stigstrombergsson

I mitt förra inlägg, ädle Bloggläsius, behandlade jag egna funderingar kring huruvida jag själv som väljare skulle komma att delta i det stundande kyrkovalet eller inte. Efter en stunds filosoferande landade jag där jag brukar landa och kommer därför att lägga valsedlar i kuvert den 20 september. Några skäl att innan den dagen brevrösta eller förhandsrösta har jag inte utan jag väntar tills det gäller.

Då jag alltså planerar att rösta inställer sig detta långa inläggs huvudfråga:

vilka rösta på eller inte? - lokalt

Igår damp det i brevlådan ner, tillsammans med annan reklam, det första brevet från en av de tre nomineringsgrupper* som har ställt upp kandidater i det lokala och grundläggande valet. Att det brevet är viktigt är viktigt att säga eftersom det gäller församlingen och i Svenska kyrkan är det så, enligt regelverket Kyrkoordningen, att församlingen är den grundläggande nivån. Där händer det som för kyrkan och kristen tro är av avgörande vikt. Där förverkligas (eller inte) kyrkans syfte att föra människor till och vidare i kristen tro och gemenskap. För detta syfte är kyrkan sänd i världen och i lokalsamhället. Och i församlingen utför hon de grundläggande uppgifter som hör till denna mission: fira gudstjänst, undervisa och utöva diakoni.

Av denna anledning är valet till församling det viktiga valet – enligt min mening. Och det val som störst vikt bör läggas vid. Det var också av den anledningen jag själv ställde mig till förfogande att kunna väljas 2005 och 2001 samt innan dess en mandatperiod i början av 90-talet. Det är också därför jag aldrig tänkt tanken att kandidera på de mer perifera stifts- och riksnivåerna**.

Det var (c)enterpartiet i lokal valsamverkan med (k)rist(d)emokrater i Svenska kyrkan som damp ner i lådan. Kvar att vänta på är ett (s)ocialdemokratiskt utskick som jag vet skall komma och kanske också något från (v)änsterpartiet. Det är dessa tre nomineringsgruppers personer och tankar om den lokala församlingen jag har att ta ställning till om ett par veckor. De tre grupperna finns också med kandidater till de mer avsides liggande regionala och nationella organen. På de planen finns också många andra nomineringsgrupper men då dessa inte förmått organisera sig lokalt tilldrar de sig inte mitt primära intresse***.

(c)enterpartiets och (k)rist(d)emokraternas program kom alltså i lådan. (s)ocialdemokraternas har jag fått korn på tidigare och ser jag till vad de två valmanifesten innehåller spår jag en hård, ful och sträng valrörelse med rappa replikskiften och verbal pajkastning. Någon annan gång!!
De två stora lokala grupperna går också denna gång till val på ungefär samma program. De har samma program som de gick till val på för fyra och åtta år sedan och som de inte tagit många initiativ till att genomföra och egentligen är det lika skojigt, upphetsande och spännande som att titta på när folk håller på att sluta röka. Om man ser till programmen alltså.

Fast man kan kryssa!! Välja person – typ!! kanske någon tänker.

Det är onekligen ett sant och intressant inslag i kyrkovalet. Valdeltagandet är ju så lågt att kryssandet kan spela roll för hur rangordningen blir på listorna och således vilka från de olika grupperna som kommer in i fullmäktige. Dock är inte kryssen bindande – bara vägledande – när det gäller vilka av dem som kommit in i fullmäktige som skall representera en nomineringsgrupp i kyrkorådet – alltså styrelsen – eller olika utskott. Då råder i princip allmänhetens fria åkning bland de invalda.

År 2001 röstade 1161 av 6692 (17%) av de röstberättigade. 2005 avgavs 916 av 6524 giltiga röster (14%). I år finns 6272 personer i röstlängden. Dessa kan förutom att välja valsedel kryssa bland de sedan tidigare år välbekanta (och ännu äldre) kandidaterna. Ungdomligheten – här menar jag under 60 år – lyser nästan genomgående med sin frånvaro och minst lyser den på borgarlistan. Vad gäller aktiv kyrklig förankring – alltså att de som vill väljas firar gudstjänst också när de inte går kyrkvärd eller det är något representativt på gång – är (c)+(kd) hyfsat men inte genomgående bra förankrade. Vad gäller (s)listan återfinner jag med något undantag inga bland de människor jag förväntar mig kan vara i kyrkan när jag går dit****.

Det är mitt lokala val-å-kval-läge. Kommer alltså att lusläsa de intetsägande programmen och sedan med pennan i hand eventuellt söka bidra till omrankning på den lista jag till sist väljer. Eller så blir det blank röst. Den 20:e vet jag.

---

*  Annorstädes alltid, men i kyrkan vanvördligen, kallade partier.
**  Intressant tycker jag det är att många så kallade kyrkopolitiska krafter uppfattar de regionala och nationella planen som högre nivåer. Jag menar att detta innebär att man låter sig färgas av denna tidsålders väsende om man får låna en Paulusformulering. I världens politik med dess diktan och traktan är det ju så att Riksdagsvalet har den helt överskuggande betydelsen och val till Landsting och Kommun ges jämförelsevis liten uppmärksamhet. I kyrkan är det dock – eller skall åtminstone vara – tvärtom med församlingen som den avgörande nivån och de andra planen som periferi.
***  I det mer sekundära stiftsfullmäktigevalet kandiderar förutom de nämnda tre grupperna också Frimodig kyrka, Folkpartister i Svenska kyrkan, Miljöpartister i Svenska kyrkan, Moderata Samlingspartiet, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan, Sverigedemokraterna, Vänstern i Svenska Kyrkan och Samernas väl i Luleå stift. I valet till kyrkomötet på det avlägsna nationella planet har jag att välja på samma nomineringsgrupper som vad gäller stiftet minus Samernas väl.
****  Inför nomineringsarbetet i våras uppmanade (s)partiets länsdistriktet arbetarkommunerna att för att få mer engagerade representanter till sina listor rekrytera personer som var kyrkligt aktiva även om de inte var partiaktiva. Älvsbysossarna har inte gått på partidistriktets linje.