stigstrombergsson

Jag brukar inte i nämnvärd omfattning blogga på arbetstid men i detta ögonblick kan jag inte hålla mig. Har just på lektionsfri tid offrat en ½timme på att via webbTV följa kyrkomötets omröstning i den denna höst stora fråga.

Jag fattade inte ett dyft!!
Alltså inte ens ett uns av dyft!!

Förstå mig nu rätt!
Frågan kanske jag hyfsat begriper uppställningen av - alltså dethär med att behålla vigseljuridiken och ändra på äktenskapssynen. Men röstningsförfarandet var milt uttryckt mysteriöst för mig som inte är paragrafrytterikunnig. Propotionsordning mellan tilläggsyrkanden, utskottes förslag, motförslag, votering för att få fram motförslag till huvudförslag osv. Det blev finlir på högsta nivå med ett bollande mellan rubriker som inte angav innehåll i tankarna man voterade kring utan bara nummer och hänvisningar till var i möteshandlingarna allt fanns. Och en ordförande som kunde hålla reda på allt och ställa saker mot varandra på ett sätt som gjorde att man röstade sig fram i en snårskog av yrkanden, tilläggsförslag och allt möjligt.

Fortsätt att förstå mig rätt!!
Jag är inte mot eller ifrågasätter de förfinade demokratiska metoder man i sammanhanget använder. Snarare är jag fylld av beundran över dem som fixar att hänga med i svängarna. Själv blev jag avkastad i första kurvan.
Ordföranden var alltså beundransvärt skicklig. Extra skoj var att hans i kavajens inneficka vilande mobiltelefon ringde 1½ minut efter det att voterandet avslutats. Generad uttryckte han förhoppningen att alla andra i det stycket - alltså förmågan att ha telefonen avstängd - konnat sköta sig bättre. Skratt i mötet.