stigstrombergsson

Det har gått några dagar sedan jag skrev sist. Torde därför vara dags igen. Och då jag inte har något fantastiskt självupplevt som jag kan offentliggöra i form av blogginlägg återstår bara att kommentera händelser och ickehändelser jag ges inblick i via Lokala Världsbladet eller på annat sätt. 


först grisflunsan

Undrar om läsaren likt jag noterat att press, radio och TV tystnat i ärendet. Sist jag tog del av en nyhet i frågan var för en 10 dagar sedan då det prognostiserades att pestens kulmen i Sverige skulle infalla i slutet av denna vecka. Nu är media tyst och jag undrar stillheten beror på att en massa mediamänniskor nu febrar, huvudvärkar och hostar eller om de fattat att de – vad det verkar – medverkat i en mytbildning av sällan skådat slag. Och genom aktiv sensationslystnad och ryktesspridning spridit en ank-influensa.

Till och med i kyrkan slog denna ankedom till i söndags. Jag kom dit, hälsades välkommen med handslag och såg annan person kramvälkomnas av en kyrkvärd. Vidare informerades det om att efter gudstjänsten skulle det fikas i församlingsgården då vi alla på traditionellt vis – sades inte men det är alltid så – skulle peta med våra epedemifingrar på samma bullfat. Vidare inbjöds till de äldres dag om två veckor. Det heter inte så nu men det är det tidigare namnet på en god företeelse som är sig lik år från år då massor med pensionerade damer och herrar först firar gudstjänst i kyrkan och sedan flockar sig i församlingsgården för mat och kaffe med gemensamt kakfat. Det hela blir med andra ord en kyrkligt riggad stor smitthärd för personer som i icke ringa antal tillhör riskgruppen äldre med hjärtfel.

Väl framme vid själva mässan ombads vi dock bidra till att kontrollera pandemins framfart genom att tillämpa intinktion – alltså inte dricka Kristi blod utan i stället doppa vårt nattvardsbröd i kalken. Så kan man väl i och för sig göra men jag begriper inte varför smittskyddsarbetet sätter in just där och inte i det övriga. Är situationen så farlig att vi inte kan dela Herrens kalk kan vi väl för kissemissen inte samlas alls!! Och definitivt undvika alla beröringar. Och självklart vore att erhålla kyrkkaffebulle i separat vakumpackad autoklaverad plastpåse. Samt givetvis inte sitta mer än två i en kyrkbänk. Och fika vid var sitt bord i församlingsgården. Ropandes åt varandra på ett gemenskapsfrämjande intimt sätt. 

Ingen konsekvens alltså! Ingen rim och reson alls!

Detta är inte en kritik av Älvsby församling som om den skulle vara speciellt nattvardsnojig. Företeelsen är omskriven och rekommenderad till allmän efterföljelse i många församlingar. Men lite konstigt tycker jag det är att det just är Nattvarden som kommer i fokus och man – otänkt – sprider oro för att delta just där. Varför är det så? Enda effekten blir ju att en del personer börjar inbilla sig att just Mässan är farlig och tvekar att delta just där för att sedan med livat humör både nysa och snora i andra delar av den kyrkliga verksamheten.

Och för att bli riktigt allvarlig:
Vem tjänar på att människor skräms från Nattvarden? – egentligen.

sedan palestina-israel

Där råder – lätt underdrift – en marig situation och nyhetsbevakningen innehåller pikanta inslag som också silar mygg och sväljer kameler. Idag kunde i radio höras att Israel för liv och pina inte vill hamna inför Internationella domstolen i Haag, vilket väntar dem om de inte samverkar i arbetet utifrån en rapport FN tagit fram om senaste bataljen i Gaza för 9 månader sedan. Läste extra om detta både i tidningen Haaretz (liberal) och Jerusalem Post (höger). Där såg jag också att en israelisk minister definierar all kritik mot det sionistiska projektet med ockupationer och annekteringar som antisemitism. Och det är klart att gör man så behöver man ju inte lyssna på någon!

Vidare visar det sig att en internationellt erkänd och verksam Israelkritiker har som hobby har att samla historiska artefakter kopplat till nazi-tiden i Tyskland, och därför – av vissa – framställs som en skum typ. Snacka om att gå på budbäraren när man inte gillar dennes budskap. Billigt Dagen!

och så kyrkovalet

På söndag avgörs det och vägen fram dit gör mig mer och mer förbryllad.
Återkommer i ett senare inlägg.

till sist

Kamraten och prästkollegan Lars Dahlbäck meddelar sorgligt på sin blogg att han sällar sig till de avbloggades skara. Tas därför bort ur länkförteckningen till höger (långt ned).