blåst
Så befinner jag mig hemma på nytt. Veckan hittills har varit fylld av främst årets upplaga av en av höstterminernas mer meningsfulla arbetsrelaterade inslag: läger i Jäkkvik.
Vi brukar göra så nämligen. Fara till fjälls för några intensiva dygn inom ramen för Svenska kyrkans grundkurs. Till årets arrangemang beslöt de lärare som på skolan ansvarar för Volontärlinjen att göra samma sak och då den gruppen reste till samma plats samtidigt betydde det 26 elever och 4 personal.
Måndagen gick i resandets tecken samt aktiviteter med uppenbar lärakännavarandraavsikt. På ett läger med vuxna – om än många unga vuxa – deltagare betyder det till exempel att det är eleverna som handlar mat och tillagar måltider vilket förutom att det sätter krubb på bordet skapar arbetsgemenskap. Givetvis görs också annat som skapar gruppkänsla och sammanhållning.
Tisdagens väder var regnigt under förmiddagen och de bägge grupperna lektionerade därför var för sig. Runt 11 hade det klarnat upp och spatserturen utomhus kunde påbörjas. Raststugan vid trädgränsen var målet och dit tog sig de flesta i den allteftersom höjden tilltog till tagande vinden. På kalfjället var det faktiskt riktigt duktig blåst och av den anledningen var det bara ett par handfullar som gjorde den sedvanliga toppbestigningen av Peljekaise.
Efter gemensamt beskådande av filmen In my country tågade bägge grupperna till Jäkkviks kapell för berättelse om den i Jäkkvik födde Lars Levi Laestadius och den väcklelserörelse som bär hans namn. Beröringspunkterna mellan filmen och väckelsen är större än man tror – i all fall om man följer tanketråden sanning – barmhärtighet/förlåtelse – försoning – fred/frid.
Onsdagen var vi inblåsta!. Riktigt grisväder. Tanken att göra om tisdagens bedrift att bada i Hornavan* fanns inte ens i 12 sekunder. Grupperna jobbade, samvarade och hade det bra.
Torsdagen packades och städades det för fulla muggar innan hemresan startades. Rejäl blåst också denna dag. Bilden som pryder inlägger är tagen ur Lokala Världsbladets** bevakning av stormen och föreställer den avblåsta björken utanför Pastorsexpeditionen i Arjeplog.
Väl hemma i Älvsbyn ögnades den aktuella veckans insändarsidor i lokaltidningen igenom. Flera insändare berör det kyrkoval som nu nalkas och skulle kunna ställas in under den gemensamma rubriken uppblåst.
Men om det återkommer jag – kanske.
* Det var gräsligt kallt!!! Att vatten av den temperaturen inte bär fotgängare förvånar mig!
** Alltså Piteå-Tidningen.
Jäkkviks kapell är trevligt , jag och min familj brukar gå på påskmässa där.Vi har nämligen en stuga vid Peljekaises fot brukar tillbringa påsken där uppe.
