stigstrombergsson

Idag runt 11 om förmiddagen rattades bilen söderöver. I den befann sig förutom jag själv också madammen i mitt liv och resmålet var staaan – uttalat genom näsan. Dit var jag och fyra andra distingerade gentlemän med hustrur sammankallade för att fira vår mosters/fasters* 80-årsdag. Denna jubilös – för mig är hon moster – är den yngsta i min mammas syskonskara och den enda som av den generationen ännu finns kvar. Själv barnlös har hon alltid haft ett stort engagemang för sina sju syskonbarn med fruar och barn och barnbarn för att inte tala om hennes egna kusiner med barn osv. Hon är alltså lite av en släktmatriark. Och inte så lite faktiskt.

Så – för att fira sin 80-årsdag reste hon själv från Ö-vik till Skellefteå där fyra av mina kusiner bor. Två bor så långt ner i Svärje att de inte kunde komma men för mig handlade det ju bara om 1½ timme i bil, vilket var väl använd tid.
Det var jättekul att träffa henne. Det var också jättekul att träffa kusinerna och finna att även om vi träffas oerhört sällan så är det som om vi möttes bara för ett par veckor sedan. Inget försiktigt kontakttrevande utan pang på i samtalet.

Bild av jubilösen och de fem herrarna kommer kanske vad det lider.
Kom vad det led 17 oktober.