakt igenom. Du är mellanbarnet och fick aldrig som du ville när du var mindre. Men allt detta tar du igen nu. Du är den som dina vänner avskyr men älskar på samma gång. Du nöjer dig inte med det du har idag, du vill utvecklas och klättra i hierarkin.
Ställd inför denna nätsanning tänkte jag:
Mellanbarn är jag inte! Jag är en ett-ling utan vare sig äldre eller yngre syskon.
Hierarkisugen är jag inte heller. Hade jag varit det skulle jag väl inte sitta som skolpräst på en folkhögskola i norra Norrlands inland. Vore jag klasklättermushierarkiker skulle jag i en betydligt mer upphöjd position behöva att folk säger och bedyrar att jag HAR rätt. Sådan är inte jag! Jag nöjer mig med att verkligheten med tiden faktiskt visar att jag FICK rätt. Dessutom har jag aldrig aspirerat på så kallade högre tjänster i kyrka eller samhälle.
Men det bittraste var faktiskt bilden man skulle förknippa med mina angivna egenskaper. Att jämföras med Reichführer Friedrich Reinfeldt gillar jag inte alls. Huvva! Dessutom har ju stackarn ingen kalufs kvar.
Med detta vill jag meddela att det återstår 407 minuter till kvällens avsnitt av LOST.
* Tekniskt skedde detta på arbetstid vilket bekymrar mig föga. Mitt nätsurfande på bloggar, diskussionsgrupper och annat mixar på ett förunderligt vis fritidsintresse med arbetsrelaterade ting och generellt finns för mig som präst och lärare en ganska diffus rågång mellan arbetstid och fritid. Inlägg å min egen blogg författas dock icke när jag borde göra rätt för lönen utan sedan jag knegat klart eller kompar. Eller som idag då jag deltidsjobbat hemifrån på grund av upplevd hals½krasslighet – därav bilden.
Kommentarer
Trackback
