skogsklokig

Skogstokig är ett ord jag ibland hört mina döttrar använda. Utifrån sammanhangen verkar det ha att göra med att de är frustrerade över något och precis står inför att börja klättra på väggarna, gå i omloppsbana, explodera eller tugga i sig hallmattan.

Skogsklokig är en för dagen språklig innovation lämplig att diagnostisera den själsliga och intellektuella balans som infinner sig hos mig när jag plockar bär – denna dag lingon. Läsaren kan inte ana vilken tänkare det blir frågan om när jag i min ringa person lufsar mellan tuvorna.

Vad tänkte jag då på – förutom att det faktiskt var ovanligt glest med lingon?

En del tankemöda gick onekligen till det stundande kyrkovalet och de tre inlägg med rubriken val å kval jag redan skrivit. Där har jag sökt leda till förståelse hur jag resonerar kring valets tre nivåer och förhoppningsvis har det framgått att jag till skillnad från rikskyrkopolitiska mandatjägare av olika sorter ger den lokala nivån den största betydelsen.

Detta gör mig dock inte gladare eftersom jag tycker att nomineringsgrupperna på lokal nivå inte gör ett levandes grand för att höja de kyrkotillhörigas intresse och deltagande. De program man – här avser jag primärt de två stora, alltså (s) och (c/kd) – går till val på är vaga och liktydiga med lite prioriteringar här och vidareutvecklingar där*. Då jag suttit med i två mandatperioder på raken har jag ju god insajderkunskap om hur lite dessa paroller egentligen betyder. Punkterna har funnits med förr men aldrig har till exempel någon grupp under de gångna två mandatperioderna tagit tag i sina valmanifest och med dem i bagaget eller som tillhygge startat en process i avsikt att sätta tydliga mål för församlingens olika verksamheter. Jag menar alltså mål – vilket betyder mål, alltså mål man vill uppnå. Riktningar finns det gott om i olika dokument där det talas om åt vilka håll man vill sträva men mål – alltså vart man skall ha kommit om låt oss säga fyra år – saknas. Detta trots att de sista 20 åren tre biskopsvisitationer och (minst) två revisioner påtalat avsaknaden av måldokument och yrkat på att bristen skall åtgärdas. Församlingens (s)- och (c)-dominerade kyrkoråd har inte lyft ärendet**.

Mål
har de förtroendevalda alltså inte satt trots att behov finnes och påtalats. Regler för verksamheten typ befattningsbeskrivningar och reglementen har man dock beslutat om liksom ramar. Ramarna är främst ekonomiska ramar, alltså budgeten.

Mål, regler
och ramar för en verksamhet är en styrelses uppgift att sätta.

Leda och föra verksamheten
mot målen inom reglerna och ramarna har man chefer och anställd personal till. I alla fall är en kyrkoförsamling tänkt fungera så. Egentligen skall därför förtroendevalda inte befatta sig med småsaker som om kyrkokören inom budget skall åka på en resa ett år eller ett annat år, vilka tider man skall ha begravningar, vilken 2-4 fortbildningsdagar per år personalen skall åka på mm. Allt sådant är lednings- och genomförandeärenden. Förra mandatperioden blandades ivrigt och ofta styrning och ledning och även om de nuvarande perioden inneburit en förbättring så saknas styrelsesatta mål och ledamöters lednings-klåfingrighet*** märks fortfarande här och var.

Ser jag nu ur detta perspektiv på de lokala programmen och personerna som är aktuella att rösta på nästa helg börjar jag icke vibrera av optimism. Tvärtom tror jag – hur valet än går – att mål-lösheten kommer att bestå och ledningsivern snarare kommer att tillta. Det är först på de två listornas tredje-fjärdeplatser det dyker upp folk som jag har erfarit ordentligt kan skilja på styrning och ledning av olika slags verksamheter. Kryssmarkering alltså!!

Nu var allt detta ganska mycket tankefinlir men så gick mina skogsklokiga tankar.

Och en annan skogsklokig tanke blev: Varför satsar inte nomineringsgrupperna på information på gymnasiet eller ännu hellre på den i samhället belägna kyrkliga folkhögskolan? Bara de själva vet varför de inte med en och annan folkhögskolestödochsamarbetsinriktad lokal paroll samt ett klatschigt besök på skolan söker kamma hem en massa röster från personal och elever – alla över 16 år, nästan alla under 60.

Skogsklokig
var jag men skogstokig blev jag dock i alla fall då något jubelstömmel i skogen dumpat ett kylskåp och en frys!! Jag fattar inte varför!! Det måste ha varit krångligare att köra dem till diket vid hygget än att fara till tippen i Korsträsk.



* Bilden ovan får illustrera hur (s) och (c) likt två två döda torrtallar sticker upp i ett sammanhang där liv, engagemangslust och längtan efter tillväxt och förnyelse finns. (v) kom inte med på bilden eftersom den torrakan ramlat för länge sedan.
** I (s)gruppen har jag de sista 8 åren nämnt saken minst var annan månad och fått gruppens medhåll. De ”höjdare” som har till uppgift att företräda gruppen i utskottens och kyrkorådets inre krets har dock inte agerat. Icke heller borgarna eller ansvariga chefer.
***  Jag vill ingalunda frita mig själv från denna klåfingrighet. Som i identiteten präst i underställd befattning har jag frestats att ha åsikter av lednings- och genomförandetyp. Men jag har lärt mig...

Kommentarer
Postat av: Tomas Olsson

Själv fick jag svärmorplockade bär så här behöver bara kokas...

2009-09-12 @ 21:27:31
Postat av: Pär Parbring

Diskuterar också kyrkoval på min blogg. Fast ur lite andra perspektiv. Ett sånt där långt, utredande inlägg som du verkar gilla. ;)

2009-09-12 @ 23:43:18
URL: http://teologinorr.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0